Bomull och Brodyr

Att njuta av det självklara

Idag har vi varit i stugan, det låter kanske inte så märkvärdigt men sonen var med. Vi har inte varit i stugan på flera månader och  för bara någon månad sedan trodde vi inte att dagens utflykt skulle vara möjlig inom överskådlig framtid.

Blå och vitsipporna har börjat komma, fåglarna var på sitt bästa humör och vi bara njöt. Tänk vad härlit att inse att man njuter av det som förut var självklart, något man tog för givet.

MIna syprojekt har legat nera ett tag, jag har inte haft någon fart då det gäller symaskinen men nu ligger det några utklippta små flickklänningar på tillskärarbordet och väntar på att bli färdiga.

Visst är det härligt att det är vår?

Ännu en gardinkreation

För ganska länge sedan köpte jag ett glest linnetyg med akt och mening att ha som gardin i sovrummet, men man är ju inte bättre än att man kan ändra sig. Det blev istället en tunika med assymetrisk  skärning nertill. Första gången jag använde den hade jag täckbyxor på mig och hade stoppat ner den i byxorna!!!!!!. Resultatet  blev en väldigt skrövlig  tunika nertill så jag  tog helt enkelt och knöt en knut och så har jag haft det sedan dess. Det ser ganska coolt ut när man har tunikan på och jag har fått många kommentarer om att knuten passar så bra. Ja där ser man.

Bra förvaring? Not!

Jag har massor med band och spetsar men har inte riktigt kommit på någon bra överskådlig förvaring. De ligger i lådor och ibland glömmer jag bort att jag har. Jag har också flera olika ställen jag har dem på. Inget enhetligt.

Är det någon av er som har bra tips på hur det  kan bli både funktionellt och snyggt samtidigt som det är överskådligt ?

Hur förvarar ni era band och spetsar ?

Ibland behövs inte så stora förändringar

Ofta vill jag ha en förändring stunden efter jag har fått iden. Ibland går det att ordna ibland inte. I fönstren i syateljen har jag två vackra papegojblommor (tror att de heter så) Dessa stod i var sin lerkruka eftersom jag inte hade annat hemma när jag köpte dem. Inte så snyggt och jag har tittat på dem ibland och tänkt att jag  borde göra något åt det men låtit det bero.

I lördags morse fick jag en ide hur det skulle se ut. och efter 15 min var det klart. Enkelt och smärtfritt.

Jag vill också passa på att tacka er alla som läst, hört av er och reflekterat över mitt inlägg om att bli donator. TACK !/Maritha

Fynd på second hand

 Förra lördagen var  vår dotter och jag på second hand för att leta efter lite udda snapsglas men jag kom hem med något helt annat. Ett fynd!

På "avdelningen för tyg och garn,låg en tygbal med ett tunt vitt bomullstyg, det påminner lite om silduk men är inte lika glest. Det är väldigt mjukt och jag insåg att det skulle vara perfekt att färga.

På prislappen stod det 5 kr/m. Jag ville köpa allt på rullen. I kassan så ville de veta mycket det var så de började mäta med ett måttband. Jag erbjöd dem 50 kr eftersom det inte kunde vara mer än 10 m. Men de vill mäta för att vara säkra. Det visade sig att det var 8 m så de förlorade 10 kr men jag hade gjort ett fynd.

Nu går jag bara förbi  tyget och  funderar på vad jag ska sy, det är  ju det som är en del av processen att få fundera och fantisera om vad man ska sy. Nu har jag 8 m så jag kan ju misslyckas lite om jag vill.

Det är rackarns kul att fynda!

Ett viktigt ställningstagande!

Ni som följt min blogg har säkert läst att jag brukar få ideer på olika saker att sy, och då det fått snurra runt i skallen ett tag så vet jag vad och hur jag ska göra.Den här gången är det texten som fått snurra många varv innan jag fått ur mig den. Min frånvaro från sysidan har berott på att ett av våra barn under många veckor kämpat för sitt liv och vi har funnits bredvid. Det är bland det vidrigaste man kan vara med om som förälder.

