Maries Mönsterfunderingar

Det blev mer än tänkt men ändå inte det som var tänkt

Det började alltså att jag skulle göra ett kjolgrundmönster eftersom dess överdel är ingångsvärden för ett byxmönster upptill. Så jag mätte två-tre gånger och gjorde mig ett grundmönster enligt boken European Cut som jag sedan sydde upp i pappersfilt.(Första toilen i papper finns nämnd i ett tidigare inlägg.)
Så blev jag sugen på att göra en jämförelse med ett köpesmönster. Det blev BurdaStyle 118-2012-04 - Ritade upp mönstret och gjorde en filtpapperskjol, beskrevs i förra inlägget. Den där höga integrerade infodringen gjorde mig inte särskilt lycklig så det blev ändring och eliminering av den höga midjelinningen. Resultatet blev så här. Nya linjer i rött.

Jag kände mig nu modig efter att ha reviderat mått och linning och satsade på ett elastiskt ylletyg som jag hade på hyllan. Svart, mjukt och "Pure wool Italy" som det står på stadkanten. Det är ordentligt elastiskt och borde innehålla något annat än ull också. Typiskt för tyg köpta hos Ohlssons Tyger är att det är minimalt med deklaration. Det är inte skrynkelfritt men vecken går ut om det får hänga ett dygn så i mina ögon är det ett bra tyg, för priset. Jag ritade upp mönstret igen, markerade med sporren och klippte ut i dubbelt tyg. Sydde ihop och provade. Det blev inte som planerat. Den blev för stor, mönster på midja 88 cm men resultatet på 91 cm. Jag gjorde ett misslyckat försök att hålla in kjolkanten mot linningen som jag klippt till. Det gick inte så bra, nypveck på flera ställen.
Nu gjorde jag en ny mätning, bestämde mig för en ny version. Ritade på rutat papper baserat på 86 cm upp mönstret och tog in i sömmarna utom mitt bak och delningssömmarna intill mitt bak. Ja mitt bak har blixtlås men är ändå lite intagen upptill.
Nu ville jag ha bättre koll. Det svarta tyget är så elastiskt. Det ger efter och sträcker sig, verkar också töja sig på grund av pressarfotstrycket. Bestämde mig därför att göra det i ett styvt, tunt julrött tyg jag köpt billigt. Klippte och sydde och mätte millimetrar. Nu blev det som mönstret var. Jag syr i en dragkedja baktill för att kunna prova ordentligt. Det satt riktigt bra, som ett andra skinn, nästan. Jag noterade att jag hade gjort sömmen vid ljumskvecket svängd. Där har bukens rundning redan övergått i ljumskveckets övre del som snarare är en dal, så den här sömmen borde ha varit rakare. Då skulle tyget ha legat mera slätt, men detta syns bara i ett stelt tyg som min röda toile. Det svarta tyget jämnar ut det helt så det får passera.

Det här mönstret gjorde jag rakt, inte insvängt. Toilekjolen skulle ändå inte användas och det är bättre med ett rakt grundmönster om man vill arbeta vidare med mönstret senare. Jag blev nöjd men fann att om jag sänkte kurvan på linningen framtill med 20 mm så lade sig linningskanten precis i mitt kroppsveck och kändes bekväm även när jag stod upp. Det var ett för mig specifikt ställe att sätta en övre kjolkant.Jag som redan sänkt linjen 15 mm från Burdamönstrets midjelinje.
Detta är min sluttoile för en pennkjol i 7 våder baserat på mönster 118. Den sista nedvikningen på grund av mitt kroppsvecks läge. Nu gick jag tillbaka till min svarta kjol och sydde om den till de nya måtten och den sitter fint. Elasticiteten gör sig dock påmind eftersom den töjer sig och glider som det styva tyget inte gjorde.
Nu återstår midjelinningens konstruktion. Jag har förkastat originalets höga integrerade (dvs nedvik) linning. Jag vill ha en slät kant som inte kommer att vika sig. Jag har testat med en resår som är tjock och bred. Den fungerar bra och återtar sin raka/plana form sedan den varit något vikt i midjan vid sittande. Ett annat alternativ är en riktigt hård lösning som ett smalt ripsband. Lite elastiskt tilltalar mig nu när den egenskapen finns också i tyget. Då blir det inte så tufft att vara nyäten. Det är den lösning som jag bestämt mig för.
Andra alternativ: en infodring med mellanlägg men det blir tyvärr ofta något som rullar sig, eller en rak linning satt ovanpå kjolkanten, ungefär som om man skulle ha ett smalt bälte. En rak linning bör nog ligga på en lite högre framkant, om den är styv nog.
Ja, det är nog en sak till - ska jag göra ett foder i kjolen? Det ger stadga till ett så mjukt tyg men samtidigt leder det nog till att det blir ett hinder. Gör jag fodret nog stort att utnyttja tygets elasticitet kommer det att bli synligt som veckat tyg under kjolen, medan gör jag det lika snävt kommer det inte att bli skönt om det inte är elastiskt foder och då blir det klumpigt. Det får bli utan foder och en halkig strumpbyxa under istället.
Den här reviderade 118-toilen/mönstret skulle kunna användas till underlag för andra kjolmönster. Göra den utställd nertill istället för insvängd. Jag är svag för när det fladdrar lite kring benen. Toilen sitter "figurnära". Ska man ha fodrat behövs lite mera vidd, beroende på tyg behövs lite till men i grunden så vill man väl att en kjol upptill ska sitta på kroppsformen? För vissa utformningar kan extra designvidd vara relevant från ungefär höftlinjen, dvs 6-10 cm under linning. Man får heller inte bortse från betydelsen av att ta hänsyn till vad man tänker sig ha under. Ska jag kunna ha en tröja eller bara en tunn blus innanför linningen?

