Att sy eller inte sy, det är frågan

Värmande vintervänner

Jag har en tunn kofta stickad i yllegarn. Eller hade. Den har hängt med i många år nu och har värmt mig väl. Med åren har den kära koftan blivit alltmer sliten. Senaste åren har den gått under namnet skämskoftan. Här kan ni se konstgjord andning som jag gjorde för ett par år sen:

Maskorna har nog gått efter att jag ersatte trasiga muddar med vikresår. Ärmarna är (var) generellt i dåligt skick med armbågar och slithål. Så idag gjorde jag slut på koftan - den fick bli en väst istället! Själva kroppen är helt ok, så jag tog de bästa delarna av en ärm och gjorde remsor att kanta ärmhålen med:

Jag passade också på att anpassa formen en smula. Det känns bra att göra om, ta tillvara och återanvända istället för att bara kassera. En del av det som återstår av ärmarna kan bli till sköna muddar/handledsvärmare.

När jag väl hade ångan uppe fick jag för mig att sy en hållahanden-muff för mig och ett barn. Det är mysigt att hålla handen men mysigare om man slipper frysa samtidigt. Jag tänkte att muffen skulle vara vändbar och gjorde den i dubbel fleece. Vändbar = inga synliga sömsmåner. Jag tänkte fel...

Tänkte om och det blev riktigt bra tillslut. Nu är muffen dock inte vändbar (eller, det är klart att man kan vända den men det finns synliga sömmar på insidan):

Provat pressarfötter

Tog mig en titt i påsen med extra pressarfötter som följde med min nya symaskin. Idag har jag testat två av dem.

Med resårpressarfoten snodde jag ihop ett par "dagistossor" att ha när jag hämtar min dotter på dagis, som ett bättre alternativ till de blåa plasttossorna. Ett par urväxta galonisar fick sätta livet till. Såhär i efterhand har jag konstaterat att jag var för snål med tyget, men det går att få på tossorna på skorna iaf. Pressarfoten gjorde nog sitt jobb för det blev ju väldistribuerade rynkor men jag tyckte nog faktiskt att det var lite svårt att styra. Kanske har det att göra med materialvalet, galon är ju inte det lättaste att sy i.

Så har jag testat passpoalfoten. Det blev ett par svarta gympabyxor. Fina och sköna men vilket förfärligt tyg att klippa till och sy i! Tunn "randstickad" jersey (nån som vet vad det heter?). Det skall jag aldrig köpa igen. Fast jag har tyg kvar, får fundera på vad det skall bli. Själva pressarfoten var toppen, passpoalerna blev perfekta!

Övningssömnad: Vågade mjukisbyxor

Var hemma med förkylt barn i veckan. Barnet roade sig självt med diverse apparater så jag gjorde detsamma, dvs jag tog chansen att lära känna min nya symaskin lite bättre. Min dotter älskar mjuka kläder, främst velour, och jag har lovat henne ett par byxor i vågtyg från JNY. Jag har tidigare sytt en vågklänning i interlock - den är älskad och välanvänd men är nog snart för liten. (Tydligen sydde jag den för 2,5 år sedan så det får man väl vara nöjd med, att den har funkat så länge? Men lite vemodigt är det ändå.)

Byxorna har benmuddar i lila interlock, som inte syns på bilden. Jag vill inte sy kläder som är exakt rätt storlek för då blir de urväxta så fort. Lite växamån så att byxorna påsar sig i början går bra tycker jag.

Att bara sy ett par byxor efter grundmönster kändes väl tråkigt, så jag gjorde fickor också. Sydde fast dem med coverfunktionen på maskinen. Pressarfoten är så himla lång så den omöjliggjorde perfekta linjer på sömmarna. Jag är himla petig med sånt så det retar mig. Såg i nån tillbehörslista att det finns transparent pressarfot och det skall jag nog skaffa en.

Att sy ihop med overlock går ju underbart fort och blir så fint. Den mesta tiden gick till mönsterpassning av tyget och till fickorna.

Jag tror att det kommer bli en matchande tunika i julklapp. Har idéer om broderier jag skall göra så det blir lite mer spännande. Ett härligt tyg gör mycket men det är detaljerna som gör plagget!

Min nya kompis

Vem kan det vara?

Symestern är ju dessvärre överstökad redan. Men efterskalven kommer att märkas länge! En av tjejerna hade en tuinika i himla fint tyg. Så det har jag beställt en redig bit av. Mönstrade tyger är inte min starka sida, men kanske jag kan våga mig på det? Om jag syr till min dotter också blir det kanske lättare att ha på mig.

Sen var det flera som hade fantastiskt fina overlockmaskiner. Vroom, vroom, vrooooom! sa det och sen hade de sytt ett helt plagg. Med perfekta fina sömmar. Jag sydde ju på Classe och han uppförde sig fint, men oerhört långsamt är han. och det blir lätt bubbligt när jag syr i mjuka tyger. En sån där maskin måste jag ju bara ha! Efter intensivt letande (tack, google!) hittade jag den rätta affären för mig och igår körde jag bil i flera timmar för att till slut komma hem med denna:

Jag hade massor med idéer om vad jag skulle sy, innan jag fick hem maskinen. Igår kväll var det tomt. I mitt sökande efter lämpliga tyger så hittade jag tygresterna från mina sköna pyjamasbyxor. Byxorna har blivit lite väl korta i tvätten, så det första riktiga min nya vän fick göra var förlängning av pyjamasbyxor. Jag gjorde en massa klantiga fel (som att vända tyget utochin) men tillslut blev det bra.

Så tyckte jag att plastöverdraget som kom med maskinen var väl trist så jag sydde ett eget efter samma mått. Jag är himla petig så helt nöjd är jag inte med jag fick iaf nytta av ett loppistyg som jag inte visste vad jags kulle göra med. Det blir nog ett nytt överdrag nån annan gång.

Ikväll har jag sytt en tröja till min tioåring. Tyger från Bibbis stuvkorg. Helt OK resultat, det man ser, men jag har en del frågor som jag skall ställa till kunniga människor i min närhet.

Hur som helst så ser jag verkligen fram emot att lära känna min nya kompis (ännu namnlös).