Röda tråden

Drabbad av lappsjuka

Nu tror jag att jag har kommit på lösningen på ännu ett världsproblem! Meningen med livet. Japp! Åtminstone för egen del. Min mening tycks vara att banta ner mina fördomar till noll. Den senaste i raden gäller lapptäcken. Jag har alltid tyckt att de varit vackra, men har haft en hel drös med förutfattade meningar om människorna bakom (under?) täcket. Har sett en livsklok, liten rosenkindad sydstatsdam, sittandes i sin gungstol. Medan hon delar med sig av livets mysterier för barnbarnet. Ständigt en doftande äppelkaka i ugnen, och alltid en kanna iskall lemonad i kylen. Och så detta lapptäckssyende. Stygn för stygn. Dagarna i ända.....Men sedan jag gick med här på sysidan så har ju denna missuppfattning om saken blivit kraftigt reducerad. Till min stora glädje. Helt plötsligt började jag söka i bildarkivet, kolla in länkar, komponera block i tanken. Sedan satte jag igång med ett hejdundrande klippande. Zickezacke gamnacke. Tills jag kom på att mönstret jag valt var lite för krångligt för en novis som jag. Ut och jaga nya mönster. Klippa, klippa, zick och zack....Nu växer min skapelse sakta men säkert fram. Och jag bara älskar det. Det kommer rakt inte att bli det vackraste täcke någon har skådat, men jag har otroligt kul medan jag håller på. Och jag vill hålla på preis hela tiden. Klippa, sy, komponera. Och tro nu inte att jag gör som de flesta andra nybörjare. Testa tekniken på en lite mindre bonad eller duk. Nähä då, jag går ut hårt och ökar redan från början. Det ska bli ett överkast till en 120-säng. Har jag tänkt. Och jag tänker inte på så mycket annat just nu. När jag har sytt allt jag kan och orkar för dagen tar jag papper och ett gäng kritor till sängen, för att försöka klura ut hur jag ska sy ihop rutorna.

Såg Magnus Uggla på TV igår. Han pratade bl a om sin blogg. En expert hade sagt till honom att en blogg måste uppdateras minst sex gånger. Om dagen! Annars dör den ut. Folk tappar intresset, drunknar i den uppsjö av självutlämnande dagboksanteckningar som finns ute på nätet. Stämmer det låter jag mer än gärna denna röda tråd självdö. Hur ska jag annars hinna med att göra mitt lapptäcke?

Lösningen på ett av världsproblemen

Jag har funnit lösningen på ett av världsproblemen! Det som nästan alla klurar på. Nämligen var alla strumpor tar vägen. En dag har man plötsligt 57 strumpor i byrålådan, men inte ett par som passar ihop. Mitt råd: Ta ut alla påslakan och örngott ur linneskåpet. Skaka, vrid och vänd. Nästan helt säkert kommer en del av strumporna att trilla ut. Jag tvättar alltid underkläder i 60 grader. Med andra ord ofta tillsammans med handdukar och sängkläder. Sedan kastar jag in det i torktumlaren. Det är där alla strumpor försvinner. Yes!

Ett annat problem har jag inte hittat någon lösning på ännu. Man klipper sig hos frissan, och känner sig förhoppningsvis kalasfin. Sedan kommer första hårtvätten hemma. Då är det kört. Man, eller jag åtminstone, ser genast ut som ett kråkbo i skallen igen. Måste man vara utbildad frisör för att få vara lite fin i håret?

Premiär på mina "mall-brallor" idag. Klev med stolta steg fram på stadens gator i mina nysydda, långrandiga byxor. Känner mig ärligt talat väldigt mallig för att jag klurade ut alla hinder på vägen och fick ihop ett par byxor som känns helt ok att använda. Höftbesparingsfickor, gylf, linning, hällor och dessutom tre knappar. Ahh!!!! Jag satt och mös hela tiden när maskinen sydda de tre, perfekta knapphålen igår. Vilken tur att jag tog fasta på det där med enstegs-knapphål när jag köpte den nya maskinen. Den som har kommit på det skulle ha en stor, fet medalj. Minst.

Min älskade Alva, med sina kluriga, gulliga, små funderingar på stora saker....Idag påpekade hon för mig att jag måste klippa gräset snart. - Annars får ju inte snön plats, mamma.

Kan man annat än krama, pussa och älska en sådan liten unge?!

