Maries Mönsterfunderingar

Explosion i sybokhyllan

Det enda som är säkert är förändring. Just nu är det information om sömnad som växer. Jag har två bokyllor med sömnadsinformation. Den ena är virtuell i den meningen att det är datorfiler, mest pdf, och den andra är fysisk, tryckta böcker. Det är naturligtvis mest den virtuella som förändras mest.

Närmaste orsaken till att det blivit mera är att jag tog en prenumeration på Threads Magazine men också deras e-Insider så att jag får tillgång till deras artikelarkiv, instruktionsfilmer mm. Så nu har jag laddat hem drygt 90 av deras artiklar och de behöver läsas, ibland flera gånger, tittat igenom några instruktionsfilmer och fått många anvisningar om alternativa arbetssätt. Även bläddrat i företagets forum men det var ingen större aktivitet där. Dock, en impuls till ett nytt bokinköp fick jag. En polska i USA har skrivit en bok European Cut (www.vestisbooks com) som handlar om hur man med 38 mätpunkter skapar ett grundmönster för byxa. Den har fått varierande omdömen men verkar vara gedigen och jag hoppas lära mig mycket av den när den kommer i brevlådan.

Det amerikanska och det europeiska sättet att utforma byxor lär vara olika. Det borde väl vara något som utjämnar sig tycker man men vi har nog en hel del traditioner som inte ens multinationella klädföretag vill ändra på. Threads har en artikel runt skillnaden där de plockat upp en Armanibyxa och jämför den med en US-byxa. Skillnaden? Jo europabyxan har en djupare baksöm och placerar därmed grenen längre fram med ett plattare resultat fram som resultat.

Jag såg i nämnda forum en fråga som var obesvarad. "Byxorna sitter fint när jag står men när jag sätter mig så blir det veck fram och de stramar över låren bak" med frågan vad det kan bero på. Min gissning är att bakre grensöm är för kort. Om det beror på snittet i allmänhet eller om det är en stor bakdel är inte lätt att veta, kanske båda?

Hursomhelst - jag hoppas kunna göra snygga byxor som sitter bra på vilken figur som helst! Någon gång i framtiden. Påminner mig om det jag läste i en annan artikel. Filmstjärnan hade en klänning som satt perfekt när hon stod, samt en annan som hon kunde sitta i. Mina plan för hösten är några blogginlägg runt byxkonstruktion och det här med olikformigheten i de kroppar som byxor ska sitta på. Även jeanstillverkarna har börjat inse att det är affär att beakta att vi ser lite olika ut.

Nu ska jag ta och läsa den där artikeln om hur man syr en tröja. Jag köpte i Köpenhamn förra hösten stickat ylletyg, smårutigt i två färger och enfärgat som jag ännu inte velat ge mig på. Känner mig inte riktigt kompetent och vill inte göra trasor av det. Det är mellantjockt och finstickat. Kan bli jacka + kjol t ex. men en tröja eller jacka borde nog bli mitt jungfruprojekt. Jag har några Burda-mönster på jacka i stickat som skulle gå alldeles utmärkt. (2011-08-120a) Undrar bara över hur stagar upp det väldigt mjuka tyget? Räcker det med att fodra? 

Sommarens små syövningar

Min son gifte sig i sommar och vi hjälpte till med att laga mat till bröllopsfesten för 60 personer. Många hjälptes åt för att hålla nere kostnaderna. Redan tidigt i januari hade han funderingar kring klädseln. Det skulle inte vara svart kostym. Vi tittade på nätet och han fastnade för en lång kavaj på en bild som jag mest tyckte såg ut som en kort rock. Han har ärvt en kort rygg med en bred stuss och dessutom dragit på sig en midjevidd som inte är enkel att hitta konfektionsplagg till. Med ett visst mått av övermod sa jag att det skulle vi väl kunna sy, en sån kavaj. Inte för att jag sytt någon någon gång men ... Bruden var lika modig och skulle sy själv och gick i mål natten före bröllopsdagen!

