Renés blogg

Denna vintern, ett liv eller lyckan att kunna virka!

 Ja, de flesta förstår nog att det är något jag inte är riktigt nöjd med, något som kunde varit lite annorlunda. Att vintern hjälpt till kan man inte utesluta, men normalt sett gillar jag vintern. Nej, istället är det så att jag sedan 1 vecka tillbaka är inne på den 3:dje förkylningen sedan 21 december. Och även om jag vet att många är drabbade i vinter, har intensiteten och mängden av alla förkylningssymptom inte varit något jag tidigare upplevt. Och de behöver jag inte gå in närmre på! :-(

Allt detta har gjort att min ork försvunnit precis som min kondis. Har kanske varit ute 30 minuter totalt de senaste 3 veckorna. Då, efter julhelgerna tänkte jag, att eftersom jag inte orkade sitta vid symaskinen, kunde jag kanske virka lite när jag satt uppe.

Så lite saker från min väninnas garnaffär inhandlades, ett litet mönsterhäfte och några nystan i olika färger. Eftersom makens barnbarn Ffion skulle fylla 6 år i mars, tog jag sikte på att få gjort några saker tills dess.

Det blev fler sjukdagar än jag väntat mej och även de dagar jag varit frisk, har jag suttit med virkningen vid TV:n. Vid något tillfälle såg också Astrid och Manfred "godsakerna". Manfred, som ännu inte har så många ord, visade sitt gillande genom att ta den största tårtbiten i handen och delvis stoppa in den i munnen och låtsas bita! :-) Så jag var tvungen att lova att när jag hade virkat det jag planerat till Ffion, skulle jag göra några till dem.

Nu är Ffions kakor levererade och en dag när jag träffade Astrid och Manfred packade jag in kakorna lite extra fint till dem också! Alla tre verkade uppskatta dem, då de slank med i deras lekar med detsamma.



Mina planer var att Julia skulle fått några "kakor" till sin lillebrors dop. Men dopet var en av många saker som vi fått ställa in de sista månaderna. Så nu har jag några till på G, när jag inte sitter här och skriver. Tack ock lov för datorn och virkning när man inte har ork till något annat!

Brödkorgen och min "hjärtetjänst"

Det är alltid roligt att ge egengjorda presenter till vänner och bekanta. Att ge något man kan använda tycker jag är bäst men ibland är det kanske bara användbart vid överräckningen, som tex en vinpåse. Jag älskar att göra dem, för det blir en personlig, kanske för tillfället passande presentförpackning men sen då...

Jag slutade ialla fall en tjänst vid årsskiftet som jag haft i 11 år. Jag har jobbat sjukhusövergripande med utbildning av HLR (hjärt- lungräddning) instruktörer samt sett till att allt runt utbildningen som behövs på sjukhuset har fungerat. Då, för 11 år sedan, var det två kollegor som frågade om jag kunde tänka mej detta halvtid samt fortsätta min tjänst i vården halvtid. Det passade då mitt privatlliv, eftersom jag och min yngsta dotter bodde själv och en halvtidstjänst på dagen gjorde att jag ínte behövde åka hemifrån på kvällarna så ofta som man gör när man jobbar heltid natt.

Jag och mina kollegor utvecklade efterhand verksamheten. Från att varit en liten del av en stor verksamhet till en egen sjukhusövergripande enhet. Men i början var det svårt med allt som behövdes. Vi gick runt och fick avlagda stolar och skrivbord och ibland tog vi med oss lite saker hemifrån som behövdes, blomkrukor, lampor mm. Så behövde vi något att ha bröd i som vi serverade på kurserna. Min ena kollega kom på att hon hade en målad spånkorg i hjärtform som hon inte använde. Den passade bra.

Ja, så har åren gått. Mina första kollegor har slutat och ersatts av andra, vi expanderade och fick en sekreterare. Och så blev det dags för mej att tänka om lite. Två tjänster som krävde mycket, på olika sätt och olika arbetstider, blev för bra. Så som jag berättat tidigare, provade jag på hur det skulle gå att "bara" jobba natt, men faktiskt mer än på 11 år. Sömnen blir det ju ine lättare med eftersom åren går. Men det gick bra och mitt "gamla" jobb har jag ju haft i 30 år i vår! :-0

Jag ville ge min arbetsplats och mina arbetskamrater ett litet minne av och från mej. Att det skulle bli något med Gunnsans fina hjärta, hade jag haft i åtanke länge. Jag gjorde det lite större i Embird, en av de få saker jag ibland provar på att förändra, som inte alltid lyckas, men här gick det bra. I gömmorna hittades en bit vitt tyg till botten och med lite tunn vadd i mellan och ett annat bommultstyg underst känndes det ok. Sen sydde jag faktiskt broderiet två gånger, för att det skulle blir lite tydligare. Färgerna fångade jag upp ifrån tyget jag letat fram. Jag fick skarva lite då jag använde det som var kvar från Sians väska! (Se väskor) Ett IKEA tyg i färger som jag tänkte kunde passa gardiner och inredning i våra utbildningsrum.  Sen strök jag på ett tunnare mellanlägg för lite stadga av kanterna.

