Annas blogg

Blixten levererar.

Det var ett tag sedan jag köpte min industrisymaskin. Det har inte blivit av att dra fram trefas och fixa tryckluft. Men så kom judoklubben med ett märkligt önskemål. Sy ärmar till ett långt rör på 4 meter sådär. Hushållsmaskinen tar inte dessa extra tjocka jackorna så det blev läge att fixa. Ärligt talat var det som att skära i varmt smör när jag sydde. Nu får vi hoppas att 100kiloskillarna som ska äntra sig upp för dessa inte får en glad överaskning. Alltså jag är såklart rädd att det inte ska hålla trots Gütermanns extra tåliga tråd.

Besökare frågar "vad kan den där göra?". Ja, den syr raksöm. "är det allt?" Ja men den syr raksöm väldigt fort...

Min hushållsmaskin som jag är övertygad är avundsjuk har lägligt slutat kunna sy. Så min viking får nog komma in från butiken och "bruno" får åka till symaskinsdoktorn. Ni förstår varför mina symaskiner behöver namn va?!

// Anna

Min symaskin är som en grinig gammal gubbe.

Jo jag utlovade fortsättning på förra inlägget och då var ju tanken att hålla en röd tråd. Vad hände egentligen efter högstadiet? Jag får hålla er ett tag till då jag inte kan göra det inlägget som jag vill just nu...(kryptiskt javisst, men jag vill behålla spänningen :) )

Jag och min symaskin har ett aldeles eget förhållande.

Min fantastiska symaskin som jag köpte 1987 för min första lön har varit en trogen följeslagare. Den är av fabrikat Pfaff och modell 1071. Otroligt stark motor och kan sy över åtskilliga lager jeanstyg utan att knorra allt för mycket. Den bruna färgen var omodern redan 1987 men det kompenserades av dess förträfflighet.

Den har gått fint och inte allt för mycket. Effektiv sömnad per år är säkert inte mer än 40 timmar. Så ni förstår att när jag lämnat in den på service med jämna mellanrum så rekommenderas jag att sy mer på den för att hålla igång. Förra hösten började den dock bråka ovanlig mycket. När jag backade så fastnade den i backläge och det tog en stund innan den började gå frammåt igen. Stygnen var inte heller ok utan hoppstygn förekom. Så in på service och lagning. Det var januari i år som det blev gjort. Sydde inte så mycket mer på den, någon enstaka lagningssömnad. Med två pojkar hemma finns det ständigt byxbenslagningar att göra. I november skulle jag så börja med årets julklappsmakeri och annan rolig sömnad jag brukar unna mig. Men då händer det! Maskinen börjar klatra igen och vill inte funka riktigt. Först ville knappt motorn gå runt alls. Så det kändes typ så här:

Ja ni som också syr förstår säkert känslan. Tänkte att den kanske inte trivs i syrummet i källaren som bara håller ca 17 grader. Kanske fel olja i maskinen för den något så när låga tempen. Så upp med maskinen i köket och efter ett tag så började den fungera som vanligt igen. Phuuu!

Så har den nu stått i en vecka utan att jag haft tid att sy något och då är den lika kass som tidigare. Nu måste jag fara iväg igen till "symaskinstanten" och resonera. Kan hon ha gjort nått fel vi lagningen eller är det bara så att den börjar bli utsliten trots allt? Har jag inte en symaskin jag kan lita på då är det inte lika roligt att vara kreativ heller.

// Anna