Ann-Kathrins blogg

Tiden bara rinner iväg, när man har roligt

Kors det har gått mer än 2 år sedan jag skrev något här, och jag är ändå ofta inne och kollar läget i olika forum. Jag kan konstatera att de olika överdelarna på de lapptäcken jag visade i bild 2016, fortfarande ligger okviltade. Men de ingår i översiktsplanen "2019".

Lite hänger det väl ihop med att det är lättare att påbörja än avsluta större projekt, vilka kan kräva koncentrerat arbete kanske varje dag i en hel vecka. Så mitt svar på frågan om hur många projekt jag har igång samtidigt blir alltid högt, för jag varvar diverse tekniker. Det är så också att det ibland saknas något specifikt för att göra det där allra sista. Det går ju inte alltid att beställa material på nätet utan man måste ibland också ta sig till fysisk butik, och då dröjer det kanske ännu längre innan man kommer till "skott". 

Sedan blev det ju också så, som jag skrev då att stickmaskin kom in i mitt liv. Igen, kanske jag skall skriva för jag köpte en mekanisk 50-talare för väldigt länge sedan, men vi blev inte vänner. Men efter en veckokurs 2016 med hyrd maskin, och en veckokurs 2017 med egen hålkortsmaskin, så nu rullar den typen av stickning på.  

Mina symaskiner används regelbundet för olika typer av projekt med val av mönster, teknik och typ av dekorationer, men det är också projekt som oftast har en kortare planeringshorisont. Jag försöker ständigt hitta lämpliga projekt att ge bort i stället för en blomma, som snabbt vissnar. Det brukar bli uppskattat av mottagarna, som oftast har helt andra hobbies. Textilnörd som jag är alltsedan slöjdlektionerna i småskolan, så njuter jag av att hålla på med "allt på en gång", för då behöver man aldrig känna att "jag har ingenting att göra".

Det där med att skaffa sig stickmaskin

Min allra första kontakt med en stickmaskin var ett lån av en enkel maskin, och jag stickade ett litet randigt babyplagg på den, som faktiskt blev lika bra som ett likadant  jag gjorde parallellt i handstickning. Barnen som fick dessa är snart 40, så detta var ju för väldigt längesedan. 

Åren gick och jag stickade mycket för hand, men efter ca 20 år blev jag åter sugen på att testa det där med stickmaskin lite mer på allvar. Köpte en dubbelbädd Orion från 60-talet, som var komplett och mycket "vacker" att se på. Den fungerade men jag lyckades aldrig tämja den helt, så intresset falnade ännu en gång.

Maskinen är kvar i sin låda i förrådet, men obrukad. Och jag insåg att jag aldrig sett någon annan sticka mer än på Youtube, så jag anmälde mig till en veckokurs nu i somras med lånemaskin på plats. Fantastiskt roligt och vad kul att se andra sticka, som kan och som delar med sig av sin kunskap. Och jag lyckade bra med min föresats att göra stickprover och övningar och några halsdukar/schalar. Väl hemkommen skulle jag låta min Orion åter få skåda ljuset, men det blev inget ljus alls utan bara nattsvart. För den ville inte alls bilda fina maskor utan trilskades fortfarande, så då blev det skrotning istället.

Nu hade jag fått blodad tand, och ville verkligen ha en stickmaskin, så efter lite koll av annonsmarknaden, så blev det köp av en Brother-maskin i England via Ebay. Det som är så bra med Ebay är att man kan följa sina paket under resan och att godset är försäkrat. Man får ju också en preliminär ankomstdag. Jag kunde nu se att maskinen anlände till Malmö efter bara några dagar och scannades där, för att sedan komma i stadiet "in transit" mot slutdestinationen = en resa på 20 mil till mig. Sedan hände ingenting på en vecka, och jag som längtade efter min stickmaskin, som blivit utvald bland alla andra i annonser på Ebay, Blocket mm. den där dagen (ja, ni hör ju hur tokig man kan bli).

Då listade jag alla de koder för ID, som jag kunde hitta i dokumentationen på försändelsen och började söka på dem och jag fick napp att paketet fanns/funnits hos en av de större transportbyråerna och kontaktade deras kundservice. Till slut var det en person där, med egenskapen kundservice, som engagerade sig i sökandet, och paketet lokaliserades efter tre dagar inne på terminalen i Malmö. Därefter tog det ytterligare två dagar så var maskinen här hemma efter nästan en månads resa!