Så blev det då en ny Brödkorg. Och varför då, när vi hade en fin hjärtformad sak? Jo, 10 år av användande har gjort att jag sedan mer än ett år tillbaka, gått och tänkt på detta. För botten höll på att gå ur och den var inte så fräch längre. Lite "out of date"! :-)

När jag på min sista arbetsdag överlämnade brödkorgen kändes det förstås vemodigt ur många hänseende. Men med kommentarena "-nu kommer vi alltid att minnas dej" och "-men den kan vi inte ha till utbildningar, den får vi ha till oss själva" kändes det ändå att Brödkorgen hade fått sin användbara plats!

http://www.sysidan.se/albums/viewpic.htm?ID=87705v

Haklapp eller Bapron

Då tänkte jag göra ett nytt försök att skriva lite i min blogg, förhoppningsvis lite oftare än tidigare! Det senaste inlägget jag gjorde i höstas, var under en period när jag tillfälligt jobbade mindre. Det som hände sedan, var att jag beslutade mej för att säga upp den ena av de två tjänster jag hade. Den 1 januari återgick jag till min ursprungliga nattjänst, men med de procent jag provat på under hösten. Så nu är jag deltidare och det känns hittills väldigt bra!

Idag la jag ut bilden med Manfred och hans haklapp. Lille killen har hunnit bli 17 månader och har ätit själv ett tag. Ibland behöver han ändå lite hjälp och därför har det gått utan haklapp här hos oss. Varje gång har jag sagt: -Till nästa gång du hälsar på, då ska jag ha sytt en haklapp!

Men så har vi varit sjuka, både maken och jag, två omgångar var, samtidigt. Det har varit sängläge, soffläge och emellanåt, ätläge! När vi orkade börja läsa lite, blev det det och när vi sen började sitta uppe lite blev det tv och datorn. Ibland blev det tom. en liten kommentar här på Sysidan.

Vad tittar man då på, när man inte har så mycket krafter? Jo, det man vill göra mest av allt om man orkat. Symönster och inspiration till man äntligen orkar sy, förstås! Det var då jag hittade mönstret som jag kände skulle passa till Manfreds haklapp. Så i lördags hände det, jag kände att nu ska det bli av. Men naturligtvis skulle jag bli tvungen att modifierade skapelsen lite. :-)

Tyget som jag planerat använda var ett speciellt tyg i gömmorna! Ytterligare ett IKEA tyg från dotterns "Taveltyger". Astrid hade det i sitt första sovrum när hon var nyfödd. Och som vanligt kom dottern med det till mej när det var dags för lite nyare blickfång i deras hem! Lite mönsterpassning och jag satte saxen i!

Mönstret hade ingen ficka. Jag gjorde en med foder av ett avtorkbart tyg! Och så lite "put" på den så matresterna stannar där! För få lite effekt av ballongtyget lät jag det gå en lite bit ner i fickan och mönsterpassade med fickans framsida! Ja, ni ser på bilden! Samtidigt blev ju botten avtorkbar på båda sidorna! För att dölja skarven sydde jag över ett vitt kantband.

Bilderna är "klickbara"!

På baksidan satte jag tunn fleece som inte absorberar så bra, samma som jag har på dreglisar. Då tar det lite längre tid för fukt att nå tröjan under! :-)

Jessica, som modifierat en förlaga och ritat mönstret (hon kallar den förresten Bapron, baby apron) hade kortat av banden till ärmhålet från det mönster hon börjat med. Men jag tyckte det såg så kort ut när jag nålade det, så jag la till lite. Så gör man när man inte kan prova på mottagaren utan vill sy färdigt med en gång! När Manfred sen provade så såg jag att något mitt i mellan skulle nog varit bra. Nästa gång! :-) Snedslåerna hade jag i mina gömmor, lite skarpare i färgen än tyget men ok tycker jag. Och så var det av den bredare sorten, perfekt då det vid fickan var tre lager tyg och lite tjockare.

Med den lärdomen så verkar den i alla fall fungera. Det blir säkert fler till andra barn och kanske en till, till Manfred.