Mommas syblogg

FÄRDIGT nu rymmer jag

Nu är semesterväskan packad och jag rymmer till solen i 3 veckor.

Idag har jag levererat byxorna till de STORA pojkarna och det var riktigt roligt då de 2 som inte har haft sådana byxor tidigare blev helt lyriska. Båda sa "åh nu har jag äntligen fått Damon-byxor som jag velat ha sedan jag var liten" och ögonen lyste om dem. Nu är det bara att hoppas att de blir godkända av ansvariga för melodifestivalen så de får ha dem på tävlingen också. De ska vara med i första uttagningen den 4 februari och dansa med Afrodite.  (Bilder kommer kanske efter det, det är hemligt än så länge.)

Yngsta barnbarnet har också fåt sin onepiece och den var varm kan jag lova. Jag provade den för att se hur det kändes att ha en sådan på mig och höll på att svettas bort. Materialet är ull och lite polyester så den ska nog hålla kylan borta.

Bild på barnbarnet finns i mitt album "Barnkläder"

Jag tar med mig lite garn och virknål på semester och ska försöka mig på att virka en långväst till mig. Det är många år sedan jag virkade så vi får se hur det går. 

I övrigt så har jag laddat med ljudböcker till Mp3 så det blir nog mycket vila vid poolen med en bra bok.

Ha det så gött till vi hörs nästa gång.

MAN KAN VÄL ÄNDRA SIG!

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig brukar det heta och klart jag inte kunde säga nej på riktigt.

I tisdags ringde de igen och frågade om det inte fanns en chans att jag kunde sy byxorna till killarna som ska dansa på Melodifestivalen (de ska vara dansare i Afrodites nummer). Efter en hel del jagande efter rätt tyg, offwhite bävernylon (varför har man aldrig rätt tyg hemma) så satte jag igår full fart med att åka och handla tyget  och rita mönster. Byxorna måste vara klara på måndag eftersom jag rymmer till solen på tisdag morgon. Jag får nog lägga tunikorna jag tänk sy till mig själv åt sidan och satsa på dessa byxor istället.

Igår var en av killarna här och provade sin toile och vad trångt det blev i syrummet helt plötsligt. Det är inga små gossar det här, de är ca 195 cm långa och lilla jag är ju bara 1,5 m så de tar lite större plats än jag. I morgon kommer de andra två undrar om jag måste slå ut en vägg så de får plats.

Yngsta barnbarnets onepiece blir nog också klar innan jag rymmer, det är "bara" dragkedjan och fickorna kvar att sys efter sista provningen.

Här går äldsta barnbarnet på "catwalken" i sin Cieldräkt, ser ni vad snyggt hon går! Hon hade stövlar med klackar för första gången på sig i 3 dagar och hennes knä klarade sig också.

Nu är det dags att äta frukost och sätta fart på dagen ha det så gött alla till nästa gång.

Syrummet har fått vila

Syrummet städat och fick vila hela helgen, mitt på bordet står barnbarnets stövlar och hatt och väntar på att användas.

Barnbarnet har varit på sitt "convent" i sin Ciel-dräkt hela helgen och då har jag varit taxi, så hon kom fram och tillbaka varje dag/natt. Jag kan berätta att det var en tävling om bästa dräkten där men hon hade inte anmält sig dit för hon är lite blyg. Man skulle ha anmält sig tidigare i veckan, men arrangören frågade henne om hon inte ville gå upp på scenen och visa sin dräkt i alla fall då de tyckte att den var så fin och hon tog mod till sig och gick en "catwalk-runda". Hur det ser ut när det var klart kan ni se i mitt album "barnkläder". Jag har gjort ett litet bildspel på hur arbetet fortskred men det går tyvärr inte att visa här.

Så här fin är hon i sin peruk och hatt.

Nu är det bara en dryg vecka kvar till semestern och jag hoppas hinna sy en tunika till mig och onepiece till yngsta barnbarnet. Vi hittade ett underbart rutigt tyg på rea hos Ohlssons tyger. Det var ull-polyester blandat så hon kan ha den ute lite mer. I morgon sätter vi fart på den.

Jag har också börjat virka på min tunika som jag tänkt ha som terapiarbete på semestern för man kan ju inte ta med sig symaskinerna till solen. Det var länge sedan jag virkade något så jag tyckte jag måste testa först om jag kom ihåg hur man gjorde och det ska nog bli bra. 

Ha de så gött alla till nästa gång

Mycket glädje och många tårar

Så var vi då inne på år 2012, det känns lite konstigt varje år att skriva nya siffror men efter ett tag så vänjer man sig.

Jag började året med att duka mitt sybord med det bästa jag har, mitt barnbarn, nu var det dags att klä in stövlarna hon ska ha till sin Ciel-dräkt och det enklaste var att ställa henne på bordet så jag slapp krypa på golvet.

Ja så här stökigt är det i mitt syrum när jag är igång. Kolla strykbrädan, hur ska man få plats att stryka där? I morgon ska hela dräkten vara klar men än återstår det lite. 

Igår fick jag en förfrågan om att sy sådana här byxor http://www.youtube.com/watch?v=LnzUkR-UMb8  Jag har sytt alla byxorna som Damon har (ca 10 par) och nu ville han ha sådana till hela sin grupp som ska vara med på melodifestivalen. Tyvärr fick jag tacka nej då jag inte hinner eftersom jag ska på semester snart. Det hade varit jättekul annars. 

Jag måste bara tacka alla som ställer upp och levererar snabbt till mig, Bibbi hinner man knappt skicka beställningen till förrän den ligger i brevlådan, Jonic textil som levererade mina tyger till dansskolans overaller innan jul så jag hinner börja med dem nästa vecka och Yarnparadiset i Turkiet som levererade garn från tisdag morgon till onsdag morgon, helt fantastiska allihop.

Enligt min familj är jag en riktig lipsill som bara gråter hela dagarna och jag får nog hålla med. Tårarna trillar på mig när jag blir glad och lycklig och det är jag ofta. Igår var ena dottern och barnbarnet här när jag fick garnet, ett kuvert från Bibbi med lång dragkedja bl.a. och ett kuvert med finaste kortet och bestickhållare från Anita Ajanko här på sysidan. Brevet från Anita var en överraskning och representerar allt här på sysidan. Glädje av att dela med sig och få tillbaka så mycket värme. 

Tack Anita och alla andra som inspirerar och delar med er. så mycket både av idéer och era kunskaper.

Nu ser vi fram emot ett underbart 2012.