Maries Mönsterfunderingar

Höstfunderingar

Sommaren går mot sitt slut. Det har inte blivit något av betydelse vid symaskinen på länge. Det finns löjligt billiga kläder i butikerna, inte behöver man så mycket kläder heller en så här bra sommar. Javisst kunde jag ha sytt en kjol till men garderoberna är bågnande, inte tycker jag om att slänga heller - moment 22.

Något jag inte har är en sån där Chanelliknande jacka/kofta. Claire Shaeffer har gjort ett mönster Vogue 8804 för en sådan jacka. Det var rea på McCalls så jag fick mönstret för knappt 5 dollar. Dessutom har Ann, vinnaren i BBC-tävlingen Great British sewing bee, sytt upp plagget och lagt upp ca 85 bilder som instruktion till oss amatörer. Jag gjorde en pdf av hennes bilder och sitter ibland och kollar och blir allt mer sugen att försöka.

Så var det då tyget. Ann använder Lintons tyger och jag har kollat deras web-butik. Dyrt men fint. Mönstret bygger på att man med ånga formar tyget/plagget och det kräver ull eller silke. Polyester krymper inte så bra. Akryl/viskos krymper förstås men ??? Jag borde öva på något lite billigare än Lintons.

Är det någon som läser detta som handlat på Lintons webbutik? Ni kanske har förslag på andra lämpliga inköpskällor för material till "Chanel-jackor". Den där guldkedjan t ex :) var hittar man sådana här hemma?

Annat som jag är sugen på att skaffa är bättre presshjälpmedel. De där spånfyllda enkla pressverktygen har varit perfekta för krökta sömmar. Jag saknar dock en presshäst/klappbräda och såg i en video med Claire Shaeffer ett bra verktyg för att pressa ärmkullen. När man ska krympa in ärmens extravidd är det verktyg som är till stor hjälp. Enkla är de också. Jag kan nog göra något själv. 

Men nu ska jag väl först plocka lite lingon innan de ramlar av. Det är fint att ha i frysen.

Blustestet pågår

Jag klippte alltså ut mitt livmönster i det blommiga tunna tyget, handtråcklade sylinjerna och insnittsmarkeringar och klippte ut bitarna grovt. Måste säga att det där med handsömnad är inte så lätt att få jämnt och kräver mera övning. Det var värt besväret sedan när jag skulle sätta samman bitarna. Jämfört med att klippa med exakt sömsmån och sedan sy med rätt distans till kanten hade det naturligtvis gått det också men då hade så mycket mera hängt på att klippningen blev exakt. Det känns som om jag får större frihet till priset av lite mera arbete om jag väljer att tråckla sylinjen. Frihet sätter jag stort värde på! Inte alla gånger men ibland.

Passform då? Jotack, över axlarna bra runtom bra men ovan bysten blev det veck. Det var för mycket tyg och det tunna, mjuka tyget hade ingen styrka att bära utan föll naturligtvis ner. Eftersom jag hade sömsmån i de snäva ärmarna blev det stram-linjer från bysten mot ärmhålan. Jag klippte upp sömsmånen och det blev bättre men fick ändå sätta mig och ta in bystinsnitten. Sedan blev det ok. Där ser man vad det betyder vilka tygegenskaperna är. Tjock styv siden hade varit helt annorlunda och med ett jacktyg med mellanlägg och foder blir det ett helt annat läge.
Kan dock konstatera att det skulle fungera fint att hänga en kjoldel i livet som då hjälpte till att sträcka ut det. Det behövs inte mycket för att hålla ner kanten så att veck slätas ut. Jag börjar förstå det där med att sätta en kedja i nedre kanten på Chanel-jackor.
En annan sak är att det här tyget är rent hopplöst att fotografera. Mönstret döljer effektivt veck och linjer (kanske inte alla). Det återstår att göra knäppslån fram, ärmkantning och halsringning och nedre fåll (eller kjol). Eftersom tyget är så mjukt funderar jag på att använda tunt mellanlägg i halsringningen som annars bara faller ihop om jag inte knäpper ända upp, något jag inte vill. Alternativt v-ringa överst och börja knäppningen en kort bit neröver. Jag får se vad det blir.

