Maries Mönsterfunderingar

2013 - dags att göra undan lite ofullbordade

Det är lätt att börja med nya saker men svårt att låta bli att börja innan det gamla blivit klart. Jag har så många idéer och kan så lite så jag stöter jämt på problem som jag inte hittar en tillfredsställande lösning på. Tänker fortfarande på hur jag för några år sedan trodde att jag kunde ta Öhmans klädkonstruktionsböcker och göra mönster från personliga mått och att de sedan skulle passa perfekt.

När det inte fungerade skyllde jag på mina usla sytekniska kunskaper. Så lärde jag mig mera och insåg tygegenskapernas betydelse. De töjer sig och glider och ... Så var det mönster är tunna  och plana medan tyger kan vara tjocka och det går åt tyg i sömmarna, som jag inte hade räknat med. Jag har ett jackprojekt som blev väldigt snävt bara därför, oavslutat än så länge.

Så var det passform. Jag är petig och de runt om mig är petigare. Om man syr något ska varje veck bort, allt slätt och passande. Mina mentorer i böckerna övertygar mig allteftersom om att det inte är möjligt. Visst kan man ha kläder som sitter som ett andra skinn, om man är fotomodell och 20 till 25, men för oss andra tillkommer andra krav. På mig sitter kläderna hyfsat men det blir alltid veck runt axelns övergång till ärmen. Lyfter jag upp axlarna så försvinner de. Köper jag färdigt får man leva med det men om jag syr vill jag fixa det. Hur flyttar jag axelsömmarna utan att jag saboterar ärmhålet eller ska det få påverka ärmen i en följdändring? Inte heller B-kupa och bysthöjd stämmer så bra så det blir ofta nödvändigt med en bystutökning och kanske en flyttning av bystpunkten. Dessutom är jag längre än de där 176 så det fattas i rygglängd osv.

Under 2012 har jag studerat det här en hel del. Det har faktiskt gått åt mera papper än tyg för först har jag ritat av burdamönstret, sedan ändrat det utifrån mina mått, gjort en tygtoile och sedan inte lyckats få önskad passform. Mina källor gör ändringarna var för sig och sedan när jag sätter ihop dem så påverkar de varandra. Nu har jag kommit till den punkten att jag gör en grov anpassning av mönstret och sedan försöker integrera och anpassa genom toile-provningar som sedan får överföras till mönstret. Det ser ut att fungera. En långsam process men det gör inget.

Det här har lett till ett antal ofullbordade verk som jag nu ska gå tillbaka till och försöka göra en nystart på. Ytterkläder, blusar, klänningar, kjolar t o m underkläder för att inte tala om idéer. Köpte fin chiffong för att prova sy i tunt tyg - stannade på att jag inte tyckte passformen var ok, axelproblemet. Blir det fel över axlarna drar gärna blusarna sig bakåt. Testtoilen har inte varit bra. Så var det det där med sömnaden också. Jag köpte före jul en Craftsykurs i skjortsömnad för att lära mig lite om tekniken. Den är på 6 timmar och inte har jag hunnit med den under alla helgdagar så nu ska det bli av. 

På det hela känns det ändå hoppfullt. Från novis till så pass insiktsfull att jag tror mig inse min begränsning känns som ett framsteg. Toilerna sitter bra upptill nu. Det gäller att överföra dem till mönster och där stöter jag på två problem:

• Rörelsevidd - livtoilen är snäv men alla plagg ska inte vara snäva. Köpte en e-bok av Betzina, Power Sewing - 10 år gammal men det var rea och tänkte att den kanske har bra tankar. Den var lite sämre än jag hoppats på men tar upp just rörelsevidder översiktligt. Jag har dock ingen klar slutsats. Börjar faktiskt luta åt att det får jag ta hand om via provningen. De här ikealakanen jag använt för toiler är lite för dåligt tyg så jag får väl leta efter mer realistiska egenskaper hos toiltygerna. Ohlssons har ofta mycket billigt tyg som jag skulle kunna testa med. Det gör inget att mönster och färger är hemska om tjocklek och fall är rätt.
• Ärmhål - min yngsta dotter talade om för mig redan från första stund att mönstret från Burda hade alltför stort ärmhål på den ärmlösa klänningen. Vi löste ändå det i samförstånd men nu med liv-toilerna så har jag möjlighet att välja hur snävt det ska vara. Det är naturligtvis olika om det ska vara en ärm, även en kort ärm, eller ej. Riktigt korta ärmar fungerar som ärmlöst, dvs visar lätt mycket av armhålan och det är lite känsligt i somligas ögon. Å andra sidan så påverkas bekvämlighet, kroppsfuktens nedsmutsning osv hur bra en snäv skärning kan vara att leva med. Jag så på något ställe att parisisk couture sydde in svettuppfångare i ärmarna som kunde bytas ut. Kanske en bra tanke i ett varmt klimat med täta sidentyger? Jag kanske skulle starta en tråd i forumet för att få lite synpunkter? Jag har gått igenom katalogbilder, mönster och modellbilder från mönster, modeshowbilder och det är ingen entydig bild. Ibland stora och ibland små ärmurringningar. Är det här plagget utformat för en mogen kvinna med xx cm överarmsvidd och hängt på en fotomodell som hållits på svältgränsen? Inte lätt att tolka bilder.
• En sak till som ligger och gnager när jag tittar på mönster och kläder. Sarah Veblens bok tar upp det här att prinsesslinjer, bystinskärningar mm påverkar hur vi uppfattar proportionerna på den som bär plagget. På ett annat ställe läste jag om att kläder som konstruerats med smala sidopaneler som vanligen slutar i ärmhålet ofta inte ger den nödvändiga bystformningen. Om man då som Dior gjorde, skapade kläder för småväxta som hade ett stort obrutet fält fram så såg de inte så petite ut men YSL lade istället in ett kort bystinsnitt från sidopanelens söm som fixade till en liten kupform ändå. Konfektionen som gör kläder som ska "passa" hela 2 eller 4 storlekar på en gång håller oftast inte på med sådant finlir. Jag letade efter plagg med prinsesslinjer men fann det nästan enbart på figurnära klänningar typ bröllops-/aftonklänningar. Det vanliga är bystinsnitt och/eller midjeinsnitt. Skulle vara intressant att få bättre insikt i sånt här. Det har så stor betydelse vilken kroppsform som personen som ska bära plagget har så det räcker inte med modeteckningar som oftast är oproportionerliga, eller catwalkbilder för modellerna på catwalken är heller inte särskilt normala eller visar någon bra variation. Gör man ett personligt plagg skulle man säkert kunna få ut ett nytt intryck med rätt placerade skärningar. Någon av er som har privatkunder där det har blivit aktuellt?

Jag hittar säkert andra saker att grotta ner mig i framöver. Sammanfattningsvis så har jag ändå ganska stora förhoppningar på vintern-våren 2013, att nu ska det bli stora framsteg och den där irriterande stocken av ofullbordade ska avverkas med goda resultat. Hört det förr? Ja det känns som ett nyårslöfte om än lite sent, men jag tycker att det går fortfarande att hoppas på det bästa. Jag tänker åtminstone inte skaffa broderimaskin för det verkar vara en sak som kan sluka mycket tid. Nedan dock ett sista stycke som visar att tanken kittlar när jag ser de fina resultat som somliga uppnår genom stygnsättningar av bilder. 

Jag försöker ibland att reducera bilder för att t ex göra en bild på en tröja. Tänker ibland också på att det här kunde jag brodera i en broderimaskin, om jag hade haft en. Den här bilden gjorde jag med hjälp av ett program jag stötte på för att göra bilder till mönster för en nopperbräda. Naturligtvis lite mixtrande med fotoeditorn också. God fortsättning på det ny året till er alla.