Att sy eller inte sy, det är frågan

Min syhörna

Förra året byggde vi ut huset en liten smula. Detta gav möjlighet för mig att få en syhörna, där maskinerna kan stå uppe för jämnan. Tyvärr i vårt sovrum, men mycket lättare att bara sätta sig och sy en stund än förut. Rummet i sig är inte färdigt men där finns i alla fall golv sen i höstas nån gång.

Som ni ser på bilden har jag båda symaskinerna uppe samtidigt. Det är inte så mycket plats att sy på Carina, min kära gamla Elna, när jag sitter på kortsidan av bordet, men det funkar åtminstone.

Bordet är i minsta laget, men det har en stor fördel och det är lådorna under skivan. Vänstra lådan är skräplådan. Bara att sopa ner trådar och tygslamsor och allt annat skräp som blir i kreativitetens bakvatten. Så slipper jag ha en sopkorg i mitt sovrum. I högra lådan har jag symaskinspedalerna. Och i mittlådan (se nedan) bor saxarna, symskinshandböckerna, underlägg för nålning samt ett fastsatt måttband. Min klåfingrige 8-åring drog ut mitt fjädermåttband för långt. Hur kul är det med ett måttband som inte kan dras in i höljet igen? Jag ville inte slänga det, så jag satte fast det med häftpistol. Nu har jag alltid ett måttband i lådan och det kan inte förkomma.

2013-06-28 10:42   Ulrika Lindh

Det är ju en fungerande syhörna trots att den är liten. Lådor är ju fantastiska att gömma saker i och då finns de ändå alltid nära till hands.