Nu håller vi på att bekanta oss med varandra, men redan efter bara några dagar , så kan jag säga att vi trivs och kommer att få kul ihop!

SPRÄTTHÖNSENs LAPPTÄCKSUTSTÄLLNING

Nu vill jag puffa för den årliga utställning som min quiltförening ordnar. Den går av stapeln om ca 2 veckor i Smålandsstenar. Den brukar vara välbesökt och man får se fantastiska arbeten i både stort och litet format. Viss försäljning av material, böcker mm sker också.

Jag har tänkt visa något av mina täcken, men vilket skall jag ta?? Det får bli något som redan är klart för de senaste jag sytt har bara inte blivit kviltade än, för jag har ju haft så mycket andra kul tekniker att testa i allehanda projekt. Det blir lätt nya UFOn, som får ligga till sig i väntan på "slutsteget"! 

Så har ni vägarna förbi - Titta in i det nyrenoverade godsmagasinet!!

Målet är inget, vägen är allt (Robert Broberg)

Det hände förr att jag åkte på jobbresor till lappteknikens förlovade land - USA. På kvällarna var jag ofta ledig och kunde åka och besöka den stora bokhandeln Barnes & Nobles i ett närliggande affärscentra. Med en fika på bordet kunde jag sitta och bläddra igenom beståndet av böcker inom lappteknik och få många tips. En och annan bok köptes förstås och fick följa med hem till Sverige för vidare läsning. En sådan bok var "Dyeing to quilt - Quick Direct-Dye Methods for Quilt Makers" och den råkade jag få syn på i min bokhylla idag.

Detta är en mycket pedagogisk bok om direktfärgning av bomullstyg. Man får recept, teknik, färgcirkelkunskap och systematiska övningar med recept på styrkor och spädningar. Tygproven skulle vara 26*48 cm i storlek eller mindre. Färger inköptes mars 2006 (det har jag sett på det sparade kvittot), men det var först sommaren 2007 som jag ställde mig i tvättstugan och färgade mina små bitar  och det var hur kul som helst att se hur man kunde få fram många olika färger ur några få grundfärger och lite kemikalier därtill. Jag klippte små bitar av tygerna och satte dem vid recepten för framtida bruk och inspiration. När jag sedan städat undan, rengjort alla kärl och burkar, strukit alla tygbitarna och lagt i högar tog det det stopp. Har inte öppnat boken igen förrän idag, och jag mindes direkt hur kul jag hade haft.

Men, de många tygbitarna de tog jag faktiskt hand om något år efter färgningen för att minska på högarna i syrummet, kan jag misstänka. Det blev ett enkelt täcke med kvadrater med en smal ram (pioneer braid border) runt med måttet 120*140 cm. Ytterligare några år senare därefter var det dags att ta reda på spillet från alla remsorna från den där bården. Det blev en kasse, som jag har hängande på min spinnrock med lite "bra saker" i....

Så nu sitter jag här i min TV-fåtölj med täcket bakom ryggen och kassen ser jag på håll. Det känns som om det var alldeles nyss jag var i den där fantastiska bokhandeln. Och så mycket som har hänt sedan dess. Jag får nog koka mig lite kaffe, sätta mig med boken och pärmen med arbetsproverna - och vara lite nostalgisk för en stund.

Tiden går och projekt måste mogna (= UFO)

För mer än ett år sedan visade en medlem upp sitt fina nysydda lapptäcke här på Sysidan. Efter koll upptäckte jag att det var via en Yahoo-grupp, som hon följt och jag anmälde mig där.

Temat var WOTB= Women of the Bible. (Det finns många sådana upplägg.) Eftersom jag har jobbat mycket med jämställdhet under min yrkeskarriär och i kombination med mitt quiltintresse passade det temat perfekt. Man kan se detta som en yttre och inre resa genom att ta del av tankarna kring de olika kvinnornas historia, musikreferenser mm. och den yttre genom att faktiskt sy ungefär en ruta i veckan. 

