En matta till mig själv.

Tänkte jag skulle virka en sån där bläckfisk till små för tidigt födda bäbisar. Då visar det sig att mitt sjukhus inte är intresserad att vara med i det projektet. Tur kanske att jag jobbar i ett annat projekt med hjälp via svenska kyrkan. Sagt och gjort, här kommer min bläckfisk. Den blev ju helt galen. Nåja, för ett litet barn utan trygget kanske det kan vara något.

Min sängmatta har fått frans och ligger nu nedanför min säng. Den blev så fin som jag bara vågade hoppas. Dessutom blev den perfekt längd trots att jag hade rapporter att hålla mig till. Varje trasmatta är en resa i sitt intre minne. Den där duken, den där kjolen tänk vad jag minns. Det innebär också att om jag har tråkiga minnen till någon trasa så behåller jag inte mattan.

Nu ska jag klura på en boll av pentagoner (skolarbete)

// Anna

Om alla människor fick lära sig att handarbeta så skulle de inte kunna bli krig. Alla skulle ju ha händerna fulla med roligt arbete....

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2016-02-22 09:10   Anna Söderström

Bibbi, det låter hur naturligt som helst att det är så. Plus att de inte är CEgodkända eller vad det nu är för betäckning på leksaker.
 

2016-02-20 12:00   Bibbi Lundgren

Hörde att anledningen till att sjukhuset
inte vill vara med i projektet "bläckfisk"
är att dom inte kan steriliseras.
Dom är väldigt känsliga dom små nya.
 

2016-02-19 11:07   Avslutat Medlemskap

Fin matta. Och som du skriver, varje trasmatta har en resa. Kanske fler borde börja väva och göra en resa i sina minnen? Då kanske vävstolarna blir efterfrågade igen. För det mesta verkar det som de skänks eller kasseras för ingen vill ha dem.