Renés blogg

Allt går inte bara i dur

För alla som inte konstaterat det ännu, åren går fort! Det sägs att det inte går fortare än förr, men jag undrar ibland! Hur kunde man så här snabbt komma att höra till dem som är i övre medelåldern? För det är väl där jag är nu, men varför kategorisera? Men att tankar kommer om detta är ju för att flera av mina släktingar som är i generationen före mej, börjar "falla ifrån"! Somliga verkligen på grund av hög ålder, andra på grund av sjukdom, inte så gamla. En nära farbror till mej blev sjuk för ett och ett halvt år sen. I juli, strax efter han fyllt 66 dog han. Sorgligt, men tillslut skönt för honom.

Hur platsar detta då på Sysidan? Ja, som allt annat är det ju en del av mitt liv, som nu även skulle inkludera att sy något jag kunde ha på mej på min farbrors begravning. Inom den närmsta  familjen kom vi överens om att kläderna och färgval inte hade någon betydelse den dagen. Det var inte något som vår farbror hade som prioritering. Däremot hade jag, då det var sommar, absolut inget som skulle passa. Allt var bara urtvättat och sommar/strand kläder. Men i enlighet med det jag försökt ett tag nu, letade jag igenom mina gömmor för att se om det fanns något som passade för tillfället, men framför allt som jag också kunde använda till andra tillfällen.

Jag visste ju att den här biten tyg låg där! Den var inköpt för att jag blivit förälskad i ett palgg som någon sytt här på Sysidan av det. Så när jag då, för några år sedan var på SoS och hittade det, köpte jag en bit! Men, jag var fortfarande inte igång med att sy så mycket till mej själv då, alltid upp och ner i vikt, så tyckte jag inte jag hittade någon modell som tyget skulle passa till mej.

Nu har inspirationen att sy till mej själv ändrats och när Ottobre tidningarna för dam kommer kollar jag snabbt in dem. Så jag hade i bakhuvudet en modell som jag visste jag fastnat för. Men den var i tidningen antingen helfodrad utan ärm eller långärmad. Men redan i skolan lärde man sig klippa till infodringar för ärmhål och med måtten som min faster och jag hjälptes åt att ta på varandra, kortade jag av livet på bak och framstyckena. Lite mönsterpassning försökte jag mej på och lyckades nästan.... Men jag tycker  inte det märks så mycket att det stör. Ja, som vanligt, kvällen före begravningen var klänningen klar och det kändes ok inför morgondagen.

Det blev verkligen fint, vädret och minnesstunden! Min farbror hade under hela sitt liv ägnat sig åt musik. Bluesmusik! Och familj och vänner från musikvärlden hade satt ihop musik som fick stunden att bli så vacker och minnesvärd!

Ja, återigen blir man påminnd om vikten av att göra det man önskar och inte skjuta på det. Att umgås med nära och kära är nog det viktigaste. Men att sy när det nu är ens största intresse är inte att förringa. Jag tänker ofta på dem som inte har några val! De finns! Så visst är jag privilegierad som har så mycket att välja mellan och jag försöker göra det jag önskar nu! Inte sen! :-)Idag ska vi överraska min bror, som fyller 60 år nästa vecka, med en familje fest! Då ska jag ha min klänning på mej igen!

Förresten, tyget som jag sett i en så fin modell, senare en till, var faktiskt i trikå! Min klänning är i vävd bomull!

Bild på min sida! :-)

En fantastisk sommar

När vi kommit hem från vår Stockholmssemester, tog jag tag i omklädningen av stolarna, makens regissörsstol och Ffions klänning! Det var mycket jag ville göra, samtidigt som det var fint väder. Men jag resonerade med mej själv och bestämde mej för att vara nöjd med mina val!

Under kvällarna tidigare hade jag haft Astrids väska att virka på, nu kändes det tomt i TV soffan. Att virka väskan var kul och jag letade reda på ett mönster på Drops som såg kul ut. Lite mer struktur än Astrids, som bara gick på känsla! Garn hittade jag i min låda, från min kofta jag stickade för några somrar sedan, hade jag flera nystan kvar. Min väninna som har en garnaffär, satte ner priset när jag gång efter annan behövde komplettera till koftan då hon redan hade lagt garnet i reakorgen! Utan att kolla om grovleken stämde med mönstret, tog jag en virknål som passade och började virka en väska till Ffion.

Före lilla familjen från Wales kom, var makens stol och köksstolar färdiga. Ffions klänning var klippt men inte sydd och väskan var färdig virkad men inte fodrad och pimpad! Under dagarna de var här, var det ju inte tal om att sitta vid maskinen. Men jag var ju tvungen att få sakerna färdiga.

