Renés blogg

Minne från vår mormor

Tidigare i sommar la jag ut bilder på ett baby's nest till Herman. Herman är barnbarn till min enda moster, alltså min mammas syster. Moster fick sina två barn ungefär samtidigt som mina två äldsta föddes, hennes dotter är 6 månader äldre än min äldsta dotter och hennes son, 1 år äldre än min son. Då hon var ganska mycket yngre än min mamma, har hon varit min idol som barn, men senare också kompis under tonåren. Trots att vi har 11 mil emellan oss var vi ofta tillsamman med barnen och de var riktiga kompisar under hela barndomen. Ibland när jag körde till dem följde min mormor med. Hon hade blivit gammelmormor och mormor igen, bara inom ett par år och försökte träffa alla så ofta hon kunde. Ofta tog hon själv tåget men när jag skulle åka planerade vi en dag så att hon också kunde följa med. 

Åren har gått men minnena består och jag ville dela med mej ett minne av vår mormor till kusinens förstfödde. I gömmorna med lakan, som min mamma sparat undan, fanns ett fint lakan kvar med mormors initialer och fin spets. Jag tvättade det samtidigt som några "vanliga" lakan, vilken skillnad på kvallitet. Jag hade redan bestämt mej för att tyget jag köpt i Wales skulle bli till påslakan, från början två små. Men då önskemålet blev till stor säng, gick hela biten åt. Tänk vilken tur jag hade när "damerna" i affären där gav mej rabatt! Det kan ni läsa om i mars bloggen! :-)

Ja, resultatet finns att se bland mina foto. Familjen blev glada, mamma och moster tårögda, berättade de sen. Det är mycket som följer med minnen men vilken tur! För även de som inte fick vara med på Hermans dop blev ihågkomna och utan dem hade inte vi varit där! Ja, jag var ju inte där, jag jobbade! Men i helgen hoppas jag vi kan åka och hälsa på lilla familjen. Det är två timmar till dem men nu vill jag träffa killen! :-)

2013-08-28 08:38   René Edwards

Tack för din kommentar,Pia. Visst är det en härlig känsla när något som legat oanvänt i flera år, gjort en gång med antagligen glädje men också möda, återigen blir användbart. Jag har inte så många lakan kvar från min farmor och mormor nu, men jag tror att de som fått sakerna kommer se till att de finns i familjen så länge de håller ihop. Själv har jag ju mina köksgardiner, som inte slits och inte heller begränsas av att som lakanen, barnen växer ifrån dem! Men som sagt, härligt att få ge dem användning dem igen!
 

2013-08-23 17:50   Pia Lindemann Larsen

Så underbart att återanvända t.ex fina linnen o få det som minne av någon...