Maries Mönsterfunderingar

Favorit i repris, kortare och tunnare

Kjolen som gick över knäet i jacquardtyget blev för varm så varför inte en sommarkjol, kortare och tunnare?

Ändrade mönstret till att inte ha fickor längre, saknar dem men tyget är alltför tunt för att bära ett par fickor.

Tog ett mörkblått tyg med vita prickar ur förrådet, så tunt och skönt, poly och skrynkelfritt :-)

Tidigare har jag använt knappar i stängningen. De är så förlåtande eftersom de blir lite självjusterande då jag gör dem vertikala utom uppe vid midjan. Nu utmanade jag mig med tryckknappar men det blev lite buckligt, några millimeter fel syns så väl men det får gå för den här gången. 

Jag tycker att det här mönstret med 6 paneler är lättarbetat och funderar på att göra en byxkjol med det som nästa kjolprojekt. Det finns söm mitt fram och mitt bak så det är bara att lägga till tyg för grenen. Vidden är klart tillräcklig, Läste att i början så gjordes byxkjolar (culottes) för att underlätta för kvinnorna att kunna rida! Kanske en bra idé för att cykla i? Nu är det så vant med snäva byxor så tanken på vida byxben kanske inte kopplar direkt. Kjolen ovan är inte så cyklingsvänlig för vidden och lättheten då fartvinden gärna placerar allt tyget uppe vid midjan! Nu när det är varmt och vi har korsdrag i huset så lyfter den av vinddraget när jag går nerför trappen. Skönt och trevligt och fullt hanterbart.

Grensömmens djup? Byxkjolar är ofta lite generösare i grensömmen men på pinterest  har jag sett de som är rätt så snäva på "modernt" vis, men för mig är det viktiga att behålla kjolkaraktären, inte göra kortbyxor med fladdriga ben. Det kanske inte händer så fort att det projektet blir realiserat. Jag såg en byxkjol i snyggt ylletyg, ganska tjockt och med ett trevligt fall. Kanske något för hösten? Värmen har lämnat oss den här veckan men jag hoppas att den kommer tillbaka igen några veckor till, om än kanske inte med 31 grader. Det var lite pressat. Någon fler som fundrar på eller har en eller flera culottes. Jag får inte lägga in mina inspirationsbilder från Pinterest här tyvärr och orkar inte göra en repin-sida att länka till, men det finns en hel del trevliga culottes gjorda.

Post-UFO tider

I början av året så är det som med nyårslöften, det dyker upp en tanke att nu ska det bort några UFOn. Nu i april hänger de flesta kvar och jag undrar vad blev det av egentligen. Inte så mycket faktiskt. Jag har pysslat med min liv-toile och analyserat det. Köpte ett mönster från Burda med en schalkragejacka (8218) och gjorde den i några toiler. Möter samma problem åter igen - låg axelspets, hög nacke och lång. Ägnar timmar åt att fixa skuldra, gapande ärmhål, analyserar ändringar och syr  om i ett gammalt lakan. IKEA-lakan för 19 kr håller inte för särskilt många provningar. I sängen måste det betraktas som engångslakan men mina kommer aldrig dit. De blir klippta i småbitar långt tidigare. Jag har dock inget tyg som jag vill göra jackan i.  Jag går faktiskt omkring i den toile som jag gjort i det gamla lakanet. Jag sydde kragen färdig så det är bara ärmarna som saknas men det är skönt med ärmlöst! Så då blev det nästan ett UFO till :-)

Nu börjar jag dock få bra grepp om var problemen sitter. Mina liv-toiler är faktiskt bra för de passar och kan alltså användas för att utvärdera mönster. Ett område som jag inte är färdig med är dock ärmhålet. Hur stort ska det vara? Det blir många svar på det har jag förstått. Jag bortser från stickat och väldigt elastiskt tyg nu och fokuserar på designaspekten. Ska det vara ärmlöst så vill man ha ett mindre ärmhål men samtidigt så väldigt nära och kroppsfukt kan vara kontraproduktivt. Ska det sitta en ärm så beror det också på dess konstruktion. Är det en jacka/kavaj med ordentliga mellanlägg, axelkulleformning osv så ska det finnas plats och ett större ärmhål. Ska det vara en klänningsärm kan ett mindre vara bättre för rörligheten men sedan kan det bli större bara för att man vill ha ett visst utseende. Är det en liten droppärm, då blir det här med gapande ärmhål en ointressant sak eftersom liv och ärm är då vanligen integrerat. Ska det sedan vara lagda veck och annat på ärmen så kanske man vill öka öppningen lite. Så det blir alltså lite från fall till fall och det är svårt för mig som är nybörjare.