Så vad är lärdomen så här långt?
Först och främst - förstå tyget i förhållande till utformningen. Mitt ganska tjocka svarta tyg kommer att bära mycket mera och fördela tygöverskott bättre hoppas jag. Tunna tyger utan stretch ska ha snitt som har lite mera designvidd tror jag. (Jag blev lite deppig först över bystpassningen men tog på mig ett köpesplagg och insåg att de hade lite veck och stramlinjer de med :)
Därefter, att prinsesslinjer kan nog vara bra om man behöver ta in mycket tyg ovan bysten vilket kan bli aktuellt med en snäv passform. Ibland kan man utnyttja stretch i tyget men ofta inte. En bystinprovning från sidsömmen fixar inte hela biffen om det är en ordentlig kupa som ska fångas in. En BH som plattar till kan förstås vara en lösning men att gå i sport-bh jämt? Nej helst inte.

Att jag lär mig att jag har mycket att lära det har väl alla förstått redan? Sedan gör jag naturligtvis det här för utmaningen, annars går det att köpa en lös och vid one-size-fits-all-blus från en katalog. De är många där, tycker jag mig se.

Överdrivet försiktig?

Törs jag lita på mitt mönster? Jag hade tänkt göra en klänning baserat på kjoltoile och livtoile samt Burdamönstret 8189 som en jacka. Det är bara det att det känns som mycket på en gång så jag tänkte sticka emellan med att sy en blus i ett tunt tyg. Jag har dels silke, dels ett mikropoly tyg, nästan genomskinliga så åtminstone silket ska sys dubbelt. Jag har ett passande mönster så jag tog mig an det och började rita upp det. Tog så livtoilen och kollade axellinjen. Samma som vanligt, behöver sänkas i ytteränden. Jag klippte en halv toile och testade och det såg ok ut om än inte så löst sittande som det så ut på modellfotot. Skulle jag göra en bystförstoring? Hm, skulle jag gå på silket direkt? Jag tittade runt och hittade en packe som jag köpt, blommigt och tunt utan att vara genomskinligt. Så kommer jag på andra tankar, jag har faktiskt inte sytt ett färdigt plagg från livtoilen, bara ett antal testskott. Jag bestämmer mig för att göra en blus från livmönstret i det blommiga tyget.
Men, ett men som legat och gnagt länge - min livtoile har ett bystinsnitt som gjordes från ärmhålets botten. Det är inte bra, t.ex. om man vill sänka eller höja ärmhålet. Även av andra skäl ville jag rotera den inprovningen till ett annat ställe i sidsömmen. Efter några försök och provritningar hade jag fått den på plats, sydde en halv toile på det och såg att det skulle nog fungera. Ritar upp ett nytt mönster med det nya läget för mitt blusprojekt.
Bild på mönstret:

Av tidigare (dåliga) erfarenheter vet jag hur svårt jag har att kontrollera kanter, passform och märkning i ett så mjukt och tunt tyg. Jag har också lust att träna på tekniken med att tråckla sylinjer efter ett mönster utan sömsmån och det är ingen sömsmån på mitt livmönster just nu. Sagt och gjort. Jag lägger ut mönstren på enkelt tyg, nålar fast och tråcklar mig runt kanterna och syr skräddarmarkeringar (trådar) på insnitt mm. Det fungerar faktiskt bra. Det här tyget skulle vara helt hopplöst att märka med penna/krita, dels för att det töjer sig, dels för att mönstret döljer effektivt markeringarna. Det här blir modellen för Chanel-jackan. Grovt tyg som aldrig går att rita på blir perfekt att tråckelmarkera. Vit sytråd försvinner nästan i mönstret! Kanske ska jag välja vit tråd att sy ihop med?
Bild på tyg med trådmarkering och en tråcklad bystinprovning (avig förstås). De mörka linjerna i papperet är 2x2 cm med punktade 1-cm rutor inuti.

