Ninna syr och pysslar

Det gick ju bra ändå!

Med stöd från min man så lyckades vi ordna så att klänningen ändå blir lyckad. Jag klippte bort rätt mycket i ryggen (närmare 8 centimeter sammanlagt!) och sydde om. Sedan fick jag rynka lite extra för att klänningen skulle sitta bättre. Och det blev faktiskt bra! Och ännu bättre blev det när jag testade att ha ett band under bysten, klänningen satt bättre och fallet blev snyggare. Så jag är rätt nöjd faktiskt.

Här ser ni då hur det blev. :)

 Jag är lite nervös inför att göra knapphål... jag hoppas verkligen att jag inte förstör något då. Jag ska nog göra hålen med min symaskin, för att göra för hand verkar komplicerat. Eller egentligen tycker jag att det verkar komplicerat att göra med maskin också. Men jag ska göra testhål på överblivet tyg. Jag ska göra flera testhål. Får se om jag vågar sy på klänningen överhuvudtaget. Det går ju lika bra med säkerhetsnålar. ;)

Jag har börjat lite smått på min väns klänning också, och jag har minskat ner tygbitarna eftersom jag ju vet att det kommer att vara för stort på henne också. Vi har typ samma storlek på överkroppen så jag kan utgå rätt mycket från mig själv, vilket ju förenklar det hela.

Det var kul för igår så fick jag beröm av en av mina svägerskor då jag skickade den där bilden på klänningen. Hon tyckte att det var jättefint och att jag är värsta proffssömmerskan. Hehe! Alltid trevligt att höra sådant, även om jag vet att det inte är riktigt sant, så får man lite mer ork och lite mer glädje. Så nu kanske jag orkar sy min väns klänning också (vilket jag ett tag inte alls hade lust till).

På torsdag ska jag vara klar med allt. Det borde jag nog hinna, eller?

Nu går det åt skogen...

Ja, nu går det åt skogen med klänningen... Kanske dumt av mig att sätta igång ett sånt här projekt när jag inte är så haj på att sy (som jag ibland fantiserar att jag är).  Om jag varit duktig på att sy hade jag insett för länge sedan att jag faktiskt måste minska ner mönstret för att det ska passa mig, men jag är inte duktig. Jag är en mallföljare och kan inte improvisera. Jag har hört varningsklockorna ringa, men inte lyssnat. Och nu borde jag egentligen göra om allt, men krampaktigt försöker jag finna enklare lösningar. Jag har ju inte tillräckligt med tyg för att göra om allt. Suck... Och så har jag lovat att göra en likadan klänning till en vän... inte smart.

 Vi får se om jag lyckas lösa det hela eller om jag sliter klänningen i stycken i ren frustration. :(

Äntligen igång!

Så igår fick jag äntligen tid och ro att börja sy! Maken var snäll och gick och handlade med lillskruttet och jag fick stanna hemma och sy. Och inte nog med att jag fick den tiden, utan på kvällen efter att vi lagt Elliot så hade jag ork kvar att sitta och sy till klockan 22! Kändes skönt att få komma igång och se om det var ett omöjligt projekt jag gett mig in på. Det verkar som att projektet är genomförbart i alla fall. Och det säger jag trots att jag nålat fel några gånger och även sytt fel ett par gånger och fått sprätta och sy om! Jag är mäkta förvånad över att jag har ett sådant tålamod, det trodde jag verkligen inte efter att ha varit riktigt arg, sur, grinig i några dagar nu. Det är skumt hur hormonerna i kroppen påverkar en när man är gravid. Jag kan bli såååå arg på en millisekund och sen skratta i nästa. Men som sagt så har det varit mer av den arga varan de senaste dagarna.

Men så till syendet. Det fungerade bra att sy fast Elliot sov i rummet bredvid, han stördes inte alls av ljudet. I alla fall lät han inte oss veta det, och han brukar vara rätt bra på att visa när han är missnöjd. Jag sydde på min bodice och det var så rolit att se hur ett plagg sakta växte fram.

Här ser ni då bodicen utan ärmar. Jag är verkligen nöjd med mitt tygval. Det är så otroligt sött! :) Och det fungerade extra bra med det rosa tyget under. Sedan tog jag itu med ärmarna.

Här ser ni dem. Den engelska beskrivningen gjorde mig en aning fundersam och mycket riktigt, jag började med att nåla fel, och sen även sy fel, men det gick bra att sprätta upp och sy om och nu syns det ju inte att det någonsin har varit något fel.

Så var det då dags att sy ihop ärmarna med resten av bodicen, och det blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick inte till någon puff på överdelen av ärmen, eftersom jag kände att det var viktigare att ärmhålet satt bra runt min arm och inte var alltför lös. Jag har ju rätt smala armar och knappt några armmuskler att tala om, och det hade inte varit bra ut om ärmhålet varit jättestort och fått mina armar att se ännu spinkigare ut. Nå väl, jag bestämde mig för att improvisera och sydde ihop snävare än det stod skrivet i beskrivningen, och då försvann väl ungefär sex centimeter tyg. Det jag inte tänkte på att det skulle ju förstås påverka hur ärmen satt fast i bodicen. Det extra tyget för puff upptill försvann, och jag blev då pufflös. Lite puff är det ner till, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Dock ser det fint ut ändå, så det är okej.

Så här ser den ut framifrån.

Och här ser ni den bakifrån. Jag misstänker att min svägerska skickat en storlek som egentligen är lite för stor för mig, men det ska nog gå att få det att fungera.

Idag får jag förhoppningsvis chansen att sy lite på kjolen. Jag hoppas att jag är lika pigg ikväll som jag var igår. :)

Nu är det klippt!

