Att sy eller inte sy, det är frågan

En docka till dagis

Ljuvliga dottern börjar på dagis nu. Till samlingen använder de dockor som föräldrarna får fixa till med hår, ansikte och kläder. (Själva dockkroppen var färdigsydd. Det är därför huvudet har så konstig form.)

Jag förstår dem som köper dockkläderna. Men hur svårt kan det vara att sy själv? Inte alls, visade det sig. Dessutom finns det förstås mönster att hämta gratis på nätet. Här är de som jag använde. Dagisdockan har väl inte riktigt samma mått som en Barbie precis, så ärmarna blev väl långa fastän jag klippte av en försvarlig bit innan jag sydde.

Byxorna är sydda i krossad velour, en yttepyttebit från tvåmetersstycket jag har. Tunikan är sydd av en tröja som min mamma redan använt en försvarlig bit av för att sy just en tunika åt lilltjejen.

Det var roligt att sy dockkläder efter mönster. Nu sydde jag inte med någon större finess, men det skall jag göra en annan gång!

2010-09-29 14:08   Agneta Lindström

Vad fint att de har doktor som föräldrarna gjort i samlingen. Det är så roligt att sy dockkläder och uppskattas mycket av barnen och de vill gärna vara med och bestämma hur de ska se ut.
 

2010-09-22 22:26   Jenny L

Roligt att du är här vännen! Det var en söt docka. Jag har en bok med dockklädesmönster om du vill låna. Kram!