Nu kan jag naturligtvis inte låta bli att ha en mönsterfundering. I mitt förra blogginlägg var det några rader om ärmhål. Nu hade jag Burdamönstrets ärmhål uppritat och kunde jämföra med mitt eget. Här ser ni resultatet. Jag har läst om hur ärmhål modelleras lite vårdslöst, att det egentligen är mera triangelformat än jämnt ovalt som det ofta ser ut i mönster. När jag har provat toiler som jag gjort på olika mönster så visar det sig att jag ofta inte fyller ut baksidan av skuldran upptill samt att det gärna blir veck nertill som beror på att tyget baktill trycks ner av ärmen. Skinnet har blivit lite slappt med åren tyvärr men det är inte hela orsaken. Är ärmhålet ordentligt urringat så stöter man aldrig emot kanterna men om man nu vill ha en ärmlös design som håller åt så blir det här påtagligt, armens fäste mot kroppen är triangulärt och inte ovalt. Jag har gjort en bild där linjerna av dessa två varianter finns inlagda. Det ska bli intressant att se hur det ser ut när jag gjort min blommiga blus. Linjerna är nästan lika långa, Burdas bara 15 mm längre. Ja jag har sänkt Burdamönstrets axel lite så det är inte riktigt original, men lika för bägge så mera jämförbart. Burdamönstret har en ärm som ska in också, 30 mm ska hållas in där. Den ärmen får jag nog toppa lite.
Bild på ärmöppningslinjer

Blir det bra så kan jag ge mig på att sy klänningen i det svarta tyget. Enda funderingen där är hur mycket jag behöver lägga till för foder och tygåtgång i sömmar med ett lite tjockare tyg.
Nu blir åtminstone mitt livmönster kontrollerat. Det ska inte bli en ny UFO den här gången och om det blir bra är tanken att jag skulle sätta på en kjoldel för jag har köpt tyg för en hel klänning. Då kommer det en ny problematik. Nu är tanken att ha en knäppslå på blusen mitt fram men med en kjoldel skulle midjan sätta stopp för den stängningsvarianten. Kan förstås sätta blixtlås i sidan. Nå, ett senare problem. Nu ska jag först tråckla midjeinsnitten och sy bystinsnitten samt axelinsnitten. Ni kanske tycker jag skulle eliminera dem men jag ska ha dem kvar tills vidare. Att hålla in 15 mm på 150 mm axelsöm kan vara trixigt och att lägga mera i mitt-baksömmen har också sina sidor för det formar sämre. Här i det här mönstrade tyget ser ingen de där inprovningarna.

Post-UFO tider

I början av året så är det som med nyårslöften, det dyker upp en tanke att nu ska det bort några UFOn. Nu i april hänger de flesta kvar och jag undrar vad blev det av egentligen. Inte så mycket faktiskt. Jag har pysslat med min liv-toile och analyserat det. Köpte ett mönster från Burda med en schalkragejacka (8218) och gjorde den i några toiler. Möter samma problem åter igen - låg axelspets, hög nacke och lång. Ägnar timmar åt att fixa skuldra, gapande ärmhål, analyserar ändringar och syr  om i ett gammalt lakan. IKEA-lakan för 19 kr håller inte för särskilt många provningar. I sängen måste det betraktas som engångslakan men mina kommer aldrig dit. De blir klippta i småbitar långt tidigare. Jag har dock inget tyg som jag vill göra jackan i.  Jag går faktiskt omkring i den toile som jag gjort i det gamla lakanet. Jag sydde kragen färdig så det är bara ärmarna som saknas men det är skönt med ärmlöst! Så då blev det nästan ett UFO till :-)

Nu börjar jag dock få bra grepp om var problemen sitter. Mina liv-toiler är faktiskt bra för de passar och kan alltså användas för att utvärdera mönster. Ett område som jag inte är färdig med är dock ärmhålet. Hur stort ska det vara? Det blir många svar på det har jag förstått. Jag bortser från stickat och väldigt elastiskt tyg nu och fokuserar på designaspekten. Ska det vara ärmlöst så vill man ha ett mindre ärmhål men samtidigt så väldigt nära och kroppsfukt kan vara kontraproduktivt. Ska det sitta en ärm så beror det också på dess konstruktion. Är det en jacka/kavaj med ordentliga mellanlägg, axelkulleformning osv så ska det finnas plats och ett större ärmhål. Ska det vara en klänningsärm kan ett mindre vara bättre för rörligheten men sedan kan det bli större bara för att man vill ha ett visst utseende. Är det en liten droppärm, då blir det här med gapande ärmhål en ointressant sak eftersom liv och ärm är då vanligen integrerat. Ska det sedan vara lagda veck och annat på ärmen så kanske man vill öka öppningen lite. Så det blir alltså lite från fall till fall och det är svårt för mig som är nybörjare.

