Nyheter Artiklar Bloggar Forum Bilder Annonser Recensioner Länkar Kalender Medlemmar Din sida Om... 
 

Maries Mönsterfunderingar

Om sånt som jag hittar på nätet, i böcker mm om mönster och konstruktion. Kan kanske tipsa andra om något intressant, kanske får kommentarer? Skulle något få allmänt intresse så kan jag kanske starta en tråd i lämpligt forum istället men annars så stannar det här som mina enkla funderingar och noteringar. Det är nyttigt att tvingas formulera sig ibland. Håller hjärnan levande på en pensionär.

Att läsa av sina rynkor

Jag tänker på tygrynkor, inte de i pannan. Om ett plagg får veck eller rynkor så kan det vara helt i sin ordning. Ett tyg är inte särskilt elastiskt, somliga knappt alls. En strumpbyxa får sällan några rynkor eftersom den är mycket elastisk. Gamla tiders silkesstrumpor fick rynkor däremot och de var inte så elastiska heller.
Tyg kan vara elastiskt i en riktning (t ex inslag i vävt tyg) eller i varpriktningen eller i bägge. Syr du byxor i linne så är det bäst att du inte räknar med att byxtyget ger efter utan gör byxan med en väl tilltagen rörelsevidd. Det blir ändå veck i rörelsevecken men det måste det få vara om du vill kunna sitta. När man står upp däremot ska det inte vara så många veck. Det är alltså skillnad på rörelseveck och veck som beror på stramhet och spänning. Somliga vill att bakbyxan ska följa stussen utan att vecka sig när de står men vill också kunna sitta. Det fungerar med elastiska tyger, numera har vi “jeggings”. Det fungerar inte med en klassisk gabardinbyxa.
Vi har tre grundtyper: 1) långbyxa (pants) där byxbenet har stor vidd och faller “rakt” från stussen , oftast ganska stor rörelsevidd upptill också
2) åtsittande byxa som följer kroppen närmare
3) kroppsnära plagg som leggings, strumpbyxor, trikåer som konstrueras med negativ rörelsevidd så att tyget måste töja sig för att kroppen ska rymmas.

Naturligtvis är det många mellansteg på skalan och tygen påverkar mycket vilken frihet en designer har i sin utformning.
Så kommer vi till människan som vi stoppar in i plagget. Den har också sin utformning med stor variation mellan individer. Här uppstår nu en mismatch mellan plagget och människan och det avspeglar sig i tyget.
Om människan är lite större än vad plagget är gjort för, på bredden, men det finns lite att ta av på längden så att det inte sitter fast i midjelinning eller i grenen så bör tyget få horisontella rynkor då det sträcks tvärs över.
I praktiken blir det inte rakt över eftersom det är lite olika hur mycket löst spänt tyg det finns på olika ställen. Ljumsken t ex är ett område där det borde finnas ett löst område för där går kroppen inåt och där kan tyget inte vara spänt. Även höften har en rundning och beroende på hur människans form ser ut kommer spänningen att vara ojämt fördelad. Sedan tillkommer spänning från baksidan som om det är stramt där försöker sträcka tyg bakåt, dvs grensömmen flyttar sig lite om det går. Stramar det över låren flyttar sig byxbenet lite uppåt med veck och rynkor på insidan av låret och kanske diagonala långa veck på yttersidan eftersom det inte sträcks/dras upp lika mycket där.
På samma sätt kan man tänka om människan tar på sig ett för stort plagg. Stussen fyller inte ut bakbyxan som veckar sig vertikalt mellan stuss och midja, veckar sig under stussen mot låret på grund av för stor vidd osv.

Först, det är inte lätt att veta var problemet sitter om någon frågar för att det veckar sig på ett oönskat sätt på  ett plagg. Den här bilden är exempel på kroppsformer som alla ska in i en byxa. Det är klart att passformen på plagget sätts på lite olika prov. Lägg därtill att utformning med låg/hög midja spelar stor roll.

Nu är jag inte någon större tecknare men lätt skissat så kan vi ha veck på många sätt. Ofta för att vi tränger in oss i snäva kläder som då stramar och drar. Hur och var beror så mycket på samverkan mellan figur och plagg så det blir ganska många svar som blir möjliga.

Till vänster, passar ganska bra, normala ljumskveck. Fickorna står inte ut.

I mitten, snävt över höft/stussdrar i gren och ljumskar, fickorna står utyttre sidsöm rynkar eftersom inre sidsöm lyfter och rynkar med små spänningsveck.

Till höger, midjan lite för stor för stussvidden, byxan för kort på höjden intag mellan övre höftlinje och stusslinjen samt ridbyxlår ger många områden som kan alstra veck.

Beroende på hur man ser det är det inte något fel på byxan. Bara det att den sitter på fel person men det synsättet löser inte situationens problem.

Ja tanken var att illustrera att man måste se plaggets proportioner i förhållande till personen som ska bära plagget för att kunna uttala sig om var just de speciella rynkorna kommer ifrån och om man kan göra något åt det eller om man helt enkelt ska se sig om efter ett annat plagg, en annan passform eller tyg eller rent av en annan storlek.

Inlagt 2012-09-28 22:41 | Läst 10850 ggr. | Permalink

(Logga in för att skriva en kommentar)
2012-10-10 14:34   Sara Dahlqvist
Intressant och tack för att du delade med dig!:)

/ Sara
 
2012-10-08 21:57   Marie Gustafsson
Bibbi, en rolig idé men jag är inte erfaren, snarare motsatsen. Jag läser vad andra har skrivit och funderar och analyserar. Ja så småningom kan det kanske bli ett kompendium. Vi kanske kan sätta ihop det i en pdf som du kan dela ut från din butik. Just nu sitter jag fast i kjolträsket :-) och försöker få pusselbitarna att passa ihop.
 
2012-10-06 18:54   Bibbi Lundgren
Jag tycker (är en erfaren sömmerska) att du borde
ge ut en bok. Med alla dina erfarenheter.
Jag driver en webbshop jag kan hjälpa till att sälja den :)
 
2012-10-03 15:32   Lotta Nilsson
Intressant läsning. Vecken i ljumskarna är en sak som jag ibland får kämpa med när jag syr byxor och svårt att veta exakt var tyget är för mycket eller för lite.
 
2012-09-29 09:44   Svandis Ros Thuridardottir
Tack för detta!

Vad härligt att få lära av en klok kvinna när man är nybörjare! TACK!
 
Sysidan.se är byggd med CommunityLib från Mainloop Personuppgiftspolicy
Annons