Sedan fastnade jag i våras i en sysidetråd om en Chaneljacka och hittade en fantastisk resurs i form av en fotoserie. Så jag började jaga mönstret (V8804) och fann att det var på rea i USA så det blev tre jackmönster till priset för en. Så nu går jag och ruvar på om jag vågar sätta igång men jag tror att det får vara ett tag. Det är Claire B Shaeffer som gjort mönstret så det är couture-sömnad och tar en del tid. Speciellt för en amatör men jag lutar mig hårt mot fotoserien som jag plockat åt mig och lagt på ett säkert ställe i pdf-format. Det är mycket som försvinner från nätet trots allt snack om att det "finns för evigt på nätet".

Så går dagarna och plötsligt så kommer suget efter en ny kjol. Min svarta pennkjol som jag gjorde baserat på min kjoltoile och ett burdamönster är trivsam men då satte jag bred resår i linningen som ett test, gjorde aldrig den där infodringen jag tänkte på och letar efter alternativ. Under tiden köpte jag ThreadsMagazine's arkivDVD så nu har jag möjlighet att surfa i alla nummer och gick igenom en del artiklar om midjor men hamnade istället tillbaka i bokhyllan med Claire Shaeffers bok om Couture sewing. Hon hade tre grundtyper av midjor: infodring, midjeband i eget tyg dvs den där typen som man kan använda de färdiga påstrykbara mellanläggen till, samt sådana som man tar ett ripsband och gör ett stadigt midjeband för att sedan fodra det på insidan i modetyget eller annat. Jag gick till hyllan med bra-att-ha-tygbuntar och hittar en tunn randig kvalitet och gör en ny pennkjol där jag gör ett ett mellanläggsband och syr fast. Det är blixtlås bak så det blir att sy en hake i midjebandet. Det hela går fort och bra så nu går jag ofta runt i den på dagarna. Måste jag sy ett foder i den? Det är bara ett test, jag kan inte bestämma mig, blir inte lika lätt och tunn med foder. Nåväl, jag blev färdig så inget mer UFO den här gången.

Då dyker tanken upp att jag skulle kunna ta min livtoilekonstruktion och sätta ihop med kjolen och få en klänning av fodraltyp. En sväng på Ohlssons Tyger och jag hittar ett tyg som lockar. Svart med struktur, elastiskt och mjukt men inte så mjukt att det veckar sig, lämpligt för ett fodral. Vidare har jag en elastisk spets som ligger och vill bli använd. Så skulle jag kunna göra översta delen i spets? Är det inte bara att klippa upp mönstret över bröstlinjen? Med en sån överdel behövs en jacka till. Skulle jag kunna göra den i samma tyg? Javisst och som tur är hittade jag ett mönster jag gillat och letat efter på Blocket Burda 8189 där det ingår en jacka, kjol och topp. Den jackan är som klippt och skuren för mitt projekt. Så då börjar jag rita upp mönstret och gör en toile och har nålat ihop den och det ser trevligt ut. Måste dock iväg och köpa mera tyg. Tygbiten jag köpte hade jag bara tänkt göra en kjol av till att börja med. Hoppas det inte blir ett UFO den här gången. Det går trots allt framåt. Tidigare såg jag bara att det passade dåligt, så började jag se varför och nu känns det som jag börjar förstå vad jag kan göra åt det och att toilerna bekräftar det. Hopp om livet måste jag säga.

En annan sak som jag tycker är intressant är att couture-arbetssättet och färdigsytt-arbetssättet är lite olika. Min favoritbloggerska på Nya Zeeland hade som princip att man alltid klippte exakt med sömsmån, märkte upp passmärken exakt och sedan sydde man allt på maskin, exakt, helst utan att ens ha nålat. Couturen däremot märker bara ut sylinjerna och klipper sömsmåner efterhand och efter provningar och syr en hel del för hand. Efter att ha provat dessa varianter ser jag fördelarna och nackdelarna. Med ett mönster som passar (good enough?) så är fabriksmodellen snabb och bra medan om man vill ändra lite här och lite där så är couture-modellen intressant. Det är lite så det blir med att arbeta med toiler. 

