Maries Mönsterfunderingar

Det blev mer än tänkt men ändå inte det som var tänkt

Det började alltså att jag skulle göra ett kjolgrundmönster eftersom dess överdel är ingångsvärden för ett byxmönster upptill. Så jag mätte två-tre gånger och gjorde mig ett grundmönster enligt boken European Cut som jag sedan sydde upp i pappersfilt.(Första toilen i papper finns nämnd i ett tidigare inlägg.)
Så blev jag sugen på att göra en jämförelse med ett köpesmönster. Det blev BurdaStyle 118-2012-04 - Ritade upp mönstret och gjorde en filtpapperskjol, beskrevs i förra inlägget. Den där höga integrerade infodringen gjorde mig inte särskilt lycklig så det blev ändring och eliminering av den höga midjelinningen. Resultatet blev så här. Nya linjer i rött.

Jag kände mig nu modig efter att ha reviderat mått och linning och satsade på ett elastiskt ylletyg som jag hade på hyllan. Svart, mjukt och "Pure wool Italy" som det står på stadkanten. Det är ordentligt elastiskt och borde innehålla något annat än ull också. Typiskt för tyg köpta hos Ohlssons Tyger är att det är minimalt med deklaration. Det är inte skrynkelfritt men vecken går ut om det får hänga ett dygn så i mina ögon är det ett bra tyg, för priset. Jag ritade upp mönstret igen, markerade med sporren och klippte ut i dubbelt tyg. Sydde ihop och provade. Det blev inte som planerat. Den blev för stor, mönster på midja 88 cm men resultatet på 91 cm. Jag gjorde ett misslyckat försök att hålla in kjolkanten mot linningen som jag klippt till. Det gick inte så bra, nypveck på flera ställen.
Nu gjorde jag en ny mätning, bestämde mig för en ny version. Ritade på rutat papper baserat på 86 cm upp mönstret och tog in i sömmarna utom mitt bak och delningssömmarna intill mitt bak. Ja mitt bak har blixtlås men är ändå lite intagen upptill.
Nu ville jag ha bättre koll. Det svarta tyget är så elastiskt. Det ger efter och sträcker sig, verkar också töja sig på grund av pressarfotstrycket. Bestämde mig därför att göra det i ett styvt, tunt julrött tyg jag köpt billigt. Klippte och sydde och mätte millimetrar. Nu blev det som mönstret var. Jag syr i en dragkedja baktill för att kunna prova ordentligt. Det satt riktigt bra, som ett andra skinn, nästan. Jag noterade att jag hade gjort sömmen vid ljumskvecket svängd. Där har bukens rundning redan övergått i ljumskveckets övre del som snarare är en dal, så den här sömmen borde ha varit rakare. Då skulle tyget ha legat mera slätt, men detta syns bara i ett stelt tyg som min röda toile. Det svarta tyget jämnar ut det helt så det får passera.

