Maries Mönsterfunderingar

På syfronten inte mycket nytt

Jag fastnade i min klänning kan man säga. Modell 120 från Burda Style september 2012. Främre sidan var inte så bra, veckade sig upptill och behövde tas in. Jag tog först in i sömmen mot framstycket och det blev väl ganska bra. Så ville jag se vad som hände om jag istället tog in i sidsömmen. (En del av problemet är att bystpunkten borde flyttas ner 2 till 3 cm för att passa perfekt men jag tänkte vänta med det, även om det är dumt. Jag vill egentligen veta vilka de minsta ändringarna blir på ett standardmönster i storlek 92.) Det blev mindre bra. Nya lodräta veckningar utvecklades i sidan ovanför bystlinjens nivå. Bystvidden var uppenbarligen för liten för sidsömmen började att bli krum. Så fram med sprättkniven igen och ändra tillbaka sidsömmen. Sylinjen mellan sidan och framstycket togs in på nytt och gjordes tämligen rak. Jag bytte till en annan BH-form som är lite plattare och se nu blev passformen bättre.

Jag gjorde ändringar i mönstret men tänkte så att jag borde följa min nya bok och rita upp mitt personliga liv-grundmönster för att utvärdera klänningsmönstret med hjälp av det. Så jag satte igång och läste, tog mått och ritade. Det kräver en precis måttagning och ganska snart fick jag ta om en del av måtten då ritningen på livet blev klart underligt på några ställen. Jag förstår nu varför (jag läst) att somliga skaffar sig utrustning som gör att de kan säkerställa att måtten tas från samma punkter/höjder. Min bok rekommenderar att man rita märken på kroppen och jag hoppade naturligtvis över det.
Så nu efter en hel del tid så finns en fram- och baksida på ett liv samt dito på en kjol. Grundmönstret på kjol ska sedan användas för att göra mönster på byxor. Allt ovan stusslinjen kan återanvändas i byxritningen.

Kjolritningen är intressant för här spelar kroppsformen en påtaglig roll när man tittar på konstruktionen. Stor bak / liten bak, stor/liten mage, svank var faktorer som avspeglades i ritningen. Det blev i boken exempel på en övre midjelinje som jag inte sett förut, men det är klart att har man en stor mage och liten rumpa som hänger ner och kanske till det kraftiga lår så ser man tekniskt ut som en cylinder och inte som ett päron och det ska naturligtvis avspeglas i grundmönstret. En stor bak kräver mera tyg, svank på det kräver ännu mera. Samtidigt ska sylinjen i sidan matcha den i framstycket så den får inte bli särskilt lång. Så det var inte bara att öka ut i sömmen mitt bak alltså! Se bilden.

Det finns några till varianter som jag inte kan se att den här modelleringen kan ta hand om. Hur hanterar man ridbyxlår? Kanske största vidden ligger nedanför stussen? Sammansatta former på höftlinjen som rak + ridbyxa och tätt mellan låren? Ja det sista syns inte på en kjol förstås men på byxor. Långa kvinnor i Europa påstås ofta ha den där linjen med lätt insvängning nedanför höftbenskammen, som syns på högersidan i bilden. (övre raden är halva fram, halva bak)

Det kommer en hel del emellan framöver så jag kanske har mina grundmönster färdiga och testade någon gång under nästa vecka men det här får gärna ta tid. Jag är inte utan kläder. Det är bara nyfikenhet som driver det här. Jag har förstås också idéer runt ett kalkylark som skulle räkna fram (nästan) alla punkter i diagrammen bara jag ger måtten som grunddata. Sedan skulle jag bara plotta ut grundmönstret på ett papper som lagts över ett rutpapper. Det rör sig om 40 punkter på en tvådelad ärm så det kan nog behövas lite stöd för de tråkigare bitarna. Dessutom går Klänning 120 före vidare byxstudier så byxmönstren kommer nog att få vänta.

2012-09-20 10:22   Lotta Nilsson Persson

Riktigt intressant, du är så duktig på det här och duktig på att förklara. Ser fram emot den spännande fortsättningen.
 

2012-09-19 10:15   Ulrika Lindh

Det här är verkligen intressant, mönsterkonstruktion är spännande!