Så småningom blev det en tur i tygbutiker för att hitta ett tyg och han fastnade för ett mellanblått ylle-flanelltyg. Nu fick jag huvubry. Något mönster hade jag inte. Till slut gick jag till Myrorna och köpte några begagnade kavajer och provade på honom. En satt bra i stort. För snäv nertill förstås men jag valde den som utgångspunkt, sprättade upp halva kavajen efter att ha tagit ut fodret. Andra halvan behöll jag hopsydd för att kunna se hur de hade gjort. Jag ritade av plaggdelarna och gjorde utökningar och förlängning i stil med förlagan. Efter att ha klippt en toile i tyget från IKEAs 19-kronorslakan kunde vi konstatera att det var i linje med önskemålen. Jag lade ut mina mönsterdelar och konstaterade att jag behövde 2,4 m och köpte tyget. 

Konfektionskragar på herrkavajer är inte gjorda som hemsydda. De har ett slags avvikande filtat tyg på undersidan och det är inte sytt på "vanligt" sätt. Jag försökte tänka ut hur en konventionell underkrage skulle tillföras mönstret men konfektionen har heller inte någon infordring bak. Det är bara ett kort kragstånd som sedan fodret sys emot. Det slutade med att jag klippte en tygbit i samma form som konfektionsunderkragen och sydde dit den för hand.

Nu började det bli tidsbrist för jag hade under tiden laborerat med sy 3 toiler till kjol för hans äldre syster som också skulle på bröllopet och "behövde något". Hon skulle sy själv men det behövde hjälp. Vi hade ett burdamönster på en kjol som är draperad men draperad både fram och bak och hon ville ha en slät baksida så där var vi tvugna att göra något nytt. Även hon har lite avvikande mått och mönster måste ändras. Att storleksändra draperade mönster är en intressant övning. 

Nåväl kavajen blev färdig i sista minuten och godkänd även om jag inte fick dit innerfickor i fodret eller en bröstficka. Kavajen är knappast ett mästerverk men ok som första försöket. Kjolbilden nedan är från en av toilerna i ett billigt krossammetstyg från Jysk. Svårt att sy i. (Burda Style 2012-04-135)

Mitt tredje projekt är den här vida kjolen med fickor. Jag prenumererar på Burda Style för att kunna studera konstruktionslösningar främst. Man får många mönster för en billig penning. Nu tycker jag att modebilderna i tidningen ofta är ganska dåliga på att visa plaggen. Dessutom verkar tyget de valt ibland passa modellen riktigt dåligt. Jag tyckte i det här fallet att kjolen borde ha bättre fall än vad de hade i sitt uppsydda plagg. På Ohlssons köper jag ibland billigt med tanke på att testa en modell och väljer tyg med egenskaper som mjukhet, tjocklek och fall. Bryr mig inte så mycket om färg och kvalitet som skrynkling mm. Kostar det inte så mycket så känns det lättare att misslyckas, ha tänkt fel, inte bli färdig när man inte blir nöjd osv. Den här gången blev jag faktiskt riktigt nöjd och jag kan leva med att det skrynklar.

Sammantaget har det varit en trevlig sysommar så här långt. Nu har jag flera andra intressanta projekt plus ett antal gamla "kvar att göra" som behöver några timmar. Jag börjar få lite rutin vid symaskinen, har fått lite bättre förståelse för hur tyger påverkar resultatet jämfört när det finns på papper och inte minst skärpt till mig när det gäller noggrannhet. En mm här, en mm där - det blev centimeter till slut :-) Dessutom alla trevliga bloggar som finns har hjälpt mig mycket. Kavajen skulle jag inte ha klarat av utan Sherrys eminenta sew-along som jag sparat som pdf. Se http://buzzybeesworld.blogspot.se/p/sew-alongs.html