Mycket bra upplagt, men jag är inte upplagd för longörer och när jag kollade var det faktiskt möjligt att få tag på alla referenser/mönster från föregående års omgång (2014). Så i januari-februari 2015 sydde jag således en ruta om dagen (foundation piecing, machine piecing eller applikation etc..) med målet att kunna använda mina större o mindre tygrester. MEN sedan kom annat emellan så där låg 53 mer eller mindre klassiska block övergivna i en låda  - tills för några veckor sedan.

Jag beställde tyg till det som skall binda ihop ovansidan i februari och så blev det fart i projektet igen. Toppen blev klar, och jag omringande den med en egenkomponerad kant för att minska tygrestlagret...

Jag vittjar ofta Röda Korsets butiker och där har jag hittat ett perfekt baksidestyg, dvs två gardinlängder, som jag sytt ihop och just nu ligger i tvättmaskinen för att krympas (=säkerhetsåtgärd).

Innan jag kan göra allt klart måste jag skaffa vadd i närliggande butik (2,5 mil bort) och sedan är det dags att kvilta för glatta lifvet.

Så det är inte konstigt att stora projekt tar tid, för dessemellan har man gjort en himla massa småprojekt i diverse tekniker....

Nulägesbild från igår kväll.

Ett UFO var på G att bli klart

I mars 2015 började jag sy 40 klassiska kviltblock (10 eller 15 tum i fyrkant) efter mönster, och som sedan skulle bli toppen till ett större lapptäcke. Min avsikt var att kunna använda tygrester lite huller om buller (sk scrappy look) för att minska på lagret. Jag kom igång bra, men så hamnade projektet i träda för att något annat dök upp.

Först nu ca 10 månader senare var det så dags att ta itu med projektet igen och börja sy ihop blocken. Men jag hade räknat fel och glömt sy de 10 sista, så det fick jag gjort i ett huj. Så var det då dags att börja placera ut blocken som skulle sys i fem oregelbundna grupper innan de sattes ihop till en enhet.

Dessutom skulle det sys in ett antal "passbitar" på 5*5 tum för att de olika blocken skulle kunna förskjutas lite mot varandra och bilda respektive enhet. Bitarna var 4-patch, flying geese och pinwheel för den som är bekant med terminologin. De syddes allteftersom för att de skulle passa i nyans o färgstyrka mot de omgivande blocken.  Dessutom var det två block som visade sig helt avvika från mitt övergripande färgschema, så de blocken fick jag sy nya för att passa in. Det gick åt en himla massa tråd, men det har jag klart gott om. Nåväl, jag fick ihop täcket och nu till helgen var så alla tre bårderna på plats. 

Men vi kviltare räknar ju alltid i tum, så jag hade inte riktigt koll på måtten i centimeter! Jag har sytt ett monster milt uttryckt för täcket kommer att bli ca 265*300 cm. Jag har en Grace kviltram, som står uppställd i "Queen-size", men det räcker inte utan jag måste sätta in en mellandel för att öka bredden till "King-size". Innan det kan ske måste jag flytta på sängar o andra möbler, vilket får vänta till stora vårstädningen.

Tills dess så får detta UFO hänga där på ramen ett tag och bara vara nästan klart....

Att hinna med det man påbörjat

Mitt tyglager är stort och måste krympa så jag försöker hitta projekt som är kul.  För att råda bot på det så  deltog jag i två olika Quiltalong 2015 och lärde mig verkligen att få till spetsar och hörn i traditionella block. Dessa block skall sättas ihop till två vackra täcken, men det saknas tyg (!) i mitt lager som passar, och det dröjer lite tills det blir gjort. 

En annan quiltalong med månadsblock gav mig mer övning i att göra fina o kul applikationer. Några block är kvar innan allt kan sättas ihop. Ooops nu har ju omgången för 2016 startat, och jag ligger nog redan lite efter med det projektet också.

En vecka i somras var jag på kurs för att lära mig trycka på tyg och det var väldigt kul och inspirerande. Men först nu har jag börjat göra produkter som kassar och grytlappar av det som blev någorlunda bra. I huvudet har jag dock idéer om vad jag skall trycka i sommar, men behöver röja lite i förrådet så att jag får svängrum......