Kvällen före deras avresa satt vi uppe länge och pratade. Men när alla sen gick till sängs, stängde jag dörren till syrummet och satte igång. Jag hade nämligen sista lediga natten på min semester och före jag går på ett nattpass, brukar jag sitta uppe så länge jag orkar. Detta för att komma i "nattrytm" och sova lite längre nästa morgon. Så klänningen färdigställdes, foder klipptes till väskan, det blev samma tyg som till Astrids väska och knapp syddes på. När Astrid och jag tittade på den färdigvirkade väskan tidigare, tyckte hon att blomman på Ffions väska skulle vara röd, så det blev den.

När klockan var 3 gick jag och la mej för att sedan vakna vid 9 tiden och laga en sista frukost till oss alla. På en hängare hängde Ffions klänning och väska och när hon sedan skulle prova den passade vi på att ta ett foto av oss båda, i våra sommarklänningar. Att jag ser så trött ut på bilden beror inte på att jag var så jätte trött. Det beror på mina något starka glasögon, normalt använder jag linser! Ffion gillade både klänning och väskan, hon fick också veta att virkningen kallades Popcorn. Det tyckte hon var kul! 

Och jag fick sova ut före jobbet, när huset sedan blivit tomt. Det är alltid en konstig känsla när detta händer, men det kändes nog mest för maken. Ffion var nämligen otröstelig när de skildes åt i Hyllie! Men han åker till Wales ofta och vi hoppas de snart kommer hit igen! :-)

Bild på min sida! :-)

Långt uppehåll

Det var så länge sedan jag la in någon bild på sysidan. Ofta har jag tagit en titt den sista tiden, men sällan en gång haft tid att kommentera. Och det har kanske varit både bra och mindre bra.
Sommaren var så mycket jobb. Vi hade inte semester förrän i augusti. Där av Astrids sent färdiga sommarklänning. Och stackars Manfreds dress, den blev inte engång klippt!
Men lite förändring har det blivit på kort sikt här i höst. Jag har tillfälligt gått ner i tjänst och för första gången på 15 år har jag bara jobbat 80% nattjänst. Det har gjort att när augusti var över så hade jag helt plötsligt mer dagar vid symaskinen, tid för huset och hemmet än jag haft sen vi köpte det för 5 år sedan. Lycka!

Så nu kommer jag snart att lägga upp lite av det jag faktiskt har sytt och det jag håller på med. Kanske skriva lite i bloggen då och då. Men om 1,5 vecka går jag över på heltid igen så vi får väl se hur det blir med allt! :-)

Att jag skriver i dag är för att jag kommenterade den fina klänningen som Lise-lotte Zettersten har sytt. Jag kände igen modellen med en gång, tom tyget påminde ju lite om min mammas klänning. Det kan ha varit 1965 och jag kommer ihåg hur min mamma fick hjälp av en väninna med provningen hemma vårt kök i Hallsberg. Hon ville att den skulle bli riktigt fin då hon och pappa skulle köra på bröllop upp till Burträsk. Och jag tyckte hon var så vacker i den när hon sytt den färdig. Bilden som vi scannat i kväll är kanske från 1969 eller så, inför ett annat bröllop. Det var inte råd med nya kläder så ofta då, för de köpte hus 1967. Men visst är hon fin här med!
Och vist liknar fotot bilderna som mina barn skickar på Instagram eller vad det heter!?:-) Men det är orginal! (Pytteredigering, lovade mamma då det är preskriberat! :-))!

Men mamma fortsatte att sy och än idag, 81 år gammal syr hon nya gardiner och kuddar till sin nuvarande lägenhet. Och en massa andra handarbeten. Gardinerna i bakgrunden är från 1955 när de flyttade till Hallsberg. Visst kunde de vara från idag? De, berättade mamma idag, att hon satt och fållade för hand. Symaskin köpte hon 1957 (när jag föddes), först en Husqvarna Zig-Zag och sen bytte hon upp sig 1959 till den hon har idag, en Automatic. Servad tre gånger tror jag och alla reservdelar finns i fina väskan fortfarande!

Fåtöljen ska väl kanske kommenteras också. Den modellen har ju också renässanse idag! Den och en bäddsoffa och en mindre fåtölj i samma tyg men de andra i rött, utgjorde vardagsrumsmöblerna de köpte 1955. Naturligtvis linneskåp, liten bokhylla samt matbord och stolar. Och gramofonspelare. Den senare finns hon min son i Stockholm :-) och linneskåpet har mamma själv. Bokhyllan har gått genom alla mina barns rum men är nu passe liksom matrumsbordet. Soffan, ja, de slet vi ut som tonåringar!
Lampskärmarna på lampan som pappa svetsade och målade blev omklädda åtskilliga gånger genom åren, jag tror tom jag gjorde det en gång. Do-re-do! Det var tvunget!

Så lite i bloggen för första gången på länge och mycket nostalgi! Tack Lise-lotte för inspirationen! :-)