Sedan fastnade jag i våras i en sysidetråd om en Chaneljacka och hittade en fantastisk resurs i form av en fotoserie. Så jag började jaga mönstret (V8804) och fann att det var på rea i USA så det blev tre jackmönster till priset för en. Så nu går jag och ruvar på om jag vågar sätta igång men jag tror att det får vara ett tag. Det är Claire B Shaeffer som gjort mönstret så det är couture-sömnad och tar en del tid. Speciellt för en amatör men jag lutar mig hårt mot fotoserien som jag plockat åt mig och lagt på ett säkert ställe i pdf-format. Det är mycket som försvinner från nätet trots allt snack om att det "finns för evigt på nätet".

Så går dagarna och plötsligt så kommer suget efter en ny kjol. Min svarta pennkjol som jag gjorde baserat på min kjoltoile och ett burdamönster är trivsam men då satte jag bred resår i linningen som ett test, gjorde aldrig den där infodringen jag tänkte på och letar efter alternativ. Under tiden köpte jag ThreadsMagazine's arkivDVD så nu har jag möjlighet att surfa i alla nummer och gick igenom en del artiklar om midjor men hamnade istället tillbaka i bokhyllan med Claire Shaeffers bok om Couture sewing. Hon hade tre grundtyper av midjor: infodring, midjeband i eget tyg dvs den där typen som man kan använda de färdiga påstrykbara mellanläggen till, samt sådana som man tar ett ripsband och gör ett stadigt midjeband för att sedan fodra det på insidan i modetyget eller annat. Jag gick till hyllan med bra-att-ha-tygbuntar och hittar en tunn randig kvalitet och gör en ny pennkjol där jag gör ett ett mellanläggsband och syr fast. Det är blixtlås bak så det blir att sy en hake i midjebandet. Det hela går fort och bra så nu går jag ofta runt i den på dagarna. Måste jag sy ett foder i den? Det är bara ett test, jag kan inte bestämma mig, blir inte lika lätt och tunn med foder. Nåväl, jag blev färdig så inget mer UFO den här gången.

Då dyker tanken upp att jag skulle kunna ta min livtoilekonstruktion och sätta ihop med kjolen och få en klänning av fodraltyp. En sväng på Ohlssons Tyger och jag hittar ett tyg som lockar. Svart med struktur, elastiskt och mjukt men inte så mjukt att det veckar sig, lämpligt för ett fodral. Vidare har jag en elastisk spets som ligger och vill bli använd. Så skulle jag kunna göra översta delen i spets? Är det inte bara att klippa upp mönstret över bröstlinjen? Med en sån överdel behövs en jacka till. Skulle jag kunna göra den i samma tyg? Javisst och som tur är hittade jag ett mönster jag gillat och letat efter på Blocket Burda 8189 där det ingår en jacka, kjol och topp. Den jackan är som klippt och skuren för mitt projekt. Så då börjar jag rita upp mönstret och gör en toile och har nålat ihop den och det ser trevligt ut. Måste dock iväg och köpa mera tyg. Tygbiten jag köpte hade jag bara tänkt göra en kjol av till att börja med. Hoppas det inte blir ett UFO den här gången. Det går trots allt framåt. Tidigare såg jag bara att det passade dåligt, så började jag se varför och nu känns det som jag börjar förstå vad jag kan göra åt det och att toilerna bekräftar det. Hopp om livet måste jag säga.

En annan sak som jag tycker är intressant är att couture-arbetssättet och färdigsytt-arbetssättet är lite olika. Min favoritbloggerska på Nya Zeeland hade som princip att man alltid klippte exakt med sömsmån, märkte upp passmärken exakt och sedan sydde man allt på maskin, exakt, helst utan att ens ha nålat. Couturen däremot märker bara ut sylinjerna och klipper sömsmåner efterhand och efter provningar och syr en hel del för hand. Efter att ha provat dessa varianter ser jag fördelarna och nackdelarna. Med ett mönster som passar (good enough?) så är fabriksmodellen snabb och bra medan om man vill ändra lite här och lite där så är couture-modellen intressant. Det är lite så det blir med att arbeta med toiler. 

UFOn? De irriterar lite som små hjärnspöken men det finns bra motmedel, t ex att börja med något nytt! Ja de har en egen avdelning i Forum nu :-D  Jag kanske kommer att posta där någon gång.

