Maries Mönsterfunderingar

Grenlinjer

Så tog jag mig igenom kjolmodelleringen där överdelen skulle vara start på byxdelen. Efter att ha läst i några mönsterkonstruktionsböcker så kom jag fram till att det vore bra att kolla av lite köpesmönster. Det är alltid den där sista biten som gör störst skillnad. Den sista biten är alltså att gå från grundmönster till designmönster. Där är stil och rörelsevidder tillagda och det spelar roll.

Jag valde 3 Burdamönster. Alla i storlek 44.

Det ena är på en smalbyxa. Smala stuprörsben och platt mage med liten tonårsstjärt är att rekommendera. Burda Style 2012-oktober-116  hittar ni den i eller på webben. Ser ut så här 

Den andra är en Plus-modell, Finns alltså i storlekar 44-52 och jag tog 44. Tanken var att här hade man gjort något som var lite mer rymligt. Burda Style 2012-oktober-139. Den ser ut så här 

Slutligen en lite avvikande modell nämligen en byxkjol. Den ska sitta bra men ändå ha volym så att den inte ser ut som ett par jeans med vida ben. Så här ser dess grenlinjer ut och visst är den annorlunda? Burda Style 2011-december-127

Här får man gott om plats. Den borde inte skära in vare sig fram eller bak. Naturligtvis är benvidden också tilltagen ordentligt. Ändå ska 1,65 m på 150 cm bredd räcka till för en 44. Härliga fickor dessutom.

Här är en totalbild som jag jobbat ifrån. Så mycket mer har jag inte att berätta just nu. Kan visas i större storlek i eget fönster, klicka på bilden.

Det som jag fastnade för var att vinkeln på respektive modell avspeglar hur platt/kurvig målformen har varit. Smalbyxans framstycke är i princip en liten krok och sedan rakt upp. Ska det finnas plats för en större volym med kurvor kommer grenlinjerna att luta mera. Vill man inte att det ska smita åt mellan skinkorna får man också lägga till lite längd där nere i rundningen. 

Kan runda av med en liten bukett 44-or. "One size (44) fits all?" Knappast. Men inte heller ska alla plagg ha samma form, inte ens på grenlinjen. Design gör skillnad.