Maries Mönsterfunderingar

Spretiga infall

Till att börja med så kan jag berätta att jag gjorde bort mig och lade in mina tänkta sykreationer i bildalbum här på sysidan och det var inte helt ok. Det är reserverat för sånt som har hänt och inte sånt som skulle kunna hända med någon sannolikhet.  Därför försvann de roliga bilderna med Peplumdräkten mm. Nåja, jag har kvar den dräkten i min profilbild och Ulrika tipsade om att de kan man lägga in i blogginlägg så det dyker nog upp igen något framöver. Man ser sånt som ser intressant ut och för att inte bli stämd av någon fotomodell byter jag ut huvudet mot något annat huvud, oftast något av mina. Mönsterföretag och designhus brukar inte stämma någon för man vill att produkterna ska synas, utom LV förstås men jag kommer aldrig att visa något från dem. Här kommer ett peplum-exempel från Burda som jag föll pladask för. 8133 heter mönstret om ni blir sugna.

 (klicka för större bild, skift+klick för att öppna i eget fönster, enklare att stänga då :)

Jag skrev i förra bloggen att jag köpt boken European Cut av en trevlig dam från andra sidan Atlanten och den kom här i veckan och det blev naturligtvis stopp i annan verksamhet. Mycket intressant och helt i linje med de andra mönsterprofeterna jag fastnat för. Det är en ansats att göra ett grundmönster utifrån observationen att alla är olika. Man tar därför hela 38 mått och skapar sedan basmönster (toile/block/sloper, osv kärt barn har   många namn) för ett liv (överdel) och ärm, kjol (fram och bak), byxa (pants). Ja sedan är hela jobbet med att göra symönster kvar förstås. Min tanke är att 1) begripa mönster, 2) använda basmönstret för att stämma av färdiga mönster och 3) så småningom bli kapabel att göra egna personliga mönster. Jag fick dessutom pdf med 40 sidor hur man ska ta fram byxmönster. Författaren har tänkt göra en uppföljningsbok men jag tror inte att den någonsin blir färdig.

Industrin måste göra mönster för alla så det blir naturligtvis många kompromisser och att tumma på "alla" för det är inte lönsamt. Nu har jag skummat boken och ska ta ett första försök med en kjol till en person som har lite problem att köpa konfektion, och då talar vi inte om H&Ms tonårsplagg.

Men det här kom emellan ett projekt som jag påbörjat. En fodralklänning från BurdaStyle november 2011, mönster 120. Jag är alltså något över medellängd, vad det nu är, som mönsterkonstruktören ser det men detta mönster är i långserien och jag tog alltså och ritade upp största storleken (92). Mätte upp mönstet och ser att det är ganska bra. Så jag tog fram ett av mina 19-kronorslakan från IKEA och börjar rita upp det och klippa, sedan jag storknat på alla mått och linjer i boken. Har just sytt ihop bitarna (7 st), struntar i ärmarna så länge. Sydde i ett blixtlås bak för det går inte att nåla så bra på ryggen. Det satt ganska bra. Jag är lite för liten upptill, får ta in delningssömmen fram lite. Men så var det  halsringningen. Den är så hög. Inte i min smak och i synnerhet inte sedan jag läste en artikel i Threads (The Long_and_Short_of_flattering_neckline_choices) där jag förstod varför jag gillar lite mer urringat. Proportionen huvud - hals - överkropp ser helt enkelt bättre ut. Så vad gör jag?

Tar kameran förstås, lite bilder, in i datorn och fixar lite urringningar på känn. (Gör inte alla det?) Får naturligtvis mina förutfattade åsikter bekräftade men frågan återstår - V-ringat eller U-ringat? Jag tycker att det ser ut som om U-ringat ger ett mera rektangulärt intryck av kroppen. Sedan kan man fundera över hur det fungerar med attribut som halsband, halsduk osv. eller har en blus med krage under. De flesta vet väl det, har provat redan men nu har jag ett mönster som jag behöver ändra lite i och det är trevligt. Får naturligtvis konstruera om infodringen och kanske ett tillfälle att prova den där beskrivningen från Threads ...

(Ja det är liten skillnad mellan rad 2 och 3 men den finns. Lite djupare, Lite vidare.)

Det ska bli bra väder till veckan så då ska lite annat också skötas. I helgen har det regnat mer än 24 timmar i sträck så det blir skönt med ett uppehåll i regnandet. Det kliar dock i handen att få sätta saxen i det där tyget som jag köpte på Ohlssons förra veckan. Blått med små vita prickar kommer att se prydligt ut. Prickar är annars inget roligt i plagg med många sömmar. Det är omöjligt att få mönsterpassning men om prickarna är små går det an, tror jag. Strax ny vecka, dags att släcka ner.