Är kvinnor snålare mot sig själva än vad män är?

[FannyN]

Jag tycker att vi har ett bra sätt. Det här är inte enkelt eftersom man ofta tjänar olika och för mig är det viktigt att även om vi har gemensam så ska man känna att man har en egen summa som man gör precis vad man vill med. Annars tror jag att jag skulle bli sur på hans nikotintabletter,travspel golfklubbor och annat som jag bara inte KAN förstå hur man kan vilja ha hur man än försöker. Och tvärtom jag ser att han tycker tygnojjan är knasig men är tyst.

Vi har ett kort som vi handlar det gemensamma på. Om man köper mat värmeljus gardiner, presenter till släkten, kläder till barnet eller en burk färg så tar man det kortet.Jag tar även naprapaten på det för jag anser det vara nödvändigt dock ej frissan...Ett varsitt kort till samma konto. Sen en gång i månaden så ska ju räkningar betalas då blir det ju en summa där även maträkningen eller vad man ska säga är med.
Om summan är 20 tusen så betalar vi den efter hur mycket lön man har om en då har 10 och den andra 20 så har man 5 över var.
Vi bryr oss inte ett skit om vad den andra handlar utan kommer med glada tillrop hur knäppt man än tycker det är.Problemet skulle väl vara om en sparar sina på hög för juridiskt är ju dessa pengar bådas sen men det gör vi inte. Likaså har vi sagt att hästen är min och hojen hans det funkar för det är samma värde på ett ungefär. Men om en står med en häst för 100000 och en med en hoj för 30 så får man väl skriva.

Det här fungerar för oss. och sen är mitt råd att man ska gifta sig. Min mamma har jobbat på bank hela sitt liv och sett MÅNGA där hon fött honom och han köpt det ena efter det andra eftersom han ju äter gratis, sakerna tar han med sig och hennes pengar har liksom bokstavligt gått ut i avloppet.

Det står i lagen att man ska ha samma standard så i min värld är det helt otänkbart att den ena skulle ha mer nöjespengar än den andra bara för att lönerna skiljer.

[Lottan]

Delad ekonomi - aldrig mer! I mitt förra liv hade vi delad ekonomi och han var världens snålaste. Fast vi hade både hus och barn och var gifta så la han sin avtalade peng till hushållet i månaden och sen var det upp till mig att få det att gå ihop och med det resultatet att jag kunde ha 200 kr över till mej när allt var betalt och han kunde sitta med 25000 över och han kunde konsten att få en att känna sig slösaktig när man inte kunde få pengarna att räcka när det skulle handlas säsongskläder till barnen med overaller och kängor och allt.Att han sen la flera tusen på sin hobby varje månad kunde jag ju inte säga nåt om, det var ju "hans" pengar, han hade ju betalt vad han skulle till det gemensamma.
Så den proselyten sparkade jag utför trappan, behöll huset och fick ensam vårdnad om båda barnen och fick en betydligt bättre ekonomi som ensam än när jag var gift. Jag och kidsen skaffade husvagn som renoverades och sen tog vi våra resor, jag hade min bil och mitt hus och mina underbara symaskiner och visste precis vart varenda krona gick och tänkte att såhär bra kan man inte ha det som ensamstående mamma.
Men så träffade jag världens snällaste man och vi sa från dag ett i vårt numera samboförhållande att det är gemensam ekonomi som gäller (han kom också från en snedvriden ekonomi som gift) så alla våra inkomster åker in på ett konto med två kort. Vi har exakt samma syn på hur ekonomin ska skötas och alla inköp diskuteras alltid. Dessutom har jag aldrig upplevt att någon velat mig så mycket gott som denna man, så om jag trodde att jag hade det gott ställt som ensamstående så har jag hamnat i himmelriket nu både ekonomiskt och vad gäller livet.

[FannyN]

Vad härligt Lotta att det blev så bra. Jag tror dock inte att det var ekonomin som var det stora felet med den förra för han verkar ju inte klok. Om du bara sagt att summan ni uppgjort var för låg då? Alltså flera tusen för låg eller att du satt in samma och han skött det hela? Jaja spela roll han flög tydligen ut med all rätt. Ekonomisk kan man vara och kanske snål mot sig själv men om man är det mot andra så är det bättre att de lever för sig själva. Det trista är ju att underhållet inte följt index eller ändrats nämnvärt.Jag hörde på en föreläsning att det varit samma i många år och att det bara höjts med en hundring.
Om det följt index så skulle det vara det dubbla.Men den som får underhållet får ju även barnen och det är ju den största vinsten.

[ichigo]

Men för fasen, barnkläder hör ju till det gemensamma, så han borde ju ha betalt dem också. Vilken tråkig person.
Eller är det för att ni inte kan öka på delad summan eftersom du inte har råd och han inte ville skjuta till mer?

[leningrad]

Hörde en "kul" historia om ett äldre par som sökte sig till socialen för att gubben inte hade råd med sin hjärtmedicin. Men socialsekreteraren påpekade att frun var MYCKET rik och givetivis kunde betala.
- Varför det?? Vi har ju skild ekonomi, och hans pengar är slut!!
Hon fick uppläst för sig vad lagen sade om försörjningsplikt, men hon tänkte nog överklaga ...

[ichigo]

Haha, inte snäll fru där!

[Lottan]

Ha ha, precis så hade mitt ex gjort för så illa var det med honom. Pengar gick aldrig att diskutera och han kunde aldrig förstå att pengarna inte räckte till och då pratar vi om
12000 kr i månaden (vi la vars 6000 kr) och det skulle räcka till hus, hem, mat, kläder och alla räkningar). Han levde så långt från verkligheten som det bara gick och när vi väl skilde oss så kunde han ABSOLUT INTE förstå varför jag skulle ha 1273 kr/barn i månaden för våra barn, han frågade rakt ut vad jag skulle med alla dom pengarna. Så när barnen var hos honom varannan helg så höll han inne 46 kr/barn från underhållet som skulle vara till mat när dom var hos honom för han fick ju handla så mycket mer när dom skulle vara där. Jag drog det också till sin spets så nu sitter han där som den stora förloraren - han får betala fullt + att barnen inte frågar efter honom längre och han ringer aldrig till dom och detta fast vi bor i samma by. Inga presenter till födelsedagar och ingajulklappar. Hela första året for jag som en trasa och lämnade dom och hämtade dom hos honom och packade allt dom behövde men det räckte inte för han tyckte jag kunde packa ner en plastpåse till deras smutskläder för dom han fick när han handlade skulle han ha till sopor.
Ja ja det är ett liv som jag är mycket glad att ha sluppit ifrån för det har gått mycket hårt åt mig som person.
Men som jag skrev innan så har jag mina barn på heltid med ensam vårdnad och det är den största vinsten i mitt liv. När jag var ensam och pengarna tröt så kunde jag ändå alltid le över att ha tagit mig ur allt, en seger utan motvikt.
Så nu har jag fått gnälla av mig lite igen, nu ska jag inte plåga er mer med mitt förflutna för alla bär vi våra livsöden.
Och det oerhörda är att man kan hitta en guldklimp i livet som jag har gjort och livet är så oerhört mycket mer än pengar.

[ichigo]

Verkligen tråkig person. Jättebra att du gått vidare. Han är den stora förloraren!