Maries Mönsterfunderingar

Att läsa av sina rynkor

Jag tänker på tygrynkor, inte de i pannan. Om ett plagg får veck eller rynkor så kan det vara helt i sin ordning. Ett tyg är inte särskilt elastiskt, somliga knappt alls. En strumpbyxa får sällan några rynkor eftersom den är mycket elastisk. Gamla tiders silkesstrumpor fick rynkor däremot och de var inte så elastiska heller.
Tyg kan vara elastiskt i en riktning (t ex inslag i vävt tyg) eller i varpriktningen eller i bägge. Syr du byxor i linne så är det bäst att du inte räknar med att byxtyget ger efter utan gör byxan med en väl tilltagen rörelsevidd. Det blir ändå veck i rörelsevecken men det måste det få vara om du vill kunna sitta. När man står upp däremot ska det inte vara så många veck. Det är alltså skillnad på rörelseveck och veck som beror på stramhet och spänning. Somliga vill att bakbyxan ska följa stussen utan att vecka sig när de står men vill också kunna sitta. Det fungerar med elastiska tyger, numera har vi “jeggings”. Det fungerar inte med en klassisk gabardinbyxa.
Vi har tre grundtyper: 1) långbyxa (pants) där byxbenet har stor vidd och faller “rakt” från stussen , oftast ganska stor rörelsevidd upptill också
2) åtsittande byxa som följer kroppen närmare
3) kroppsnära plagg som leggings, strumpbyxor, trikåer som konstrueras med negativ rörelsevidd så att tyget måste töja sig för att kroppen ska rymmas.

Naturligtvis är det många mellansteg på skalan och tygen påverkar mycket vilken frihet en designer har i sin utformning.
Så kommer vi till människan som vi stoppar in i plagget. Den har också sin utformning med stor variation mellan individer. Här uppstår nu en mismatch mellan plagget och människan och det avspeglar sig i tyget.
Om människan är lite större än vad plagget är gjort för, på bredden, men det finns lite att ta av på längden så att det inte sitter fast i midjelinning eller i grenen så bör tyget få horisontella rynkor då det sträcks tvärs över.
I praktiken blir det inte rakt över eftersom det är lite olika hur mycket löst spänt tyg det finns på olika ställen. Ljumsken t ex är ett område där det borde finnas ett löst område för där går kroppen inåt och där kan tyget inte vara spänt. Även höften har en rundning och beroende på hur människans form ser ut kommer spänningen att vara ojämt fördelad. Sedan tillkommer spänning från baksidan som om det är stramt där försöker sträcka tyg bakåt, dvs grensömmen flyttar sig lite om det går. Stramar det över låren flyttar sig byxbenet lite uppåt med veck och rynkor på insidan av låret och kanske diagonala långa veck på yttersidan eftersom det inte sträcks/dras upp lika mycket där.
På samma sätt kan man tänka om människan tar på sig ett för stort plagg. Stussen fyller inte ut bakbyxan som veckar sig vertikalt mellan stuss och midja, veckar sig under stussen mot låret på grund av för stor vidd osv.

Först, det är inte lätt att veta var problemet sitter om någon frågar för att det veckar sig på ett oönskat sätt på  ett plagg. Den här bilden är exempel på kroppsformer som alla ska in i en byxa. Det är klart att passformen på plagget sätts på lite olika prov. Lägg därtill att utformning med låg/hög midja spelar stor roll.

Nu är jag inte någon större tecknare men lätt skissat så kan vi ha veck på många sätt. Ofta för att vi tränger in oss i snäva kläder som då stramar och drar. Hur och var beror så mycket på samverkan mellan figur och plagg så det blir ganska många svar som blir möjliga.

Till vänster, passar ganska bra, normala ljumskveck. Fickorna står inte ut.

I mitten, snävt över höft/stussdrar i gren och ljumskar, fickorna står utyttre sidsöm rynkar eftersom inre sidsöm lyfter och rynkar med små spänningsveck.

Till höger, midjan lite för stor för stussvidden, byxan för kort på höjden intag mellan övre höftlinje och stusslinjen samt ridbyxlår ger många områden som kan alstra veck.

