Annas blogg

Alla andra utom jag...

Jaha, årets sista dag. Jag tänkte lite kort summera mitt handarbetsår. Det kommer att gå fort för året började med en symaskin på service. Lite fållning av gardiner och en stor bunt med jeans att laga. Av 12 jeans i sonens garderob hade 8 hål på minst ett knä! Sedan kom våren och sommaren och då fanns ingen tid för handarbete. Hösten var märklig, men bygget av en ny gårdsbutik tog all min tid. Så det blev bara lite sömnad inför julen. Fast tänker jag efter så har det nog blivit lite mera än så. Borde ha tagit mer kort, för om jag inte dokumenterar så är det precis som det inte existerar. Tex vad sägs om vetekuddar i massor...

Ja nu blev det en snabb rå bild av några av dem. Jepp, erkänner det var ännu fler.

Jag måste också erkänna att den julkalender till barnen som jag hade sytt fick jag bakläxa på. Jo det var nämligen så att den stora strumpan skulle absolut vara döskalletyg och inte nått annat. Så då kom inspirationen i gång och det blev ett helt gäng strumpor till:

Okej det var nog även årets sämsta bild, glömde blixten... Hur som helst åter igen blev det inte riktigt bild på alla för jag skäms lite över att jag får sån massproduktionskänsla när jag väl sätter igång.

Nämen tittar man så här så har det ju faktiskt blivit lite sytt i år ändå. Fast hur som helst så var tanken att detta inlägg skulle vare ett gnällinlägg.

Ett gnäll över hur sysidan får mig att känna mig så oproduktiv (finns säkert inte ens ett sånt ord) och hur alla andra syr så proffsiga saker och mina ser ut som kack. Sen hur mycket alla andra gör! Men halllåååå, det sprutar upp alster på den häringa sidan och den ena roliga idén efter den andra. Inte ens om jag sydde förrunt så skulle jag hinna med. Åsså har vi er alla som syr saker jag över huvud taget inte har en sportskepa att fatta hur ni har gjort. Dååå mina vänner river svartsjukan i bröstet och jag pekar med ett långt finger åt er allihopa :) Så tar jag mig samman och petar ihop nått och funkar det så blir det troligtvis ett helt gäng av den saken suck...

Äsh, vad jag vill säga är Gott Nytt 2012! Tack för alla fina bilder på alster, alla roliga och intressanta inläg i bloggarna, alla bra tips i forumet. Jag hoppas vi alla ses under det kommande året!

Kram Anna

Min symaskin är som en grinig gammal gubbe.

Jo jag utlovade fortsättning på förra inlägget och då var ju tanken att hålla en röd tråd. Vad hände egentligen efter högstadiet? Jag får hålla er ett tag till då jag inte kan göra det inlägget som jag vill just nu...(kryptiskt javisst, men jag vill behålla spänningen :) )

Jag och min symaskin har ett aldeles eget förhållande.

Min fantastiska symaskin som jag köpte 1987 för min första lön har varit en trogen följeslagare. Den är av fabrikat Pfaff och modell 1071. Otroligt stark motor och kan sy över åtskilliga lager jeanstyg utan att knorra allt för mycket. Den bruna färgen var omodern redan 1987 men det kompenserades av dess förträfflighet.

Den har gått fint och inte allt för mycket. Effektiv sömnad per år är säkert inte mer än 40 timmar. Så ni förstår att när jag lämnat in den på service med jämna mellanrum så rekommenderas jag att sy mer på den för att hålla igång. Förra hösten började den dock bråka ovanlig mycket. När jag backade så fastnade den i backläge och det tog en stund innan den började gå frammåt igen. Stygnen var inte heller ok utan hoppstygn förekom. Så in på service och lagning. Det var januari i år som det blev gjort. Sydde inte så mycket mer på den, någon enstaka lagningssömnad. Med två pojkar hemma finns det ständigt byxbenslagningar att göra. I november skulle jag så börja med årets julklappsmakeri och annan rolig sömnad jag brukar unna mig. Men då händer det! Maskinen börjar klatra igen och vill inte funka riktigt. Först ville knappt motorn gå runt alls. Så det kändes typ så här:

Ja ni som också syr förstår säkert känslan. Tänkte att den kanske inte trivs i syrummet i källaren som bara håller ca 17 grader. Kanske fel olja i maskinen för den något så när låga tempen. Så upp med maskinen i köket och efter ett tag så började den fungera som vanligt igen. Phuuu!

Så har den nu stått i en vecka utan att jag haft tid att sy något och då är den lika kass som tidigare. Nu måste jag fara iväg igen till "symaskinstanten" och resonera. Kan hon ha gjort nått fel vi lagningen eller är det bara så att den börjar bli utsliten trots allt? Har jag inte en symaskin jag kan lita på då är det inte lika roligt att vara kreativ heller.

// Anna

Någonstans ska jag börja.

Ja denna blogg har ju varit som en rejäl idétorka i syrummet. Du har alla förutsättningar men det går inte att komma igång. Men så tänkte jag, varför inte börja från början.

I slutet av -70-talet började jag mina trevande försök till att sy. Vi tjejkompisar släpade mammas symaskin mellan oss och fick av våra föräldrar stuvbitar och gamla lakan att kriera av. Det fanns inget slut på vår uppfinningsrikedom. Jag minns ett särskilt misslyckat projekt i att sy tofflor.

När det var dags för skolavslutnig i 6e klass så hade min bästa kompis Anna och jag bestämt oss för att sy egna avslutningskläder. Vi skulle ha gula byxor och jag minns hennes fina ljusgula tyg och mitt gula som mer såg ut som hobbytyg till påsk. Min mamma hatade att sy och var därför inte heller särskilt duktig på det, så det gälde att få ihop det själv. Nu hade vi ett mycket enkelt mönster och på examensdagen så envisades mina klasskamrater med att jag ljög när jag sa att de var sydda av mig. Mönstret vi använde finns tydligen att köpa än idag och jag tror faktiskt att det är snudd på modernt igen. Döm själva.

På högstadiet var syslöjden favorit äment. Jag var kanske ingen född talang så där men med mycket stimulans och träning så slutade betyget på 4. Det borde motsvara VG idag.

Fortsättning följer :)

// Anna