Vår son 27 år gammal åkte till Sahlgrenska för att ta bort en ofarlig/ godartad tumör på sin lever.En operation som skulle ta ca 10 tim och dagen efter skulle han få stå vid sängen. Det visade sig att man var tvungen att ta bort flera organ, bla magsäcken och strupen. Av en bit tunntarm har man gjort en ny strupe, helt fantastiskt vad man kan gör. Vi blev iallafall ombedda att stanna kvar i Göteborg tills läget var stabilt.

När vi återvänt hem, utan sonen som var kvar, hann vi vara hemma i ca en vecka. En em ringer en kirurg från Sahlgrenska. Vår son har fått en stor blödning i kroppen och läget är mycket kritiskt. Vi blir ombedda att ta oss ner så fort vi kan ( 100 mil) Efter ca 4 tim springer vi in på intensiven och vi får veta att det rör sig om timmar. Som förälder slutar man att både tänka och andas känns det som. Man bara är minut för minut.

Dagen efter, på em har läget stabiliserat sig något och vi får frågan, eftersom sonen är nersövd, om vi kan tillåta en levertransplantation. Svaret från oss båda kommer samtidigt JA! vi får samtidigt veta att man kan hålla honom vid liv i tre dygn. En "efterlysning" skickas ut i Europa och vi håller tummarna. Hela familjen är samlad för att ev måsta ta farväl.

Efter ett dygn får vi beskedet. Man har hittat en donator! Personalen på IVA ler mot oss igen och många kramar om oss. Vi är helt omtumlade. Natten till 1a advent får han en ny lever. En stor operation som han trots dåligt skick klarade tack vare skickliga läkare. 

En reflektion som jag alltid kommer att bära med mig är" Tänk att det fanns en människa som tagit ställning och anmält sig som donator, just då vi behövde"                                                                                       

 Ägan 5 min av ditt liv och att gå in på www.livsviktigt.se och ta ställning du också!

Jag hade tänkt visa en bild på ett kort som jag sytt, ett tack kort som ska skickas till Sahlgrenska. tyvärr får inte det plats på detta inlägg men det kommer senare.

Det bidde en.....

Då man väljer att ta vad man har så blir inte alltid resultatet vad man hade tänkt sig, råkar man dessutom bränna tyget lätt med strykjärnet så blir det inte heller riktigt vad man tänkt sig.

.  För att dölja det jag brände sydda jag fast en spets 

   Det fanns inga inprovningar och överdelen var lite för stor så det fick bli ett veck och som dekoration tre knappar

 Nertill sparade jag stadkanten som fåll, lite lagom ruffigt

 Men det är slutresultatet som räknas och den här stunikan blir säkert fin till ett par slitna jeans

På sybordet just nu

Jag hade i min tyghylla en bit vitt bomullstyg, stämplat med blå stämplar i ena kanten Flera gånger har jag tagit i det tyget men inte riktigt vetat vad jag skulle göra av det.

Men ni vet  säkert hur det är, någonstans i tanken finns ändå det där tyget och plötsligt händer det! Man får en ide eller en bild av vad man vill göra.

Detta hände mig här om dagen. En vår/sommar tunika skulle det bli. I en gammal Allt om Handarbete hittade jag ett mönster på en västklänning. Tyvärr gick det inte att lägga mönstret så att stämplarna kom åt rätt håll men jag tror att det blir bra ändå.

Framtill tänker jag göra en rad med vita knappar tror jag. Som ni ser är det en enkel modell utan inprovningar.

På bakstycket har jag sytt veck lite lagom ojämnt för att få struktur.

Nederdelen kommer jag att sy i ett blårutigt tyg med vita ränder. Jag återkommer med detta sedan