Renés blogg

Allt går inte bara i dur

För alla som inte konstaterat det ännu, åren går fort! Det sägs att det inte går fortare än förr, men jag undrar ibland! Hur kunde man så här snabbt komma att höra till dem som är i övre medelåldern? För det är väl där jag är nu, men varför kategorisera? Men att tankar kommer om detta är ju för att flera av mina släktingar som är i generationen före mej, börjar "falla ifrån"! Somliga verkligen på grund av hög ålder, andra på grund av sjukdom, inte så gamla. En nära farbror till mej blev sjuk för ett och ett halvt år sen. I juli, strax efter han fyllt 66 dog han. Sorgligt, men tillslut skönt för honom.

Hur platsar detta då på Sysidan? Ja, som allt annat är det ju en del av mitt liv, som nu även skulle inkludera att sy något jag kunde ha på mej på min farbrors begravning. Inom den närmsta  familjen kom vi överens om att kläderna och färgval inte hade någon betydelse den dagen. Det var inte något som vår farbror hade som prioritering. Däremot hade jag, då det var sommar, absolut inget som skulle passa. Allt var bara urtvättat och sommar/strand kläder. Men i enlighet med det jag försökt ett tag nu, letade jag igenom mina gömmor för att se om det fanns något som passade för tillfället, men framför allt som jag också kunde använda till andra tillfällen.

Jag visste ju att den här biten tyg låg där! Den var inköpt för att jag blivit förälskad i ett palgg som någon sytt här på Sysidan av det. Så när jag då, för några år sedan var på SoS och hittade det, köpte jag en bit! Men, jag var fortfarande inte igång med att sy så mycket till mej själv då, alltid upp och ner i vikt, så tyckte jag inte jag hittade någon modell som tyget skulle passa till mej.

Nu har inspirationen att sy till mej själv ändrats och när Ottobre tidningarna för dam kommer kollar jag snabbt in dem. Så jag hade i bakhuvudet en modell som jag visste jag fastnat för. Men den var i tidningen antingen helfodrad utan ärm eller långärmad. Men redan i skolan lärde man sig klippa till infodringar för ärmhål och med måtten som min faster och jag hjälptes åt att ta på varandra, kortade jag av livet på bak och framstyckena. Lite mönsterpassning försökte jag mej på och lyckades nästan.... Men jag tycker  inte det märks så mycket att det stör. Ja, som vanligt, kvällen före begravningen var klänningen klar och det kändes ok inför morgondagen.

Det blev verkligen fint, vädret och minnesstunden! Min farbror hade under hela sitt liv ägnat sig åt musik. Bluesmusik! Och familj och vänner från musikvärlden hade satt ihop musik som fick stunden att bli så vacker och minnesvärd!

Ja, återigen blir man påminnd om vikten av att göra det man önskar och inte skjuta på det. Att umgås med nära och kära är nog det viktigaste. Men att sy när det nu är ens största intresse är inte att förringa. Jag tänker ofta på dem som inte har några val! De finns! Så visst är jag privilegierad som har så mycket att välja mellan och jag försöker göra det jag önskar nu! Inte sen! :-)Idag ska vi överraska min bror, som fyller 60 år nästa vecka, med en familje fest! Då ska jag ha min klänning på mej igen!

Förresten, tyget som jag sett i en så fin modell, senare en till, var faktiskt i trikå! Min klänning är i vävd bomull!

Bild på min sida! :-)

2013-09-12 13:50   Ulrika Lindh

Nej livet pendlar minsann både upp och ner. Men lite handarbete kan faktiskt hjälpa tankarna att skingras i livets svåra stunder.