Beroende på hur man ser det är det inte något fel på byxan. Bara det att den sitter på fel person men det synsättet löser inte situationens problem.

Ja tanken var att illustrera att man måste se plaggets proportioner i förhållande till personen som ska bära plagget för att kunna uttala sig om var just de speciella rynkorna kommer ifrån och om man kan göra något åt det eller om man helt enkelt ska se sig om efter ett annat plagg, en annan passform eller tyg eller rent av en annan storlek.

Måndag morgon

En mjukstart på dagen med att kolla lite och fundera över det här med byxmönster. Jag vet, det kan verka lite insnöat men än finns det en del att upptäcka. Vi har ingen snö ännu här på östsidan för övrigt men båten kom upp på land i helgen så nu blir det jobb med höstunderhållet och alla prylar som hänger ihop med en segelbåt. Skulle sitta fint med en värmebölja med sol.

Men nu var det byxfundering alltså. I förra inlägget var jag inne på det här med volymer nedanför stussen som ett lite oklart område. Nu på förmiddagen tittade jag på en beskrivning som tangerade problemet. Jag vet inte om jag blev överväldigad av deras lösning (ändra grenlinjen) eftersom det är en fix av något som blev fel från början medan jag är ute efter att hitta rätt från början. Nu kan jag inte beskriva lösningen men här kommer problemet.

 Personen har kraftiga lår och en ganska platt mage. Låren kräver mera tyg än som mönstrets konstruktör har tänkt sig. Resultatet är kraftiga veck som talar om att tyget som saknades tas från området mitt fram där magen inte tar allt i anspråk. Troligen stramar det på baksidan också. Ökar man ut i sidsömmarna finns risk att benet börjar vrida sig och överskottet mitt fram är ändå kvar. Med inprovningar fram kan man ta bort lite av överskottet där. Alternativet att lägga på sig lite på magen är inte önskvärt för de flesta. "Extra" volym på lår är inte något som direkt avspeglas i några standardmönster så har man en sådan här figur så kan man räkna med att man får svårt att hitta välpassande byxor i de flesta konfektionssortiment.

Om man har lite mera mage kan den här typen av problem ge veck  som kommer snett uppifrån och följer ljumskvecket eftersom det där alltid finns lite tyg att vecka.

Nu börjar utetemperaturen bli dräglig så det är bäst att ge sig iväg och göra ren friborden.

Standardstorlekar och behovet av att kunna ändra mönster, men hur?

Mina funderingar går fortfarande runt kjolar och hur standard förhåller sig till verklighet. Jag tittade på en kjolmodell i storlek runt 50, dvs XL. Hur skiljer den sig från en i Medium 42/44? Ja XL är bredare men annars inte annorlunda. Det är ungefär samma proportioner mellan midja och stussvidd samt bakvidd och framvidd. Så därför behöver den större samma antal inprovningar som den mindre.

Men om mina proportioner inte är standard? Vilka chanser är det att jag hittar en kjol som passar då?

Då skulle jag kanske leta efter en kjol med två inprovningar bak. Det kan bli aktuellt om jag har smalare midja, större stussvidd bak eller svank. Letar jag bland mönster kanske jag får se “tekniska bilder” där inprovningar syns bra men jag får inte se plaggen från sidan så jag vet inte om det är stor bakvidd, svank eller smalare midja.  

Sedan när det gäller ändringar. Vi får ofta rådet att rita in oss genom att skära över linjerna för flera storlekar i flerstorleksmönster. Till en del löser det problemet men inte för de som behöver mera tyg fram eller bak på grund av att de avviker på djupet för mönstren är egentligen bara "en storlek" på djupet, dvs proportionerna är likartade.

Anvisningarna för att ändra ett mönster för stor byst eller för en stor överärm är exempel på ändringar som söker lösningar på avvikande fördelning av volymer. Man kanske skulle kunna göra en analogi mellan stor-byst-ändringar och stor-bak-ändringar? Jag har inte sett det ännu men det kanske finns? Någon som sett det?

