textillärare på låtsas

Jag är en sådan där textillärare som inte bör finnas. En sådan som elevernas föräldrar inte vill ha. En sådan som kommunala skolor inte anställer. En sådan som staten inte vill ha. Jag är inte äkta vara. Jag är en kvacksalvare inom mitt gebit. Jag har inte den där examen som krävs och inte heller det där pappret som visar att jag är behörig.

Jag har jobbat med utbildning sedan jag slutade gymnasiet 1985. Jag har hållit sykurser, hjälpt folk via telefon. Jag har utbildningar i coachning som ju är en form av pedagogik (2 år), otaliga kurser i konfliktlösning, genustänk, etniska och etiska skillnader, motivation mm. Snart är jag klar med min utbildning till ämneslärare. Jag kan inte tillgodoräkna mig något av detta. Inte heller det faktum att jag nu jobbat ett antal terminer i ämnet. Såklart lärare ska vara utbildad och ha en gemensam grund, men finns det inte ett enklare sätt? Mycket av det jag behöver som lärare är inget som lärarutbildningen tillhandahåller enligt lärare i min närhet.

Så vad är viktigast?  Vad är det egentligen som definierar en bra lärare? Vilka kunskaper behöver jag mera, och varför kan jag inte läsa dem som kurser.

På torsdag börjar terminen för lärare (och mej). Längtar efter alla barn, mina kollegor och att få hålla på med det jag älskar med  elever.

en hallowenmask som tog 30 min och fixa inför en fest. Alltid kul när barnen har lite framförhållning. *ironi*

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2015-08-11 22:40   Pernilla Fe

Verkligen tråkigt att det skall vara så. Att formella meriter är enda sättet att vara en riktig lärare. Lärarutbildningen har ju dessutom fått mycket kritik på senare år för låg kvalitet. Och när alla som söker kommer in blir nog kvaliteten på nyutexaminerade legitimerade lärare minst sagt skiftande. Så det är mycket tråkigt att erfarenhet, kunnande och bra pedagogik inte duger idag.