Renés blogg

Rosa, rosa och rosa

Jag har lovat skriva lite om tunikorna som barnbarnen i Wales fick i våras. Eftersom maken alltid åker hem till Ffions födelsedag, så brukar jag börja planera vad jag ska sy till henne strax efter jul. Sen är det inte säkert något händer meddetsamma. Jag är en tidsoptimist, men får oftast sakerna färdiga om än i sista minuten. Denna gång visste jag så fort jag fick Ottobre nr 1 att modell 28 skulle det bli. Dessa fyra Walesiska flickor som jag sytt till, (numera 5) har oftast inte klänning utan just tunikor. Och när man inte kan prova plagget eller lätt ändra dem efteråt är en modell som  denna perfekt!

Så var det då tyget. Jag åkte in till SoS och hittade ett tyg som jag fastnade för meddetsamma. Så gjorde hon som klippte det, kassörskan samt en person i kön! Och det var på rea! Ett cerise rosa tyg med strukturmönstrade rosor! Jag köpte en bra bit. Jag hade tänkt mej tre rosa tyger och jag hade ett hemma som jag tänkte kunde passa. Så ytterligare ett då! Det blev ett med runda blommor! Det skulle nog bli bra, en bit till livet och ärm av det! Så hem till klipp/köksbordet.

Men tji fick jag! För de tre rosa färgerna funkade inte alls tillsammans. Jag vet att i tidningen hade modellen ett neutralt tyg också så det bara är två rosa tyger där, men jag hade ju haft tygprov med mej och tyckte de passade så bra tillsammans i affären.

Så jag klippte inte utan väntade någon dag och tog en tur till, till SoS. Ett randigt tyg, det skulle väl kunna fungera mellan de två rosa tygerna, tyckte jag! Hem igen och nu skulle det sys, dagarna gick ju. Men det blev inte bra! Inga kombinationer med de nu fyra olika rosa tygerna gick att få samstämmigt med tre i en tunika! Nu var det bara att tänka om, två färger fick räcka. Men vilka tyger räckte till vad, och skulle de fungera tillsammans?

Resultatet blev att Ffions tunika blev helrosa med randiga muddar och "midja"! Och med så mycket rosa tyg och Molly som också fyllt år, blev det en tunika till henne också av det blommiga tyget med samma randiga muddar och "midja" som Ffions. När väl Ffions tunika var sydd tog det inte lång tid med Mollys. De har samma storlek även om det skiljer ett år mellan dem, så inget nytt mönster behövde ritas och klippas. Och när man väl har gjort momenten en gång, ja, det är ingen svår modell, så det gick ganska fort!

Lustigt är att den rosa nyansen på det randiga tyget, på båda fotona ser ut att vara ganska lika klänningstygens rosa. Jag kan nog säga att de inte var det. Och så är faktiskt Ffions tunika mer intensivt rosa än fotot ger tillkänna.

Tunikor packades ner och Gramps kom iväg! Och båda plaggen hade passat och tjejerna blivit glada. Kul var ju att jag fick se Ffion använda sin tunika när vi kom till Wales några veckor efteråt. Det händer inte så ofta utan de hinner oftast växa ur plaggen! Men snart får jag tänka ut något nytt Ffion. I juli kommer hon hit för första gången! Få se vad det kan bli!!

Sammanfattning: Jag kan inte blanda rosa hur som helst! Trodde det skulle gå, men är kanske lite för konventionell i bland! Men jag måste tycka om det jag sätter samman, så är det nog för oss flesta; kanske tills barnbarnen själva kommer med förslag....då gör man nog vad som helst! :-)

http://www.sysidan.se/albums/viewpic.htm?ID=87868&set=

http://www.sysidan.se/albums/viewpic.htm?ID=87767&set=lp

En oplanerad resa

Så har det blivit ett uppehåll i bloggandet igen. För alla händer då och då saker som pockar på extra uppmärksamhet eller engagemang i vardagen. Svärfar hade varit sjuk ett tag och dog strax efter maken kommit tillbaka från Wales i slutet av mars. Så med detsamma efter påsk reste vi dit båda två. Trots allt blev det två fina veckor, mycket jobb men också en fin begravning, där vi inte bara tog avsked, utan jag också fick träffa släktingar som jag inte träffat tidigare. Och för maken kära återseende.

När jag packade inför resan var jag lite tveksam om jag bara skulle lägga ner lite kvällslektyr eller om jag skulle ta med handarbete. Det slutade med att jag la ner lite mönster, garn och en virknål. Och det var bra, för det blev lite tid i mellan åt. En kväll när vi satt och pratade kom det upp att Elin, min mans fasters barnbarn skulle fylla år. Hon fick en liten dress vid något tillfälle som finns här på sysidan, men nu skulle hon alltså fylla 6 år. Ingen tvekan, en ny liten tårtbit skulle virkas. Lite varje kväll och ingen större stress. Eftersom jag inte hade någon fyllning med mej, planerade jag att på en av mina promenader i stan', skulle jag titta in i en affär som för mej såg ny ut. Och ingen som jag frågade i familjen visste något om den.

Så jag traskade in till den lilla stadens centrum, klev in i affären och möttes av två "äldre" damer. En på väg ut men det var tydligt att de båda var ägarna. Där fanns några symaskiner som man kunde se var i bruk och tydligt var också att det var mycket quilt arbeten i affären, men också en del maskinbroderier och så lite tyg också. Ja, så skulle jag då berätta vad jag ville ha, vadd till EN tårtbit! Då var jag ju tvungen att förklara lite och det slutade med att jag fick en liten pappåse med vadd, som de absolut inte ville ha något för. Men jag brukar ju inte nöja mej med så små inköp i U.K. Mina ögon landade på ett tyg som skulle passa till lakan till Lucas, som döptes i vintras, när vi var sjuka. Ett mjukt, fint tyg med block med bokstäver på, som gick i blå nyanser. När jag nämnde att jag tänkte brodera namn och några små figurer med min Quilt Designer II, så blev det ännu mer prat. Den ena av damerna hade hemma en D. I och i affären sin Viking 2000, tror jag den hette där. Förutom att den var lite annorlunda i färgen, var det exakt samma nummer på den som min HQ 2000 från 1976. Ni kan ju tänka att det blev mycket snack. Här sa damen som var på utgång, att nu måste hon faktiskt gå, hon skulle till tandläkaren! :-)

Det blev i allafall en bit av tyget och jag fick bra rabatt också. Just nu har jag kommit så långt att broderiet ligger färdigt i Embird. Det har kommit några projekt i mellan men efter nästa vecka kan det nog bli dags för det det lilla påslakanet och örngott.

Före jag lämnade affären fick jag deras visitkort med hemsida, vilken jag inte hittar just nu. Men jag ska lägga upp den när jag hittar den.

Jag fick virkat och sytt ihop tårtbiten och två veckor efter vi kommit hem fick vi besked om att Elin blivit glad för sin lilla present! För mej gav den också mycket glädje på olika sätt!

Fortfarande har jag inte berättat om de små tunikorna eller väskorna som jag lovat, men det får bli nästa gång! Nu måste jag trots att jag försöker sitta uppe lite extra länge, gå och lägga mej. Jag går på mina nattpass i morgon och då brukar jag dröja kvar uppe för att komma i rätt tidsrytm tills dess! Så till nästa gång, God natt! :-)

Elins tårtbit fotograferad bredvid fina gräddsnipor på hennes mormors bokhylla!