Bomull och Brodyr

Ett viktigt ställningstagande!

Ni som följt min blogg har säkert läst att jag brukar få ideer på olika saker att sy, och då det fått snurra runt i skallen ett tag så vet jag vad och hur jag ska göra.Den här gången är det texten som fått snurra många varv innan jag fått ur mig den. Min frånvaro från sysidan har berott på att ett av våra barn under många veckor kämpat för sitt liv och vi har funnits bredvid. Det är bland det vidrigaste man kan vara med om som förälder.

Vår son 27 år gammal åkte till Sahlgrenska för att ta bort en ofarlig/ godartad tumör på sin lever.En operation som skulle ta ca 10 tim och dagen efter skulle han få stå vid sängen. Det visade sig att man var tvungen att ta bort flera organ, bla magsäcken och strupen. Av en bit tunntarm har man gjort en ny strupe, helt fantastiskt vad man kan gör. Vi blev iallafall ombedda att stanna kvar i Göteborg tills läget var stabilt.

När vi återvänt hem, utan sonen som var kvar, hann vi vara hemma i ca en vecka. En em ringer en kirurg från Sahlgrenska. Vår son har fått en stor blödning i kroppen och läget är mycket kritiskt. Vi blir ombedda att ta oss ner så fort vi kan ( 100 mil) Efter ca 4 tim springer vi in på intensiven och vi får veta att det rör sig om timmar. Som förälder slutar man att både tänka och andas känns det som. Man bara är minut för minut.

Dagen efter, på em har läget stabiliserat sig något och vi får frågan, eftersom sonen är nersövd, om vi kan tillåta en levertransplantation. Svaret från oss båda kommer samtidigt JA! vi får samtidigt veta att man kan hålla honom vid liv i tre dygn. En "efterlysning" skickas ut i Europa och vi håller tummarna. Hela familjen är samlad för att ev måsta ta farväl.

Efter ett dygn får vi beskedet. Man har hittat en donator! Personalen på IVA ler mot oss igen och många kramar om oss. Vi är helt omtumlade. Natten till 1a advent får han en ny lever. En stor operation som han trots dåligt skick klarade tack vare skickliga läkare. 

En reflektion som jag alltid kommer att bära med mig är" Tänk att det fanns en människa som tagit ställning och anmält sig som donator, just då vi behövde"                                                                                       

 Ägan 5 min av ditt liv och att gå in på www.livsviktigt.se och ta ställning du också!

Jag hade tänkt visa en bild på ett kort som jag sytt, ett tack kort som ska skickas till Sahlgrenska. tyvärr får inte det plats på detta inlägg men det kommer senare.

2013-04-17 08:40   Lisa Roos

Jag kan verkligen känna med dej och din familj. Själv fick jag ett nytt hjärta i juni 2012. Mina klaffar var bra så dom donerade jag. Snart ska jag på årskontroll och då har jag sytt (snart klara) 2 väggbonader som jag ska ge transplantationsteamet.
Önskar er all lycka i framtiden.
Kram Lisa
 

2013-04-11 00:55   Ulrika X

All respekt för att du hade modet att berätta och tack för att du delade med dig! Här trillade tårarna kl. 07.02 i morse när jag läst klart.
Jag hoppas verkligen att ALLA läser och bestämmer sig för någonting bra, samt berättar för dig i sina kommentarer att de har gjort det enda rätta!
 

2013-04-10 21:48   Maritha L

Oj vilken respons jag fått på mitt inlägg.Nu när jag fått lite distans så inser man att det är något stort man varit med om. Det är svårt att berätta detta känslosamma trauma och samtidigt försöka att inte lämna ut den drabbade. Men jag inser att ni förstått budskapet. Tack för att ni läst!
 

2013-04-10 18:52   Svandis Ros Thuridardottir

Hoppas sonen mår bra nu!
Vilken hemsk upplevelse... men ja, det är sant som du säger, ställningstagande är viktigt.
 

2013-04-10 18:32   Eva Högberg

Vad skönt att han klarade sig. Kram te er
 

2013-04-10 09:35   Ulla Hallstan

Eftertanken blir stor när jag tagit del av din svåra tid. Så otroligt bra att det slutade bra. Det finns så mycket att vara tacksam över och det är lätt att glömma bort det. Jag har jobbat som volontär i Sydafrika under 8 veckor i höstas och då lärde jag mig hur mycket vi i Sverige har att vara tacksamma över. Människor där levde med döden i bakhasorna hela tiden. AIDS var mycket utbrett och ca 80% av befolkningen var smittad.
Så när vi klagar på sjukvården så är det bra att ha lite tanke på att det fungerar ofta. Så bra att din son fick en ny lever och kunde ta emot den. Hoppas du får en riktigt bra vår med sol och härliga stunder med din son.
 

2013-04-10 07:15   Ulrika X

Vilken fruktansvärd höst och vinter ni har haft. Men ändå, TACK för din historia och påminnelse om varför detta ställningstagande är så viktigt! Jag är sedan många år med i både TOBIAS-registret och Donationsregistret, hoppas fler anmäler sig efter din historia.
Varma och ljusa tankar till er alla!
Idag åker i alla fall jag hem till min 27-åring och pussar på henne...
 

2013-04-10 07:10   Susanne Strange Jonasson

Vilken mardröm, skönt det gick bra till slut! Självklart har jag kryssat ja för många år sedan, men vill också ge en uppmaning till alla att även donera blod, innan livet tar slut!
 

2013-04-09 23:14   Prinsessan Rosa

Vilken hemsk sjukdomshistoria som fick ett lyckligt slut! Hoppas han fortsätter leva många år till. Och visst har jag klickat JA!