Så, nu har jag klippt ut alla bitar (eller det är någon liten grej kvar, en så kallad "placket", men den klipper jag ut senare). Det var verkligen nära att mitt fina blommiga tyg inte räckte. Jag hade räknat ut att jag behövde tre meter av det, men när jag tvättade det så märkte jag hur stretchigt det var (borde väl ha tänkt på det i butiken, men jag är ju lite novis på det här med tyger och hur de beter sig) och det hade krympt en del. Genom att stryka tyget fick jag tillbaka lite i längd, men inte riktigt tillräckligt. Så på bakstycket saknas det kanske fem centimeter. Detta kommer jag att lösa genom att göra "överklänningen" aningens kortare än undertyget så att det rosa kommer att sticka fram längst ner. Det tror jag nog kommer att bli snyggt. Hoppas jag i alla fall. Annars får jag köpa en bit spets eller något. Så det löser sig på ett eller annat sätt.

Nu skulle jag väl egentligen börja sy, men jag är lite för trött för det, och att sy när man är trött är aldrig en hit. Så syendet får vänta tills i morgon.

Trevlig helg på er! :)

Klippning och handsömnad

Igår klippte jag ut alla delar för överdelen till min klänning, både det som kallas bodice och ärmarna. Eftersom jag har en liten krävande vilding så blir det mycket arbetande i etapper, men det funkade rätt bra igår. Det tråkiga är att jag inte kan sy på symaskinen när jag är ensam hemma med Elliot för han ska hela tiden dra i sladdar och trycka på trampan. För att jag ska ha möjligheten att sitta här och skriva just nu så har jag mutat honom med en bit fullkornsrån som han gillar. Ja, det han gillar mest med den är att bryta den i små bitar och sprida över hela lägenheten för att återkomma senare och äta bitarna.

När vi sedan lagt Elliot för natten så kunde jag sätta mig och sy de så kallade "gathering stitches" (vad heter det på svenska?) på toppens framdel och på ärmarna.

På bilden syns det väldigt dåligt, men man kan ana sömmar i nederkanten. Det här rosa tyget är alltså fodringen, och så har jag hittat ett jättefint tyg till själva klänningen:

Visst är det fint? Jag blir så glad när jag ser det. :)

Så, en ny dag, och vi får se vad jag hinner med idag. Jag kan inte bestämma mig för om jag kanske ska ta och klippa ut bitarna till min väns klänning eller om jag ska fortsätta på min. Det bästa är kanske att klippa ut bitarna till hennes klänning eftersom jag ändå inte kan sy under dagtid. Jag vet ännu inte om jag kan sy under kvällstid heller. Jag har ju inget specifikt syrum utan syr på köksbordet och köket är vägg i vägg med Elliots rum och jag vet inte hur mycket symaskinsljud stör honom. Jag hoppas verkligen att jag kan sy på kvällarna för annars blir tre veckor lite ont om tid att hinna klart två regencyklänningar.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skrivet lite senare samma dag:

Nu funkar bilderna också. Det var lite trixande, men jag lyckades lösa det i alla fall.

Jo, och så har jag tagit reda på vad gathering stitches heter på svenska: rynkrader. Borde väl ha kunnat lista ut det själv, men det var ju bra att det stod i en gammal sybok som jag hade hemma. :)

Jane Austen-klänning

Ja, det här blir mitt första projekt. Att göra en klänning från epoken som kallas Regency, enkelt beskrivet en Jane Austen-klänning. Jag har fått mönstret från en av mina syende svägerskor och hon har köpt det via den här hemsidan: http://www.sensibility.com/pattern/regency.htm

Anledningen till att jag syr en sådan här klänning (eller jag ska ju faktiskt sy två; en till mig och en till en vän) är för att vi ämnar överraska en blivande brud med en Jane Austen-picknick på hennes möhippa. Det ska bli så roligt! (Jag vågar mig på att skriva om hippan här eftersom min blivande svägerska inte brukar hänga här och hon vet inte heller om att jag brukar hänga här.)

 Nå väl. Jag har redan påbörjat projektet med att göra en bit av överdelen i ett skräptyg för att vara säker på att det blir rätt storlek, och för att känna på hur svårt projektet kommer att bli. Jag har redan hunnit sprätta två gånger; ena gången för att jag sydde ihop fel och andra för att nålen fastnade och böjdes. Verkligen tur att det var på skräptyget för annars hade jag blivit tokig! Sömnadsbeskrivningen har också orsakat en smula huvudbry, dels för att den är på engelska och dels för att bilderna är en smula otydliga. Jag känner mig verkligen som en nybörjare vad gäller sömnad, fast jag ju har sytt en medeltidadräkt, en kjol och ett par gardiner innan. Ja, förutom det jag sytt i syslöjden i skolan förstås. Det räknar jag inte med. I gymnasiet sydde jag faktiskt en blus med ett egetskapat mönster. Fast den hade jag aldrig på mig sen.

Det jag gör nu är att jag håller på och klipper ut bitarna till klänningen. Det är nog det tråkigaste. För att inspirera mig hade jag lite musik i bakgrunden: Soundtracket till Pride & Prejudice, och det hjälpte faktiskt. Skapade en mysig och lugn atmosfär. Väldigt trevligt! Och Elliot (min son som är 14 månader) störde mig inte jättemycket heller. Han kom lite då och då och ville att jag skulle läsa för honom eller ta emot leksaker och mjukisdjur som han kom bärandes på. Just nu ligger han och sover och jag borde väl passa på att jobba på klänningarna istället för att sitta här och skriva. Så jag återkommer senare.