Att sy eller inte sy, det är frågan

Ibland förvånar jag mig själv

Efter dotterns klänning var jag sugen på att sy mer på Eva. Men vad? Svaret uppenbarade sig igår när det var dags att ta ner granen från vinden så barnen kunde klä den. Nog saknas det en matta under julgranen?

Tyghyllan innehöll som tur var ett passande tyg. Formen gjorde jag med en improviserad passare och sen fick Eva kanta mattan med tät overlocksöm. Men rackarn så dammigt det blev! Som ett rött pulver.

Sen måste ju mattan dekoreras också, men med vad? Jag är inget för prydnadssaker och sånt, men det blev ju väl tråkigt med en helröd matta. Så kom jag på det! Classe och Carina har båda en "snedställd overlocksöm" som skulle kunna passa att göra granbarr med. Classe vann denna gång, eftersom han kan sy mycket bredare, 7mm istället för Carinas 4.

Så runt hela mattan har jag sytt ett varv rakt på, med full stygnbredd. Sen sydde jag ett varv till för utstickarna, med 5 mm stygnbredd för lite variation. Och sen fick jag vända på mattan och göra samma sak igen från avigan, för sömmen finns bara åt ena hållet. Det tog några timmar, kan jag säga. Såhär blev resultatet:

Ganska bra, tycker jag. Om än fortfarande lite tråkigt. Till nästa år skall jag försöka fundera ut hur jag kan piffa upp mattan lite mer.

...och förvåningen då, undrar ni kanske? Jo jag är ju alltså inte någon pyntare. Julgranen i sig är en eftergift för barnen, så att de känner att vi är som andra. I övrigt har vi just inget pynt. Och inga juldukar, julgardiner, julkuddar, julförkläden, julgrytlappar... Så det kändes inte som jag, att sy en julgransmatta. Men det gick ju bra det med.