O´boy

Sedan sist har jag farit runt med dammsugaren igen. Fort ska det gå. Och nu gick det undan så att Alvas kvarglömda O´boy for i golvet med ett ljudligt splash. Hur kan 0,5 dl dryck bli 10 liter när det rinner ut på golvet? Chokladgegga på golv, gardiner, element, DVD och en pall....Snyggt jobbar, morsan.

Unnade mig en halvtimme hos frisören. Underbart. Supernöjd med min nya frisyr. Men kostar det så smakar det. Hua! Men vad gör väl det? Satt på bussen i min nya coola look och försvann in i en härlig MP3-värld. Queen of the blues. Då plötsligt upptäcker jag att det finns sprickor i fasaden. Hade slängt upp det ena benet lite käckt över det andra. Såg då att hela baksidan av mina jeans var fulla av....just det - O´boy. Så cool var jag.

Men inne i den här underbara MP3-världen kan jag verkligen försvinna ibland. Ljuv musik i mina öron. Toner, gitarrackord och basgångar som går direkt till hjärtat. Satt och funderade på hur kul det skulle vara att utan förvarning riva loss ett solo där på bussen, ackompanjerad av musik som endast jag själv kan höra. Och naturligtvis spela helt oberörd. Började nästan skratta högt för mig själv. Men riktigt så modig är jag inte.

Mitt glasögonprojekt gick helt i stöpet. Envis som jag är gjorde jag ett sista desperat försök. Fixade Epoxylim. Jag och klister.....Lyckades att limma ihop ena lillfingret med intilliggande ringfinger. Fick ta i allt jag hade för att komma loss. Lite skinnflådd är jag nu. Men glasögonen....de trillade isär precis som förut. Då gick jag till proffsen. Optikern. De kunde inte heller limma ihop mina trasiga "ögon". Så nu är nya bågar och glas på gång. Svider ännu lite till i plånboken, men på ett sätt känns det ändå lite skönt att optikern inte heller klarade av att limma mina gamla bågar. Då är det ju inte så mycket fel på mig iaf....

För jag är kung, kung, kung i tygaffären

Igår fick jag äntligen mina hett efterlängtade pengar. Så precis som alla andra pensionärer tog jag första bästa buss in till ICA Maxi för att inhandla det som fattades i skåpen. Det vill säga ALLT. Dessutom behövde min lilla dotter nya uteskor, nya skor till gympan och en hel massa underkläder. Som grädden på moset ska jag ju nu försöka komma på rätt köl efter symaskinsköp och annat smått och gott. Konstaterar väldigt snabbt att min rikedom blir extremt kortvarig även denna månad. Men jag måste ändå berömma mig själv en smula. Det är så lätt att skena iväg, när man varit utan pengar en tid. Magnus Uggla beskrev det så bra. Om hur det känns att vara kung i baren, precis när man fått lön. För att sedan leva utfattig i 29 dagar. Jag var en gång i tiden självutnämnd partyprinsessa. Den perioden är tack och lov förbi. Men när pengarna rullar in, är det lätt hänt att jag känner sig som kung i tygaffären istället. Dock icke denna månad. Har inte ens köpt en meter tråd, inte en tryckknapp, och katalogen från Stoff&Stil ligger orörd. Inte en bokstav är ifylld på beställningstalongen.  Men pengarna kom som sagt var igår, och det innebär att det finns 29 dagar kvar att göra galna saker på.

Klippte ut mönsterdelar till ett par byxor för några dagar sedan. Trodde att jag tagit mig vatten över huvudet, eller snarare ett helt hav. När jag läste igenom sömnadsbeskrivningen de 30 första gångerna fattade jag absolut noll, nada, zero. Mitt gamla jag hade struntat i beskrivningen, provsytt tills det tog stopp och sedan "knögglat" ihop tyget till en liten, liten boll och kastat ut det genom första, bästa fönster. Nu har jag istället låtit symaskinen vila sig. Tagit med mig sömnadsbeskrivningen på toaletten, läst den i sängen tills jag somnat, funderat, vänt och vridit på mönsterdelarna. Och plötsligt sa det bara PLING! Vilken känsla. Från den ena stunden till den andra begrep jag plötsligt hur man skulle sy dit höftbesparingsfickorna. Ahhhh!!! Men ett par fickor gör inga byxor. Har t ex aldrig sytt i en gylf i ett par byxor förut. Knapphål är också en ny erfarenhet för mig. Provade på den förra maskinen. Nja.....Därför var jag extremt noga med att välja en maskin med enstegs-knapphål. Går det åt fanders med knapphålen kan jag ju alltid skylla på maskinen....