Egentligen har jag kvar att göra en revision av ursprungliga grundmönstret, som är ett mönster i två delar med inprovningar och alltså inte är 1-1 med det här som jag jobbat fram baserat på nr 118. Två möjliga vägar, ena att utgå från burda-kjolens resultat, andra att börja med mätvärden och rita om toilen.
Eftersom jag tänker fortsätta med byxkonstruktionen så måste jag nog välja att göra en EuropeanCut-konstruktion baserat på mått och stämma av den mot den här 118-varianten. Jag hade inte en aning om att det skulle finnas så många sätt att mäta (dvs att dra åt måttbandet) på samma midja! Köper man kläder har någon annan redan beslutat åt en och man får gilla läget.
Jag som egentligen inte tänkt göra kjol utan bara grundmönster på mönsterpapper har nu en (snart) färdig pennkjol, 3 pappersfiltkjolar - men en är uppsprättad, och en tygtoile. Därtill ritat tre mönster, 118-original i storlek 44, ett reviderat baserat på mina mått, ett till på lite snävare mått. Ändå har jag inte gjort det jag skulle när jag började - grundmönstret i två delar, inte färdigt alltså.
Jag har dock lärt mig en del på vägen, t ex att när det gäller att ta mått så finns det många möjliga alternativ och vissa kan vara bättre än andra beroende på vad man tänker använda dem till. Det andra är att inte glömma att ta hänsyn till det tyg som ett färdigt plagg ska göras i. En av redaktörerna i Threads Magazine säger att det är viktigt att göra sina toiler i ett tyg som liknar modetyget och det ligger en hel del i det, men sånt kostar.
Undrar om någon läser så här långt? Ja det är lätt så att jag invecklar mig, gör mera och annat än jag tänkt till att börja med, men för mig "är resan målet" som ofta sägs av oss noviser bland glada amatörer.
Det blir inte mycket av illustrerande bilder. Nedan en bild av senaste 118-revisionen. Nu när jag arbetat med ändringar har jag bara ritat om den översta delen, de översta 20 cm.
Bild av senaste klippmönster på rutpapper. Ser att jag missade att böja den röda sylinjen mitt bak (dvs längst till vänster). Det är blyertslinjen som gäller om någon undrar.

Bild på röd toile, svart kjol går inte att ta bilder på - blir bara svart. En slät rak kjol är väl knappast särskilt spännande egentligen?

Tittar närmare på ett kjolmönster

Ett i mitt tycke intressant mönster på en snäv pennkjol bestämde jag mig för att titta närmare på. Det är från Burda Style 2012, april mönster 118. Så jag ritade upp mönsterdelarna på ett rutat papper för att kunna titta på och mäta sömlinjer och inprovningar. Genom att lägga bitarna på samma höjd från fållen och sätta alla trådraklinjer parallella med varandra går det smidigt att göra mätningar.