UFOn? De irriterar lite som små hjärnspöken men det finns bra motmedel, t ex att börja med något nytt! Ja de har en egen avdelning i Forum nu :-D  Jag kanske kommer att posta där någon gång.

Det blev mer än tänkt men ändå inte det som var tänkt

Det började alltså att jag skulle göra ett kjolgrundmönster eftersom dess överdel är ingångsvärden för ett byxmönster upptill. Så jag mätte två-tre gånger och gjorde mig ett grundmönster enligt boken European Cut som jag sedan sydde upp i pappersfilt.(Första toilen i papper finns nämnd i ett tidigare inlägg.)
Så blev jag sugen på att göra en jämförelse med ett köpesmönster. Det blev BurdaStyle 118-2012-04 - Ritade upp mönstret och gjorde en filtpapperskjol, beskrevs i förra inlägget. Den där höga integrerade infodringen gjorde mig inte särskilt lycklig så det blev ändring och eliminering av den höga midjelinningen. Resultatet blev så här. Nya linjer i rött.

Jag kände mig nu modig efter att ha reviderat mått och linning och satsade på ett elastiskt ylletyg som jag hade på hyllan. Svart, mjukt och "Pure wool Italy" som det står på stadkanten. Det är ordentligt elastiskt och borde innehålla något annat än ull också. Typiskt för tyg köpta hos Ohlssons Tyger är att det är minimalt med deklaration. Det är inte skrynkelfritt men vecken går ut om det får hänga ett dygn så i mina ögon är det ett bra tyg, för priset. Jag ritade upp mönstret igen, markerade med sporren och klippte ut i dubbelt tyg. Sydde ihop och provade. Det blev inte som planerat. Den blev för stor, mönster på midja 88 cm men resultatet på 91 cm. Jag gjorde ett misslyckat försök att hålla in kjolkanten mot linningen som jag klippt till. Det gick inte så bra, nypveck på flera ställen.
Nu gjorde jag en ny mätning, bestämde mig för en ny version. Ritade på rutat papper baserat på 86 cm upp mönstret och tog in i sömmarna utom mitt bak och delningssömmarna intill mitt bak. Ja mitt bak har blixtlås men är ändå lite intagen upptill.
Nu ville jag ha bättre koll. Det svarta tyget är så elastiskt. Det ger efter och sträcker sig, verkar också töja sig på grund av pressarfotstrycket. Bestämde mig därför att göra det i ett styvt, tunt julrött tyg jag köpt billigt. Klippte och sydde och mätte millimetrar. Nu blev det som mönstret var. Jag syr i en dragkedja baktill för att kunna prova ordentligt. Det satt riktigt bra, som ett andra skinn, nästan. Jag noterade att jag hade gjort sömmen vid ljumskvecket svängd. Där har bukens rundning redan övergått i ljumskveckets övre del som snarare är en dal, så den här sömmen borde ha varit rakare. Då skulle tyget ha legat mera slätt, men detta syns bara i ett stelt tyg som min röda toile. Det svarta tyget jämnar ut det helt så det får passera.