Mönster för livet

Det har gått ett tag sedan jag började med mitt livmönster enligt EC-metoden. Jag mätte och ritade och ritade och mätte, försökte validera modellen med Burdaklänningens mönster och sprang in i problem med byst, axlar och rygglängd samt ärmhål. Det kändes lite ansträngt och jag visste liksom inte vilken ände som jag skulle ta tag i så därför flydde jag till kjolmönstertestet istället. Kjolen gick bra att fixa mönster till så jag gav mig på byxmönster. Så köpte jag då den här boken om hur man provar sig fram (The complete photo Guide to perfect fitting, S Veblen) och den inspirerade till att läsa passform. Men i bakhuvudet låg den där livmönstergrejen och gnagde. Kunde jag kanske förstå min klänning och mitt livmönster bättre nu? 

Det vara bara att ta tag i problemet så jag gjorde en toile i filtpapperet från livmönstret baserat på mina mätningar. Jag hade inga stora illusioner om att det skulle passa för jag har insett hur svårt det är att mäta korrekt. Nog för att författaren till EC-metoden varnade mig men ...
På bilden här ser du i mitten papperspåsen i sitt andra stadium.
Axelsömmen var fel så det första var att flytta den framåt. (övre pilen)
Det var trångt framtill, ärmhålen kändes trånga. Lite bättre blev ärmhålet av att jag flyttade axelsömmen som en utökning, dvs större. För att göra lite till släppte jag lite på sidsömmen. Det flyttade också lite på ärmhålets ringning. Dessutom blev då sidsömmen upptill framåtlutande när bysten tog för sig av utrymmet.
Nu kanske jag skulle ha tagit ett steg bakåt och funderat "är det inte snarare dags för en bystutvidgning ("FBA")?" men jag var så upptagen av att fixa axelsömmen som behövde justeras i läge efter förra fuskflytten.
Började därför med en ny toile i tyg (IKEA-lakan). Nu blev axeln snygg och på rätt ställe. Jag har slutande axlar precis som programledaren för godkväll, fast hon är strået vassare. Hennes nyckelben bildar ett vasst V ser det ut som. Tänk somliga har nyckelben som står rakt utåt! Den naturliga variationen är stor. Mina lutar ganska måttligt uppåt, typiskt för en låg axel relativt nackens bas.
Jag hade fyllt i allt som kommit att fattas i ärmhålet och det var inte lite, men nu syntes det att jag inte gjort hela läxan. Sidsömmen lutade fortfarande. Därtill fanns ett irriterande spänningsveck över bysten (vänster bild övre pilen). Det gjorde mindre att det kändes rymligt från midjan upp mot bysten. De här standardinprovningarna på basmönstren ritas som raka trianglar och då blir de inte riktigt bra för jag har inte någon särskilt konisk form från midjan mot bysten så den behöver vara rak en längre bit innan den tar ihop men det är en senare finjustering. Det hindrar inte att jag står där och nyper och tänker att "det här ska man kanske låta bli".
Så det blev till att sprätta upp sidsömmen, tog bara ena sidan. Lade ut 15 mm i toppen och noll vid midjan. Sömsmånen räckte inte så jag fick sicksacka fast en remsa under. Såklart flyttade det fram ärmhålet igen men sidsömmen blev bra. Dessutom försvann vecket över bysten eftersom den inte stramade längre. Tyget flöt ut mycket bättre. Ännu en bekräftelse på att det hade varit bättre att börja med en bystutökning, inte minst för att nu efter dessa ändringar har mitt basmönsters bystpunkt flyttats medan den ligger kvar på samma ställe hos mig. Det blir att rita om en hel del men känns som om det går framåt.
Summering - jag lärde mig en hel del om hur man inte bör göra och att det finns en hel del att lära, men att böcker som Veblens Perfect fitting är bra om man ska ta sig upp på spåret igen. Utan erfarenhet är det svårt att veta vilket problem man ska ta tag i som kanske gör att man aldrig behöver ta tag i de andra. Dessutom - hur viktigt det är med en konsistent och konsekvent mätmodell. Är nästan så att jag skulle tatuera in fixpunkterna.
Snart har jag nog ett grundmönster som jag kan använda för att rätta till köpesmönstren med så jag slipper stå där och nypa och fundera hur man ska "rätta till det här då?". Det blir lätt att det hamnar i högen av ofullbordade då.
Byxprojektet undrar ni kanske? Ja, ja - men det hänger ett jackprojekt som stannade upp för den där axelgrejen, och klänningstoilen och så var det 20 procents rabatt så det blev några fina blustyger i bomull ... Det känns inte så intressant med byxor just nu.