Stoppa korv

Jag var ner på stan i torsdags. Man kan ju inte ha hela pensionen ligga och drälla i plånboken....Men hör och häpna - jag var in i en tygaffär utan att köpa tyg. Men lite knappar, resår, en märkpenna och nytt mönsterpapper blev det. Sprang vidare ut och in i några affärer. Köper så gott som aldrig några kläder längre, men ett par jeans kände jag att jag verkligen behövde. Gick därför till en affär där de ska vara experter på sånt. Tittade förskräckt på prislapparna. Undrar just vad kilopriset på märkesjeans ligger på? Det var dessutom svårt att hitta ett par byxor som inte var nötta redan som nya. Många av 1000-kronorsbrallorna såg ut som de jag kasserar. No, no, no. Att sedan hitta ett par som inte måste träs över fotleden med våld var också rätt knepigt. Provade några par. Svettades ymnigt i min yllekavaj. Till slut fick jag frågan av en nonchalant säljare, som samtidigt pratade om sitt privatliv med sin mamma, om jag behövde hjälp. Ja tack, svarade jag tacksamt. Förklarade att jag ville ha ett par jeans där linningen inte slutar under tuttarna, och där mina stora fötter inte framhävs så drastiskt som i ett par stuprörsjeans. Svettades åter igen i provrummet. - Oj, oj, oj, man är ju inte trådsmal längre, försökte jag med säljaren. Fick ett "skiter-väl-jag-i-menande" näää till svar. Men eftersom jag började bli lite småstressad bestämde jag ändå för att köpa de svindyra byxorna. När jag stod i kassan och skulle betala såg jag att de sålde militärskärp. Tydligen på modet igen. Försökte återigen skapa någon slags småtrevlig kontakt med säljaren. Skrattade lite och sa: - Det märks att man börjar bli gammal. Vissa saker har ju hunnit bli moderna flera gånger om. - Det har jag aldrig behövt uppleva, svarade den stencoola jeanssnubben. På väg till bussen kom jag plötsligt på att jag saknade rullen med mönsterpapper. Fick springa tillbaka genom hela stan till det ställe där jag trodde att jag kunde ha glömt det. Och jag hade tur. Rullen stod prydligt lutad mot väggen i den provhytt jag tidigare hade använt.

När jag kom hem krängde jag på mig de nyinköpta jeansen. Stackars korv, tänkte jag. Det är så här det känns att bli stoppad. Tog snabbt av mig ålskinnen och lät kroppen andas ut i andra byxor. Och idag har jag varit och lämnat tillbaka de alldeles för dyra, alldeles för trånga jeansen. Drog en lättnadens suck när jag stod utanför med pengarna i handen igen. Dit går jag aldrig mer igen. Vandrade istället vidare till en annan butik i stan. Där kostar jeansen 500 kr mindre, och de som jobbar där vill verkligen att man ska vara nöjd när man går därifrån.

Mitt lapptäcksprojekt stannade av, och verkar bli kvar på den nivån ett tag till. Det bidde inget överkast, det bidde en väst. Har knepat och knåpat en hel del med den. Imorgon är det dags för knapparna. Och knapphålen fixar ju maskinen alldeles själv.

Eftersom jag "skröt" med hur jag kunde gå in i en tygaffär utan att köpa något tyg, måste jag ju erkänna vad jag gjorde när jag kom hem. Köpte tyg! Beställt nya, härliga metrar på nätet. Och det är inte vilket tyg som helst - det är nämligen "ekölogiskt". Måste fråga Ingelise vad det betyder. Och när jag ändå har henne på tråden ska jag passa på att fråga vad en "ärmfisk" är för något. Har googlat på det ordet, men hittar ingen förklaring. Att man kan ha rävar bakom öronen visste jag redan, men fiskar i ärmarna är något nytt för mig.

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2007-10-20 17:16   Anne-Marlen A.

Hej.
Skoj att läsa o så känner man igen sig. :-)
Sökte på sysidan istället, här är resultatet.
Du kanske hittar något där.
http://www.sysidan.se/forum/search.php?s=&action=showresults&searchid=135209&sortby=lastpost&sortorder=descending