Det här mönstret gjorde jag rakt, inte insvängt. Toilekjolen skulle ändå inte användas och det är bättre med ett rakt grundmönster om man vill arbeta vidare med mönstret senare. Jag blev nöjd men fann att om jag sänkte kurvan på linningen framtill med 20 mm så lade sig linningskanten precis i mitt kroppsveck och kändes bekväm även när jag stod upp. Det var ett för mig specifikt ställe att sätta en övre kjolkant.Jag som redan sänkt linjen 15 mm från Burdamönstrets midjelinje.
Detta är min sluttoile för en pennkjol i 7 våder baserat på mönster 118. Den sista nedvikningen på grund av mitt kroppsvecks läge. Nu gick jag tillbaka till min svarta kjol och sydde om den till de nya måtten och den sitter fint. Elasticiteten gör sig dock påmind eftersom den töjer sig och glider som det styva tyget inte gjorde.
Nu återstår midjelinningens konstruktion. Jag har förkastat originalets höga integrerade (dvs nedvik) linning. Jag vill ha en slät kant som inte kommer att vika sig. Jag har testat med en resår som är tjock och bred. Den fungerar bra och återtar sin raka/plana form sedan den varit något vikt i midjan vid sittande. Ett annat alternativ är en riktigt hård lösning som ett smalt ripsband. Lite elastiskt tilltalar mig nu när den egenskapen finns också i tyget. Då blir det inte så tufft att vara nyäten. Det är den lösning som jag bestämt mig för.
Andra alternativ: en infodring med mellanlägg men det blir tyvärr ofta något som rullar sig, eller en rak linning satt ovanpå kjolkanten, ungefär som om man skulle ha ett smalt bälte. En rak linning bör nog ligga på en lite högre framkant, om den är styv nog.
Ja, det är nog en sak till - ska jag göra ett foder i kjolen? Det ger stadga till ett så mjukt tyg men samtidigt leder det nog till att det blir ett hinder. Gör jag fodret nog stort att utnyttja tygets elasticitet kommer det att bli synligt som veckat tyg under kjolen, medan gör jag det lika snävt kommer det inte att bli skönt om det inte är elastiskt foder och då blir det klumpigt. Det får bli utan foder och en halkig strumpbyxa under istället.
Den här reviderade 118-toilen/mönstret skulle kunna användas till underlag för andra kjolmönster. Göra den utställd nertill istället för insvängd. Jag är svag för när det fladdrar lite kring benen. Toilen sitter "figurnära". Ska man ha fodrat behövs lite mera vidd, beroende på tyg behövs lite till men i grunden så vill man väl att en kjol upptill ska sitta på kroppsformen? För vissa utformningar kan extra designvidd vara relevant från ungefär höftlinjen, dvs 6-10 cm under linning. Man får heller inte bortse från betydelsen av att ta hänsyn till vad man tänker sig ha under. Ska jag kunna ha en tröja eller bara en tunn blus innanför linningen?

Egentligen har jag kvar att göra en revision av ursprungliga grundmönstret, som är ett mönster i två delar med inprovningar och alltså inte är 1-1 med det här som jag jobbat fram baserat på nr 118. Två möjliga vägar, ena att utgå från burda-kjolens resultat, andra att börja med mätvärden och rita om toilen.
Eftersom jag tänker fortsätta med byxkonstruktionen så måste jag nog välja att göra en EuropeanCut-konstruktion baserat på mått och stämma av den mot den här 118-varianten. Jag hade inte en aning om att det skulle finnas så många sätt att mäta (dvs att dra åt måttbandet) på samma midja! Köper man kläder har någon annan redan beslutat åt en och man får gilla läget.
Jag som egentligen inte tänkt göra kjol utan bara grundmönster på mönsterpapper har nu en (snart) färdig pennkjol, 3 pappersfiltkjolar - men en är uppsprättad, och en tygtoile. Därtill ritat tre mönster, 118-original i storlek 44, ett reviderat baserat på mina mått, ett till på lite snävare mått. Ändå har jag inte gjort det jag skulle när jag började - grundmönstret i två delar, inte färdigt alltså.
Jag har dock lärt mig en del på vägen, t ex att när det gäller att ta mått så finns det många möjliga alternativ och vissa kan vara bättre än andra beroende på vad man tänker använda dem till. Det andra är att inte glömma att ta hänsyn till det tyg som ett färdigt plagg ska göras i. En av redaktörerna i Threads Magazine säger att det är viktigt att göra sina toiler i ett tyg som liknar modetyget och det ligger en hel del i det, men sånt kostar.
Undrar om någon läser så här långt? Ja det är lätt så att jag invecklar mig, gör mera och annat än jag tänkt till att börja med, men för mig "är resan målet" som ofta sägs av oss noviser bland glada amatörer.
Det blir inte mycket av illustrerande bilder. Nedan en bild av senaste 118-revisionen. Nu när jag arbetat med ändringar har jag bara ritat om den översta delen, de översta 20 cm.
Bild av senaste klippmönster på rutpapper. Ser att jag missade att böja den röda sylinjen mitt bak (dvs längst till vänster). Det är blyertslinjen som gäller om någon undrar.

Bild på röd toile, svart kjol går inte att ta bilder på - blir bara svart. En slät rak kjol är väl knappast särskilt spännande egentligen?