Äntligen igång!

Så igår fick jag äntligen tid och ro att börja sy! Maken var snäll och gick och handlade med lillskruttet och jag fick stanna hemma och sy. Och inte nog med att jag fick den tiden, utan på kvällen efter att vi lagt Elliot så hade jag ork kvar att sitta och sy till klockan 22! Kändes skönt att få komma igång och se om det var ett omöjligt projekt jag gett mig in på. Det verkar som att projektet är genomförbart i alla fall. Och det säger jag trots att jag nålat fel några gånger och även sytt fel ett par gånger och fått sprätta och sy om! Jag är mäkta förvånad över att jag har ett sådant tålamod, det trodde jag verkligen inte efter att ha varit riktigt arg, sur, grinig i några dagar nu. Det är skumt hur hormonerna i kroppen påverkar en när man är gravid. Jag kan bli såååå arg på en millisekund och sen skratta i nästa. Men som sagt så har det varit mer av den arga varan de senaste dagarna.

Men så till syendet. Det fungerade bra att sy fast Elliot sov i rummet bredvid, han stördes inte alls av ljudet. I alla fall lät han inte oss veta det, och han brukar vara rätt bra på att visa när han är missnöjd. Jag sydde på min bodice och det var så rolit att se hur ett plagg sakta växte fram.

Här ser ni då bodicen utan ärmar. Jag är verkligen nöjd med mitt tygval. Det är så otroligt sött! :) Och det fungerade extra bra med det rosa tyget under. Sedan tog jag itu med ärmarna.

Här ser ni dem. Den engelska beskrivningen gjorde mig en aning fundersam och mycket riktigt, jag började med att nåla fel, och sen även sy fel, men det gick bra att sprätta upp och sy om och nu syns det ju inte att det någonsin har varit något fel.

Så var det då dags att sy ihop ärmarna med resten av bodicen, och det blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick inte till någon puff på överdelen av ärmen, eftersom jag kände att det var viktigare att ärmhålet satt bra runt min arm och inte var alltför lös. Jag har ju rätt smala armar och knappt några armmuskler att tala om, och det hade inte varit bra ut om ärmhålet varit jättestort och fått mina armar att se ännu spinkigare ut. Nå väl, jag bestämde mig för att improvisera och sydde ihop snävare än det stod skrivet i beskrivningen, och då försvann väl ungefär sex centimeter tyg. Det jag inte tänkte på att det skulle ju förstås påverka hur ärmen satt fast i bodicen. Det extra tyget för puff upptill försvann, och jag blev då pufflös. Lite puff är det ner till, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Dock ser det fint ut ändå, så det är okej.

Så här ser den ut framifrån.

Och här ser ni den bakifrån. Jag misstänker att min svägerska skickat en storlek som egentligen är lite för stor för mig, men det ska nog gå att få det att fungera.

Idag får jag förhoppningsvis chansen att sy lite på kjolen. Jag hoppas att jag är lika pigg ikväll som jag var igår. :)

---

(Logga in för att skriva en kommentar)