Renés blogg

Ingrids uggla

Jag blev för en tid sedan inbjuden av en bekant till hennes installation. Förväntansfull inför detta kontrollerade jag min almanacka med det samma. Mitt i ett arbetspass i semestertider. Ingen chans att jag kunde gå. Så jag fick tacka nej, med tungt sinne. Men i bakhuvudet fanns ändå vår lilla chans till eventuell ledighet, på vår arbetsplats.

Vi har ett schema som bl.a. innefattar att man om där är lite patienter och vårdtyngd, så kan man få stand by med kort inställelsetid. Jag börjar jobba kl 22 och från den tiden kan jag isåfall när som helst bli inringd. Naturligtvis kan jag inte sitta uppe och vänta speciellt om jag vill ha någon glädje av eventuell ledighet.Så jag får gå och lägga mig, men räkna med att bli inringd när som helst. Jag hade skrivit upp min önskan för detta, men var ganska säker på att jag skulle jobba. Avdelningen var full när jag gick hem klockan sju på morgonen. Men när jag ringde och kollade vid halv åtta tiden på kvälen, hade läget ändrats på avdelningen och jag fick stand by. Så jag gick och la mej några timmar senare och när maken kysste mej "hej då" klockan halv sju nästa morgon, förstod jag att min natt hade passerat utan jobb.

Någon timme senare vaknade jag till liv och startade genast dator och symaskin. En handduk i lådorna åkte fram och Ingrids fina uggla laddades in med lite text! Medan maskinen satte igång, satte jag på mitt morgonkaffe!

Ett par timmar senare var jag på väg till installationen och den blev bara så fantastisk och underhållande som personen det gällde, själv är! Minglandet efteråt innehöll också mycket som framkallade skatt och för mej kunde en extra ledig dag inte varit bättre!

Jo, jag gjorde en liten ”de tour” innan jag körde hem. Stoff och stil en dag när man har bilen till stan är perfekt avslutning. Ett reatyg inhandlades till ett babynest samt lite annat! :-) Babynestet sydde jag igår, de första sådan jag sytt, mer om det nästa gång!

Handduken då! Jo Lotta blev jätteglad för den. "- Den finaste handduken jag någonsin fått!", sa hon. Så tack igen, Ingrid Wester. http://www.sysidan.se/member/view.htm?ID=9002 

Många kommer framöver, precis som denna mottagare säga samma om din uggla, oavsett vad den hamnar på!

http://www.sysidan.se/albums/viewpic.htm?ID=88657

Brödkorgen och min "hjärtetjänst"

Det är alltid roligt att ge egengjorda presenter till vänner och bekanta. Att ge något man kan använda tycker jag är bäst men ibland är det kanske bara användbart vid överräckningen, som tex en vinpåse. Jag älskar att göra dem, för det blir en personlig, kanske för tillfället passande presentförpackning men sen då...

Jag slutade ialla fall en tjänst vid årsskiftet som jag haft i 11 år. Jag har jobbat sjukhusövergripande med utbildning av HLR (hjärt- lungräddning) instruktörer samt sett till att allt runt utbildningen som behövs på sjukhuset har fungerat. Då, för 11 år sedan, var det två kollegor som frågade om jag kunde tänka mej detta halvtid samt fortsätta min tjänst i vården halvtid. Det passade då mitt privatlliv, eftersom jag och min yngsta dotter bodde själv och en halvtidstjänst på dagen gjorde att jag ínte behövde åka hemifrån på kvällarna så ofta som man gör när man jobbar heltid natt.

Jag och mina kollegor utvecklade efterhand verksamheten. Från att varit en liten del av en stor verksamhet till en egen sjukhusövergripande enhet. Men i början var det svårt med allt som behövdes. Vi gick runt och fick avlagda stolar och skrivbord och ibland tog vi med oss lite saker hemifrån som behövdes, blomkrukor, lampor mm. Så behövde vi något att ha bröd i som vi serverade på kurserna. Min ena kollega kom på att hon hade en målad spånkorg i hjärtform som hon inte använde. Den passade bra.

Ja, så har åren gått. Mina första kollegor har slutat och ersatts av andra, vi expanderade och fick en sekreterare. Och så blev det dags för mej att tänka om lite. Två tjänster som krävde mycket, på olika sätt och olika arbetstider, blev för bra. Så som jag berättat tidigare, provade jag på hur det skulle gå att "bara" jobba natt, men faktiskt mer än på 11 år. Sömnen blir det ju ine lättare med eftersom åren går. Men det gick bra och mitt "gamla" jobb har jag ju haft i 30 år i vår! :-0

Jag ville ge min arbetsplats och mina arbetskamrater ett litet minne av och från mej. Att det skulle bli något med Gunnsans fina hjärta, hade jag haft i åtanke länge. Jag gjorde det lite större i Embird, en av de få saker jag ibland provar på att förändra, som inte alltid lyckas, men här gick det bra. I gömmorna hittades en bit vitt tyg till botten och med lite tunn vadd i mellan och ett annat bommultstyg underst känndes det ok. Sen sydde jag faktiskt broderiet två gånger, för att det skulle blir lite tydligare. Färgerna fångade jag upp ifrån tyget jag letat fram. Jag fick skarva lite då jag använde det som var kvar från Sians väska! (Se väskor) Ett IKEA tyg i färger som jag tänkte kunde passa gardiner och inredning i våra utbildningsrum.  Sen strök jag på ett tunnare mellanlägg för lite stadga av kanterna.

Så blev det då en ny Brödkorg. Och varför då, när vi hade en fin hjärtformad sak? Jo, 10 år av användande har gjort att jag sedan mer än ett år tillbaka, gått och tänkt på detta. För botten höll på att gå ur och den var inte så fräch längre. Lite "out of date"! :-)

När jag på min sista arbetsdag överlämnade brödkorgen kändes det förstås vemodigt ur många hänseende. Men med kommentarena "-nu kommer vi alltid att minnas dej" och "-men den kan vi inte ha till utbildningar, den får vi ha till oss själva" kändes det ändå att Brödkorgen hade fått sin användbara plats!

http://www.sysidan.se/albums/viewpic.htm?ID=87705v