Det här mönstret gjorde jag rakt, inte insvängt. Toilekjolen skulle ändå inte användas och det är bättre med ett rakt grundmönster om man vill arbeta vidare med mönstret senare. Jag blev nöjd men fann att om jag sänkte kurvan på linningen framtill med 20 mm så lade sig linningskanten precis i mitt kroppsveck och kändes bekväm även när jag stod upp. Det var ett för mig specifikt ställe att sätta en övre kjolkant.Jag som redan sänkt linjen 15 mm från Burdamönstrets midjelinje.
Detta är min sluttoile för en pennkjol i 7 våder baserat på mönster 118. Den sista nedvikningen på grund av mitt kroppsvecks läge. Nu gick jag tillbaka till min svarta kjol och sydde om den till de nya måtten och den sitter fint. Elasticiteten gör sig dock påmind eftersom den töjer sig och glider som det styva tyget inte gjorde.
Nu återstår midjelinningens konstruktion. Jag har förkastat originalets höga integrerade (dvs nedvik) linning. Jag vill ha en slät kant som inte kommer att vika sig. Jag har testat med en resår som är tjock och bred. Den fungerar bra och återtar sin raka/plana form sedan den varit något vikt i midjan vid sittande. Ett annat alternativ är en riktigt hård lösning som ett smalt ripsband. Lite elastiskt tilltalar mig nu när den egenskapen finns också i tyget. Då blir det inte så tufft att vara nyäten. Det är den lösning som jag bestämt mig för.
Andra alternativ: en infodring med mellanlägg men det blir tyvärr ofta något som rullar sig, eller en rak linning satt ovanpå kjolkanten, ungefär som om man skulle ha ett smalt bälte. En rak linning bör nog ligga på en lite högre framkant, om den är styv nog.
Ja, det är nog en sak till - ska jag göra ett foder i kjolen? Det ger stadga till ett så mjukt tyg men samtidigt leder det nog till att det blir ett hinder. Gör jag fodret nog stort att utnyttja tygets elasticitet kommer det att bli synligt som veckat tyg under kjolen, medan gör jag det lika snävt kommer det inte att bli skönt om det inte är elastiskt foder och då blir det klumpigt. Det får bli utan foder och en halkig strumpbyxa under istället.
Den här reviderade 118-toilen/mönstret skulle kunna användas till underlag för andra kjolmönster. Göra den utställd nertill istället för insvängd. Jag är svag för när det fladdrar lite kring benen. Toilen sitter "figurnära". Ska man ha fodrat behövs lite mera vidd, beroende på tyg behövs lite till men i grunden så vill man väl att en kjol upptill ska sitta på kroppsformen? För vissa utformningar kan extra designvidd vara relevant från ungefär höftlinjen, dvs 6-10 cm under linning. Man får heller inte bortse från betydelsen av att ta hänsyn till vad man tänker sig ha under. Ska jag kunna ha en tröja eller bara en tunn blus innanför linningen?

Egentligen har jag kvar att göra en revision av ursprungliga grundmönstret, som är ett mönster i två delar med inprovningar och alltså inte är 1-1 med det här som jag jobbat fram baserat på nr 118. Två möjliga vägar, ena att utgå från burda-kjolens resultat, andra att börja med mätvärden och rita om toilen.
Eftersom jag tänker fortsätta med byxkonstruktionen så måste jag nog välja att göra en EuropeanCut-konstruktion baserat på mått och stämma av den mot den här 118-varianten. Jag hade inte en aning om att det skulle finnas så många sätt att mäta (dvs att dra åt måttbandet) på samma midja! Köper man kläder har någon annan redan beslutat åt en och man får gilla läget.
Jag som egentligen inte tänkt göra kjol utan bara grundmönster på mönsterpapper har nu en (snart) färdig pennkjol, 3 pappersfiltkjolar - men en är uppsprättad, och en tygtoile. Därtill ritat tre mönster, 118-original i storlek 44, ett reviderat baserat på mina mått, ett till på lite snävare mått. Ändå har jag inte gjort det jag skulle när jag började - grundmönstret i två delar, inte färdigt alltså.
Jag har dock lärt mig en del på vägen, t ex att när det gäller att ta mått så finns det många möjliga alternativ och vissa kan vara bättre än andra beroende på vad man tänker använda dem till. Det andra är att inte glömma att ta hänsyn till det tyg som ett färdigt plagg ska göras i. En av redaktörerna i Threads Magazine säger att det är viktigt att göra sina toiler i ett tyg som liknar modetyget och det ligger en hel del i det, men sånt kostar.
Undrar om någon läser så här långt? Ja det är lätt så att jag invecklar mig, gör mera och annat än jag tänkt till att börja med, men för mig "är resan målet" som ofta sägs av oss noviser bland glada amatörer.
Det blir inte mycket av illustrerande bilder. Nedan en bild av senaste 118-revisionen. Nu när jag arbetat med ändringar har jag bara ritat om den översta delen, de översta 20 cm.
Bild av senaste klippmönster på rutpapper. Ser att jag missade att böja den röda sylinjen mitt bak (dvs längst till vänster). Det är blyertslinjen som gäller om någon undrar.

Bild på röd toile, svart kjol går inte att ta bilder på - blir bara svart. En slät rak kjol är väl knappast särskilt spännande egentligen?