Renés blogg

Va' bidde de' då?

Jo, det blev precis som jag planerat från början. Då för flera år sedan, när jag köpte ett tyg på rea, som jag bara inte kunde motstå! En en skön sommarkofta! I våras hade jag hittat ett mönster i Burda och före alla andra projekt var mönstret ritat, tyget och mellanlägg klippta men... så kom alla de där andra sakerna som jag tänkte göra först.

Men när jag sytt min "augusti klänning" tänkte jag att det kan säkert vara varmt ett tag till, så jag syr den ändå! Annars blir den bara liggande! Så sagt och gjort. Den blev färdig förutom ärmarna. Då insåg jag att det inte var "min" modell! Men jag har en lång, reslig dotter! Så jag frågade henne om hon ville ha en kofta hon kunde ha på jobbet. Det ville hon, ärmarna i och nästa gång min svärson och barnen var här, fick de den med sej hem.

På tok för fin till jobbet sa hon, hon jobbar på förskola! :-) Men den passade.

En sak som jag inte var nöjd med var att det undre tyget antagligen glidit lite när jag klippte till det. För en ficka och en infodring var inte trådrakt, men dottern tyckte inte det märktes! Jag gjorde det när jag sydde den! :-(

Kontentan, det bidde en kofta, inte till mej men till användning. Och ytterligare en tygbit borta från hyllan!

Men jag måste väl tillägga att jag hunnit fylla på med några fler den sista tiden! ;-)

Bild på min sida!

Allt går inte bara i dur

För alla som inte konstaterat det ännu, åren går fort! Det sägs att det inte går fortare än förr, men jag undrar ibland! Hur kunde man så här snabbt komma att höra till dem som är i övre medelåldern? För det är väl där jag är nu, men varför kategorisera? Men att tankar kommer om detta är ju för att flera av mina släktingar som är i generationen före mej, börjar "falla ifrån"! Somliga verkligen på grund av hög ålder, andra på grund av sjukdom, inte så gamla. En nära farbror till mej blev sjuk för ett och ett halvt år sen. I juli, strax efter han fyllt 66 dog han. Sorgligt, men tillslut skönt för honom.

Hur platsar detta då på Sysidan? Ja, som allt annat är det ju en del av mitt liv, som nu även skulle inkludera att sy något jag kunde ha på mej på min farbrors begravning. Inom den närmsta  familjen kom vi överens om att kläderna och färgval inte hade någon betydelse den dagen. Det var inte något som vår farbror hade som prioritering. Däremot hade jag, då det var sommar, absolut inget som skulle passa. Allt var bara urtvättat och sommar/strand kläder. Men i enlighet med det jag försökt ett tag nu, letade jag igenom mina gömmor för att se om det fanns något som passade för tillfället, men framför allt som jag också kunde använda till andra tillfällen.

Jag visste ju att den här biten tyg låg där! Den var inköpt för att jag blivit förälskad i ett palgg som någon sytt här på Sysidan av det. Så när jag då, för några år sedan var på SoS och hittade det, köpte jag en bit! Men, jag var fortfarande inte igång med att sy så mycket till mej själv då, alltid upp och ner i vikt, så tyckte jag inte jag hittade någon modell som tyget skulle passa till mej.

Nu har inspirationen att sy till mej själv ändrats och när Ottobre tidningarna för dam kommer kollar jag snabbt in dem. Så jag hade i bakhuvudet en modell som jag visste jag fastnat för. Men den var i tidningen antingen helfodrad utan ärm eller långärmad. Men redan i skolan lärde man sig klippa till infodringar för ärmhål och med måtten som min faster och jag hjälptes åt att ta på varandra, kortade jag av livet på bak och framstyckena. Lite mönsterpassning försökte jag mej på och lyckades nästan.... Men jag tycker  inte det märks så mycket att det stör. Ja, som vanligt, kvällen före begravningen var klänningen klar och det kändes ok inför morgondagen.

Det blev verkligen fint, vädret och minnesstunden! Min farbror hade under hela sitt liv ägnat sig åt musik. Bluesmusik! Och familj och vänner från musikvärlden hade satt ihop musik som fick stunden att bli så vacker och minnesvärd!

Ja, återigen blir man påminnd om vikten av att göra det man önskar och inte skjuta på det. Att umgås med nära och kära är nog det viktigaste. Men att sy när det nu är ens största intresse är inte att förringa. Jag tänker ofta på dem som inte har några val! De finns! Så visst är jag privilegierad som har så mycket att välja mellan och jag försöker göra det jag önskar nu! Inte sen! :-)Idag ska vi överraska min bror, som fyller 60 år nästa vecka, med en familje fest! Då ska jag ha min klänning på mej igen!

Förresten, tyget som jag sett i en så fin modell, senare en till, var faktiskt i trikå! Min klänning är i vävd bomull!

Bild på min sida! :-)

En fantastisk sommar

När vi kommit hem från vår Stockholmssemester, tog jag tag i omklädningen av stolarna, makens regissörsstol och Ffions klänning! Det var mycket jag ville göra, samtidigt som det var fint väder. Men jag resonerade med mej själv och bestämde mej för att vara nöjd med mina val!

Under kvällarna tidigare hade jag haft Astrids väska att virka på, nu kändes det tomt i TV soffan. Att virka väskan var kul och jag letade reda på ett mönster på Drops som såg kul ut. Lite mer struktur än Astrids, som bara gick på känsla! Garn hittade jag i min låda, från min kofta jag stickade för några somrar sedan, hade jag flera nystan kvar. Min väninna som har en garnaffär, satte ner priset när jag gång efter annan behövde komplettera till koftan då hon redan hade lagt garnet i reakorgen! Utan att kolla om grovleken stämde med mönstret, tog jag en virknål som passade och började virka en väska till Ffion.

Före lilla familjen från Wales kom, var makens stol och köksstolar färdiga. Ffions klänning var klippt men inte sydd och väskan var färdig virkad men inte fodrad och pimpad! Under dagarna de var här, var det ju inte tal om att sitta vid maskinen. Men jag var ju tvungen att få sakerna färdiga.

Kvällen före deras avresa satt vi uppe länge och pratade. Men när alla sen gick till sängs, stängde jag dörren till syrummet och satte igång. Jag hade nämligen sista lediga natten på min semester och före jag går på ett nattpass, brukar jag sitta uppe så länge jag orkar. Detta för att komma i "nattrytm" och sova lite längre nästa morgon. Så klänningen färdigställdes, foder klipptes till väskan, det blev samma tyg som till Astrids väska och knapp syddes på. När Astrid och jag tittade på den färdigvirkade väskan tidigare, tyckte hon att blomman på Ffions väska skulle vara röd, så det blev den.

När klockan var 3 gick jag och la mej för att sedan vakna vid 9 tiden och laga en sista frukost till oss alla. På en hängare hängde Ffions klänning och väska och när hon sedan skulle prova den passade vi på att ta ett foto av oss båda, i våra sommarklänningar. Att jag ser så trött ut på bilden beror inte på att jag var så jätte trött. Det beror på mina något starka glasögon, normalt använder jag linser! Ffion gillade både klänning och väskan, hon fick också veta att virkningen kallades Popcorn. Det tyckte hon var kul! 

Och jag fick sova ut före jobbet, när huset sedan blivit tomt. Det är alltid en konstig känsla när detta händer, men det kändes nog mest för maken. Ffion var nämligen otröstelig när de skildes åt i Hyllie! Men han åker till Wales ofta och vi hoppas de snart kommer hit igen! :-)

Bild på min sida! :-)