På syfronten inte mycket nytt

Jag fastnade i min klänning kan man säga. Modell 120 från Burda Style september 2012. Främre sidan var inte så bra, veckade sig upptill och behövde tas in. Jag tog först in i sömmen mot framstycket och det blev väl ganska bra. Så ville jag se vad som hände om jag istället tog in i sidsömmen. (En del av problemet är att bystpunkten borde flyttas ner 2 till 3 cm för att passa perfekt men jag tänkte vänta med det, även om det är dumt. Jag vill egentligen veta vilka de minsta ändringarna blir på ett standardmönster i storlek 92.) Det blev mindre bra. Nya lodräta veckningar utvecklades i sidan ovanför bystlinjens nivå. Bystvidden var uppenbarligen för liten för sidsömmen började att bli krum. Så fram med sprättkniven igen och ändra tillbaka sidsömmen. Sylinjen mellan sidan och framstycket togs in på nytt och gjordes tämligen rak. Jag bytte till en annan BH-form som är lite plattare och se nu blev passformen bättre.

Jag gjorde ändringar i mönstret men tänkte så att jag borde följa min nya bok och rita upp mitt personliga liv-grundmönster för att utvärdera klänningsmönstret med hjälp av det. Så jag satte igång och läste, tog mått och ritade. Det kräver en precis måttagning och ganska snart fick jag ta om en del av måtten då ritningen på livet blev klart underligt på några ställen. Jag förstår nu varför (jag läst) att somliga skaffar sig utrustning som gör att de kan säkerställa att måtten tas från samma punkter/höjder. Min bok rekommenderar att man rita märken på kroppen och jag hoppade naturligtvis över det.
Så nu efter en hel del tid så finns en fram- och baksida på ett liv samt dito på en kjol. Grundmönstret på kjol ska sedan användas för att göra mönster på byxor. Allt ovan stusslinjen kan återanvändas i byxritningen.

Kjolritningen är intressant för här spelar kroppsformen en påtaglig roll när man tittar på konstruktionen. Stor bak / liten bak, stor/liten mage, svank var faktorer som avspeglades i ritningen. Det blev i boken exempel på en övre midjelinje som jag inte sett förut, men det är klart att har man en stor mage och liten rumpa som hänger ner och kanske till det kraftiga lår så ser man tekniskt ut som en cylinder och inte som ett päron och det ska naturligtvis avspeglas i grundmönstret. En stor bak kräver mera tyg, svank på det kräver ännu mera. Samtidigt ska sylinjen i sidan matcha den i framstycket så den får inte bli särskilt lång. Så det var inte bara att öka ut i sömmen mitt bak alltså! Se bilden.

Det finns några till varianter som jag inte kan se att den här modelleringen kan ta hand om. Hur hanterar man ridbyxlår? Kanske största vidden ligger nedanför stussen? Sammansatta former på höftlinjen som rak + ridbyxa och tätt mellan låren? Ja det sista syns inte på en kjol förstås men på byxor. Långa kvinnor i Europa påstås ofta ha den där linjen med lätt insvängning nedanför höftbenskammen, som syns på högersidan i bilden. (övre raden är halva fram, halva bak)

Det kommer en hel del emellan framöver så jag kanske har mina grundmönster färdiga och testade någon gång under nästa vecka men det här får gärna ta tid. Jag är inte utan kläder. Det är bara nyfikenhet som driver det här. Jag har förstås också idéer runt ett kalkylark som skulle räkna fram (nästan) alla punkter i diagrammen bara jag ger måtten som grunddata. Sedan skulle jag bara plotta ut grundmönstret på ett papper som lagts över ett rutpapper. Det rör sig om 40 punkter på en tvådelad ärm så det kan nog behövas lite stöd för de tråkigare bitarna. Dessutom går Klänning 120 före vidare byxstudier så byxmönstren kommer nog att få vänta.

Spretiga infall

Till att börja med så kan jag berätta att jag gjorde bort mig och lade in mina tänkta sykreationer i bildalbum här på sysidan och det var inte helt ok. Det är reserverat för sånt som har hänt och inte sånt som skulle kunna hända med någon sannolikhet.  Därför försvann de roliga bilderna med Peplumdräkten mm. Nåja, jag har kvar den dräkten i min profilbild och Ulrika tipsade om att de kan man lägga in i blogginlägg så det dyker nog upp igen något framöver. Man ser sånt som ser intressant ut och för att inte bli stämd av någon fotomodell byter jag ut huvudet mot något annat huvud, oftast något av mina. Mönsterföretag och designhus brukar inte stämma någon för man vill att produkterna ska synas, utom LV förstås men jag kommer aldrig att visa något från dem. Här kommer ett peplum-exempel från Burda som jag föll pladask för. 8133 heter mönstret om ni blir sugna.

