Julkalender #22

I min handarbetsgrupp pratar vi nu och då om hur man prissätter det arbete man gjort. Det märklig är att oftast är det den som ska sälja som håller priset med jantelagen klingande i öronen. Det kan även vara kunden som inte värdesätter tiden, här finns ett lysande exempel. 

När jag utbildade mig till blivande sömmerska i slutet av 1980talet sa lärarinnan att inom sömnad kunde vi som hållpunkt tänka 10kr/timmen. Då ska det även räknas in att vi var "amatörer", inte skattade eftersom det var inom det man får tjäna utan skatt. Vad kan det bli med dagens inflation? Ja, mer är det. Jag brukar göra så här. Jag ringer ett skrädderi och kollar av priset. Sedan utgår jag från den summan. Det är såklart skillnad. Idag har jag ingen lokal längre. Jag skattar och momsar inte längre. Fast jag tar inte på mig några uppdrag heller. Mitt liv är just nu lagt i malpåse. En förfärligt trist historia som jag inte är redo att bena i allt för mycket.

Nä nu är det jul och alla ska vara så himla glada och lyckliga (här är vi inte bitter). Julpralinerna är klara och julmaten står i svalen. Storsonen kommer hem till jul och en av döttrarna har hört av sig från Texas, Usa. Önskar att jag kunde få tillbaka språket, orden, skrivspråket. Skäms verkligen över att jag knappt vet hur man sätter , (komma) och stavningen är det si och så med. Fast så länge jag kan roa och ni fattar så finns det hopp.

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2018-01-06 23:03   Pernilla Fe

Ja, glappet mellan vad köparen vill betala och vad säljaren borde få betalt, det är stort. När jag visar något jag har sytt så säger folk alltid typ "Åååhh du borde ju sy och sälja". Varför då? Visst det skulle vara jättekul att få en del av min inkomst från sömnad men det är ju ingen som vill betala för tiden jag lagt ner. Så jag syr bara gratis till mig själv, familjen och kära vänner. Extremt sällan beställningsjobb.