Här har jag ritat in stödlinjer i grönt och exempel på mätning av intagning i sidan med gulbrunt. (Klicka på bild för större format i nytt fönster.) Jag ritade av storlek 44. Intressant är att 

• Kjolen är lika lång fram som bak mätt till midjan och av stödlinjen att döma ligger de på samma höjd.
• Sidan är höjd med ungefär en centimeter.
• Infodringen i midjan, som är integrerad är naturligtvis formad, kanten ligger 7 cm över midjemarkeringen.
• Midja och stuss på det hela taget 50/50 fördelade fram och bak

Det fungerar inte på min kropp, midjan inte så smal och proportionsvis dessutom större fram än bak. Med smalare höfter så måste sömmarna ändras eftersom det här mönstret har lagt inprovningarna i sömmarna. Från mina toile-studier i boken European Cut står det klart att det inte behövs någon inprovning fram, mindre intag i sidsömmen och en mindre inprovning baktill. Nu får jag rita om mönstret och klippa en toile i tyg och testa.

Blir intressant att se hur det ska dra och vecka sig. Burda har dessa mått som kroppsmått för en 44:

Mv 82, Stv 106  Plaggmåtten mätt på mönstret är 86 resp. 113 cm.

På väg, men blev en omväg

Mitt mål är fortfarande byxmönster. Därför gör jag som många ståupp-artister, jag har fokus från midjan och neråt. Mitt klänningsprojekt har gått i stå. Där hade jag tänkt testa blockmönstret (livet) från midjan och uppåt men det blev en liten omväg. Kjoldelen såg så lätt ut så den lockade lite mera och även klänningar behöver kjoldel så det var ett lätt beslut. Jag ritade upp blocket, rättade några nya misstag och gjorde den sedan i "swedish paper" från Bibbi. (Filtat papper.) Måste se om det höll vad det lovade. Där kan jag säga att det var inget att nåla i när det satt snävt som det gör på ett grundmönster. Det blir hål. Så sydde jag sömmarna istället med 4 mm stygnlängd och det fungerade fint. Med nålning där blixtlåset i sidan skulle sitta höll det för provning. Jag kunde till och med sitta i den utan att den sprack men bakstycket gav efter nästan 1 cm över stussen där det töjs som mest. Jag hade läst fel på konstruktionsanvisningarna och satt inprovningen bak för långt ut mot sidan. Måste ha läst konstruktionsanvisningen för två inprovningar när jag bara hade en. Nej det blir inga bilder för man ser rakt igenom papperet och då kanske Ulrika tar bort dem som osedliga :-) De är inte av något större intresse heller. Jag har gått tillbaka till mått och beräkningar och ska göra en ny toile i lakanstyg baserat på ett mönster som är en cm mindre.

Kjoldelen från stusslinjen och uppåt är basen i byxmönstret så det här jobbet är bara en omväg. Samtidigt belyser det skillnaden mellan byxmönster och kjolmönster. Kjolen faller här tämligen rakt ner sett från baksidans mest utstickande punkt, stusslinjen. Framsidan bör i stort falla rakt från bukens max-punkt. Det kan väl vara lite modifieringar beroende på lårform och hur stor magen är, tänk på gravida, men i stort så ska en snäv rak kjol hänga rakt ner framtill i min värld. Så jag tog en streckdam och ritade in en kjol och funderade vidare.  Streckdamen är baserad på ett foto av en verklig person som har lite antydan till ridbyxlår så sidlinjens maxpunkt ligger lite lägre än stusslinjen. Byxmönster brukar inte gilla sådant och då blir det snävt på fel ställe och kanske lite tyg över ovanför som riskerar att visa sig som små horisontella veck. Hjälplinjerna på damen utan kjol visar problemet. 

Jag har också ritat in grenlinjen. Den är naturligtvis påhittad men inte otrolig. Min toileboksäger att i Europa lägger man spetsen på byxgrenen längre fram än i USA. Det ska ge en plattare front. Det ger också mindre tyg fram så risken för veck borde minska, samtidigt som det bör ge lite mera problem för bakstycket, särskilt för större volymer. Ja sedan har det naturligtvis avgörande betydelse hur snävt byxan sitter i grenen. När jag tittar i de tyska katalogerna klingel.se och mona.se och ser alla slanka modeller som varken har mage eller bak och det inte finns ett veck inom synhåll utom pressveck undrar jag lite var tricket ligger. Nålat på baksidan? Jag log åt en annons från en annan tysk fima med engelskt namn Betty B.. någonting, där modellens byxben vred sig kraftigt på ena benet. Troligen klantigt nålat på en alltför smalbent modell. Nej nu borde jag ta tag i mitt andra test av kjoltoilen så jag kommer vidare till byxmönstret någon gång.