Men så tittar jag på kort från allt som faktiskt har blivit helt klart förra året och det är en hel del när jag ser att många tygpresenter blev sydda ( ist f blommor), egna jul- o påskprydnader, saker till barnbarnen, och yngre kompisars barn mm mm mm.

Trots att allt jag startat upp ännu inte är helt klart så jag är nöjd i alla fall med mitt 2015 - för:

En dag vid symaskinen är en härlig dag !

Ännu mera ordning o reda (efter datorkrasch)

Vad o var har jag alla de brodyrfiler jag köpt och/eller laddat ner???

Nya databaser ser nu  dagens ljus så att jag får sökbarhet i lagret, för minnet kan man ju inte lita på efter 65, eller??

Min gamla dator kraschade efter attack av virus mm. Så nu går jag igenom min back-up som jag turligt hade lagrat på en separat extern hårddisk... Mycket skräp finns och dubletter i diverse format skrotas enkelt, och snart har jag kokat ner allt i hanterbart format i sökbara databaser, så att jag enkelt kan brodera efter tycke o smak, när andan väl  faller på.

Jag inser också att jag har underlag för att syssla med broderandet både dag o natt, men det finns ju så mycket annat kul att ta tag i. Så planen blir att först åtminstone avsluta de projekt som påbörjats innan jag ens tänker på andra kul idéer......

God Jul till Er alla!!

Söndagsprojekt

En krånglande brodyrtråd testades i den vanliga maskinen, och där funkade den alldeles utmärkt. Jag ville jag sy upp det som var kvar för att bli av med den, och fick idén att testa alla sömmarna på min HQ Lily, som jag haft i 15 år, men som fortfarande har ett antal "vita"  fläckar. Sagt och gjort - och några timmar senare har jag nu en liten fin mapp på 6 sidor som visar alla sömmar o dyl, som bara ligger en knapptryckning bort. Jag har sytt och knapphål, sytt i knappar , testat alfabeten, kört brodyrsömmar etc.

Denna dokumentation med stygn i rätt skala, säger mig definitivt mer än de illustrationer som finns i manualen och på maskinen. Detta gav också mersmak, så jag måste nog göra samma procedur framöver med mina andra små "raringar".

Ännu mer ordning och reda - nu i tidskriftshyllan

Jag vävde ett tag på tidigt 80-tal på en gammal vävstol och fick lära mig tekniken ur Laila Lundells eminenta bok.  Men jag fick göra mig av med den när vi flyttade söderöver. Detta pga av platsbrist i det hus vi skulle hyra under några år. Och inte trodde jag direkt att jag skulle väva igen. Men, många år senare skaffade vi oss ett fritidshus på landet, och på ovanvånigen stod en fullt fungerande 1800-talsvävstol, som ingick i köpet. Den hade lyfts in utifrån vid en ombyggnad och gick inte att ta ner för trappan - tur för mig!

På den har jag vävt trasmattor för det har blivit många trasiga gamla lakan liggande  i skåpen som inte slängts. Lite infärgning i tvättmaskinen, så var de redo att få ett nytt liv som inslag i nya mattor på våra golv. Efter en hel del vävning så kom jag dock fram till att den gamla stolen inte längre höll varpspänningen utan måste bytas ut. Så nu står där en en Glimåkra i förrådet och väntar på att få lite uppmärksamhet. Och naturligtvis är det där det får bli vävstuga för den är lite för bred för att vi skall få upp den på ovanvåningen, trots ny trappa - tur för mig för syrummet är fullt!

Att väva är avkopplande och jag har träffat många trevliga likasinnade vävare på kurser och i vävföreningen vi hade några år. Annan inspiration får man också från böcker och tidskrifter mm. Exempelvis Vävmagasinet har jag prenumererat på i över 10 år. Varje nummer har gett trevlig läsning och inspiration för både vävningen, textil kultur och konst mm.

Men INSIKTEN har drabbat mig: jag har mer än tillräckligt av vävnotor och idéer utan att behöva läsa de gamla numren igen. Så nu hoppas jag kunna få skiljas från de årgångarna, och att de kan komma till glädje för någon annan. Så nu har alla mina gamla Vävmagasinet fått lämna bokhyllan och hamnat i karantän i väntan på nästa "vävnörd"...