Hur korkad får man bli?

Precis som jag hade bestämt mig för att hålla extra hårt i pengarna, och minimera nästa månads tygkonto, vad gör jag då? Jo, det kan jag tala om. Beställer kataloger från Stoff&Stil. Hur korkad får man bli egentligen? Det är ju som att stänga in en abstinent rökare, som bestämt sig för att sluta, på Marlboro.

Vi har ett fantastiskt system i tvättstugan numera. Man bokar, och öppnar dörren med en liten plastbit. Som vet precis vem jag är och när jag får komma in i tvättstugan. Annat var det på det förra stället jag bodde. Där bokade man genom att flytta ett lås på en datumförsedd tavla. En gång stressade jag hem med en ovanligt ilsken och tjurig treåring för att hinna i tid. Lagom uppjagad får jag till min stora fasa se att någon idiot har snott min tvättid. Jag slet ur den blöta tvätten i varenda maskin och la in min egen byk istället. När det var dags för att hänga tvätten möttes jag av en tämligen irriterad, ilsket stirrande granne. Som höll på att hänga sin tvätt. På sin tvättid. Jag fick skamset släpa hem 100 kg blöt tvätt som jag inte hade någon aning om var jag skulle göra av. Bodde i en etta med min dotter på den tiden. Fick helt enkelt lämna min blöta smutstvätt ute på min lilla gräsmatta. Där låg den och påminde mig om hur viktigt det är att vara säker på sin sak, innan man "gör vodoo-dockor" föreställande oskyldiga små grannar.

Pysselpest

Eftersom min syn inte är den bästa, och mina glasögon i sämsta tänkbara skick, tänkte jag igår kväll göra någonting åt saken. Fram med lim. Det skulle bara vara att dutta på och trycka en stund. Stod det på förpackningen. Å, hej du! De gled isär genast när jag släppte taget. Gick till Konsum och inhandlade en annan sorts lim. Samma visa igen. Lim precis överallt, men glasögonen föll obönhörligen isär till sitt ursprungliga läge - dvs kluvna på mitten. Fram med gaffatejpen. Nix pix. Det har alltid varit samma visa så fort jag har närmat mig en tub med lim. Klet och kladd, smet och slabb. Och resultatet har nästan aldrig blivit det önskade. Det finns bilder på mig och min syster när vi pysslade som små. Syrran sitter koncentrerat och utför sin uppgift med exakt precision. Gissa vad jag gör på bilderna? Just det, försöker gnaga loss lim som fastnat på varenda finger. Blir så imponerad och inspirerad av människor som pysslar och åstadkommer de mest fantastiska saker. Men det är bara att gilla läget - jag tycker att pyssel är pest.

Ända sedan Alva var en pytteliten bäbis har jag mixat och matchat hennes kläder. Blötte hon ner ett par byxor var jag nästan tvungen att byta tröjan också, utifall de torra byxorna inte gick ihop färgmässigt. Så gör jag ju när jag syr också. Köper tyger som ska kunna användas tillsammans och förena sig i en skön harmoni. Jag är estet ut i fingerspetsarna. Åtminstone tror jag det själv. Därför höll jag på att sätta kaffet i halsen när min dotter tågade in i vardagsrummet idag. Hon hade på sig en benvit tröja med gröna och bruna fyrkanter i retrostil. Till detta ett par turkosa byxor med cerisa små blommor. Kände mig som Karl Bertil Jonssons pappa när han utbrast: -Har jag närt en kommunist vid min barm? Men istället tänkte jag: - Herregud, har jag närt en mönster- och färgblind vid min barm? Fick henne att byta outfit. Mamma pustade ut. Men efteråt känner jag mig bara fånig. Spelar roll! Vem bryr sig? Jo, mamma bryr sig. Erkänner mig skyldig till manisk matchning.

Sydde färdigt en kjol till mig själv idag. Mycket nöjd. Men jag må....kan köpa nya skor. Sandaletterna känns lite väl somriga, och Goretexkängorna en aning svettiga. Gummistövlarna är bra när det regnar, men inte särskilt hippa. Men de passar i färg till kjolen!