 (klicka för större bild, skift+klick för att öppna i eget fönster, enklare att stänga då :)

Jag skrev i förra bloggen att jag köpt boken European Cut av en trevlig dam från andra sidan Atlanten och den kom här i veckan och det blev naturligtvis stopp i annan verksamhet. Mycket intressant och helt i linje med de andra mönsterprofeterna jag fastnat för. Det är en ansats att göra ett grundmönster utifrån observationen att alla är olika. Man tar därför hela 38 mått och skapar sedan basmönster (toile/block/sloper, osv kärt barn har   många namn) för ett liv (överdel) och ärm, kjol (fram och bak), byxa (pants). Ja sedan är hela jobbet med att göra symönster kvar förstås. Min tanke är att 1) begripa mönster, 2) använda basmönstret för att stämma av färdiga mönster och 3) så småningom bli kapabel att göra egna personliga mönster. Jag fick dessutom pdf med 40 sidor hur man ska ta fram byxmönster. Författaren har tänkt göra en uppföljningsbok men jag tror inte att den någonsin blir färdig.

Industrin måste göra mönster för alla så det blir naturligtvis många kompromisser och att tumma på "alla" för det är inte lönsamt. Nu har jag skummat boken och ska ta ett första försök med en kjol till en person som har lite problem att köpa konfektion, och då talar vi inte om H&Ms tonårsplagg.

Men det här kom emellan ett projekt som jag påbörjat. En fodralklänning från BurdaStyle november 2011, mönster 120. Jag är alltså något över medellängd, vad det nu är, som mönsterkonstruktören ser det men detta mönster är i långserien och jag tog alltså och ritade upp största storleken (92). Mätte upp mönstet och ser att det är ganska bra. Så jag tog fram ett av mina 19-kronorslakan från IKEA och börjar rita upp det och klippa, sedan jag storknat på alla mått och linjer i boken. Har just sytt ihop bitarna (7 st), struntar i ärmarna så länge. Sydde i ett blixtlås bak för det går inte att nåla så bra på ryggen. Det satt ganska bra. Jag är lite för liten upptill, får ta in delningssömmen fram lite. Men så var det  halsringningen. Den är så hög. Inte i min smak och i synnerhet inte sedan jag läste en artikel i Threads (The Long_and_Short_of_flattering_neckline_choices) där jag förstod varför jag gillar lite mer urringat. Proportionen huvud - hals - överkropp ser helt enkelt bättre ut. Så vad gör jag?

Tar kameran förstås, lite bilder, in i datorn och fixar lite urringningar på känn. (Gör inte alla det?) Får naturligtvis mina förutfattade åsikter bekräftade men frågan återstår - V-ringat eller U-ringat? Jag tycker att det ser ut som om U-ringat ger ett mera rektangulärt intryck av kroppen. Sedan kan man fundera över hur det fungerar med attribut som halsband, halsduk osv. eller har en blus med krage under. De flesta vet väl det, har provat redan men nu har jag ett mönster som jag behöver ändra lite i och det är trevligt. Får naturligtvis konstruera om infodringen och kanske ett tillfälle att prova den där beskrivningen från Threads ...

(Ja det är liten skillnad mellan rad 2 och 3 men den finns. Lite djupare, Lite vidare.)

Det ska bli bra väder till veckan så då ska lite annat också skötas. I helgen har det regnat mer än 24 timmar i sträck så det blir skönt med ett uppehåll i regnandet. Det kliar dock i handen att få sätta saxen i det där tyget som jag köpte på Ohlssons förra veckan. Blått med små vita prickar kommer att se prydligt ut. Prickar är annars inget roligt i plagg med många sömmar. Det är omöjligt att få mönsterpassning men om prickarna är små går det an, tror jag. Strax ny vecka, dags att släcka ner.