Dagens damm går i grönt

Igår började jag transformera mig till att bli "mamma" igen. Tvättstugan. Så ett varv med dammsugaren och moppen. Konstaterade att dammet går i grönt just nu. Syns ganska tydligt vad jag håller på att sy för tillfället. Funderade på om man skulle kunna konstruera någon slags ställning att montera runt midjan, där man kunde fästa en torrmopp. Så att man hela tiden skulle fånga upp allt tygludd, hundhår och annat smått&gott som virvlar runt i lägenheten. Damm förresten. En klok vän sa en gång: -Det är inte damm, Jeanette. Det är bara änglarna som har ställt ifrån sig sina tofflor. Härlig tanke. Men till slut blir det lite väl många tofflor i hörnen.

Idag har jag spolat en hel del undertråd. Tycker att det är ganska trist. Och varför tar den alltid slut mitt i en söm? Varför kan den aldrig ta slut precis i slutet? Brukar sysselsätta mig med att byta nål, om det nu är aktuellt, under tiden som maskinen spolar tråd. Funderar på om man skulle ta och fästa en bit sandpapper ovanpå trådrullarna. Så att man kunde fila naglarna medan man väntar?

Imorse blev det en chockstart - eller rättare sagt en ovanligt vanlig dag som mamma - min dotter hade kissat i sängen. I min säng. Typiskt. Jag som tvättade rubb och stubb igår för att hunden kräktes i min säng häromdagen. Sedan visade det sig att Alva var lite för vissen för att skickas iväg till sexårs idag. Jag skulle absolut inte protestera om jag blev erbjuden att sova middag idag. Det är precis jämngrått ute och jag fick inte riktigt den skönhetssömn jag behöver i natt. Men eftersom chansen är tämligen liten att någon vänlig själ knackar på dörren och erbjuder sig att vara lektant så att jag kan gå och vila mig lite, så får jag väl göra som jag brukar. Ta en kopp kaffe till. Efter rökstunden ute i regnet efter det så blir jag alldeles som ny igen.... 

Ego-helg

Jag har ego-helg. Det betyder att min dotter är hos sin pappa. Äter godis i mängder, Findus fixar maten och jag kan gå sena promenader med hunden. Dessutom kan jag sy precis så mycket jag bara orkar. Men nu, lördag kväll, sätter längtan in. Härligt att se henne imorgon igen.

Precis sytt färdigt ännu en tunika till mig själv. Mjuk härlig jersey, grönt/ brunt retromönster. Det enda jag inte riktigt gillar är halsringningen. Den blev en aning för djup. Nu måste jag (kan jag) köpa en snygg BH att ha till. Det blir ju lite billigare än silikonimplantat iaf.

Undrar just vad mina grannar tänker om mig. Jag bor längst ner och har stora fönster. Antingen hänger jag över köksbordet. Då ritar jag mönster eller klipper tyg. Eller så håller jag på att krypa in i symaskinen. Då trär jag ny tråd. Ser rusktigt illa. Glasögonen gick mitt itu när de låg på köksbordet. Inte av sig själva, men hunden hoppar gärna upp där när hon är ensam. Och den här gången satte hon sig rakt på mina Dieselbågar. Det var ett bra tag sedan. Och jag har varken varit till optikern eller hört med försäkringsbolaget om ev ersättning. Istället får jag hålla det jag ska läsa så nära det bara går. Och det är inte så lätt. Jag har en rätt skaplig snok. Köpte ett par läsglas på Claes Olson i somras. De funkar si så där. Ett ständigt på- och avtagande, och när jag böjer mig det minsta lilla framåt ramlar de skoningslös i golvet.

För bara några dagar sedan visste jag verkligen inte hur jag skulle fixa mat till nästa dag. Men se, plötsligt ordnade sig allt hur bra som helst. Lånade lite pengar av en god vän. Sedan flög en ängel förbi mitt konto. Och idag har jag sålt min gamla symaskin. Ja, gammal och gammal. Den var köpt i maj. Men nästa måndad blir det inga nya maskiner, begränsat med tyginköp, stram budget. Tror jag iaf...

Tugga tyg & fiska tråd

Efter det misslyckade linneprojektet är det jersey som gäller. Japp, bara att sätta igång då. Tänkte jag. Tugg, tugg, tugg....Min maskin slukade gladeligen i sig första tygsnutten. Lirkade och vickade lite försiktigt, utan att någon katastrof inträffade. Så på det igen. Tugg, tugg.....Nu satt jerseyn som fastlimmad i maskinen. Suck. Bara att börja plocka isär, ta fram diverse verktyg och pilla ut den tygrest som envist höll sig kvar. Trodde jag. Hade lagt undertrådsrullen till höger om nålen lite försiktigt. Och när jag tagit bort alla lösa delar kring matartänderna så blev det ett litet hål rakt in i maskinen. Och vips så smet rullen med undertråd ner där. Förstås. Aha, om jag skruvar loss nålplattan får jag säkert tag i den lilla rackaren. Tänkte jag. Tog fram den skruvmejsel som följde med till maskinen. Men hallå! Den går ju inte in under "överdelen". Tänk, tänk....Fram med en femtioöring, lägga på högkant i skruvens skåra, och sedan den gamla hederliga polygripen, hävstångsprincipen. Det fungerade! Men jag kom inte åt min undertråd för den skull. Slutade med att jag hade plockat fram en hel massa verktyg och köksredskap. Försökte fiska med en virknål, nypa med en stekpincett. Men neej. Fick helt enkelt skruva isär maskinen och skaka ut den lilla .......eln.

Jagar också det perfekta byxmönstret till Alva. Köpte ett Burdamönster, maxi kids, på byxor. Kände mig inte helt nöjd. Började dra ifrån, och så lägga till, göra rakare.....Tror att jag är på god väg att få till det. Och när jag VET ska jag gå till ett plåtslageri och be dem stansa ut mönstret i plåt, så att det inte kan försvinna eller ändra sig.

Att köpa kläder till en sexåring med övervikt är i princip omöjligt. Vet inte hur många gånger jag kommit hem med nya kläder som inte har varit tillräckliga i midjan. Och passar de där, blir de ju en halvmeter för långa i benen. Det är en stor anledning till att jag började sy över huvud taget. Att det skulle vara så otroligt kul kom som en bonus. Jag fattar verkligen inte att klädfabrikanterna inte har förstått att det finns barn med andra behov. Vet själv hur svårt jag hade att hitta kläder när jag var extremt mager. Kom in i en jeansbutik och talade om vilken tumstorlek jag hade. Expediten fnös lite föraktfullt och sa: - Såna storlekar tillverkas inte. Men lik förbannat behövde jag en sådan storlek vid den tiden. Lika mycket som min dotter behöver bekväma kläder som hon får känna sig fin i nu. Om jag någon gång förverkligar min dröm om att sy på heltid kommer jag definitivt att satsa på barnkläder som är anpassade efter olika barns behov. Det ska inte finnas någonting som heter för tjock, för lång eller kort.

Nu måste jag - förlåt kan jag - gå en kissrunda med hunden. Sen kan jag diska. Och snart kan jag koka soppa på en spik (hellre det än sniglar en gång till).

24 meter lycka

Idag knackade det på dörren. Utanför stod en kille med ett stort paket. Till mig? Det var tygerna jag hade beställt från Allt om handarbete. Så nu har jag 24 nya, härliga meter framför mig. Har stått och känt på tygerna, beundrat färgerna och idéerna är många. Ibland tror jag nästan att jag är "kvinnan som talar med tyger". De talar liksom om vad de kan bli och vilka möjligheter som finns bortom det raka tygstycket. Men det ska man väl inte prata så högt om. Att man kan "prata" med tyger alltså.

När jag är fattig - som nu t ex - blir jag väldigt huslig. Jag bakar, steker pannkakor och funderar om jag har något att sälja. Igår stekte jag pannkaka samtidigt som brödet jäste på köksbordet. Och mitt upp i alltihop så spydde min lilla hund på golvet. - Hoppsan, hejsan, det där torkar vi upp ser du lilla vän. Vända pannakaka, in med bröd i ugnen och fram med skurutrustningen. For omkring här som en yr höna hela dagen. Och det tar på krafterna. Slocknade i soffan på e m.

För en gång skull kan jag ha ett gott råd att ge. När jag har saker som jag måste göra börjar antipatin krypa i mig, blir instinktivt avig och motvalls. Men om jag istället för att tänka att jag måste  diska, byter ut det mot jag kan diska, så känns det plötsligt annorlunda.

När det gäller mitt skapande har jag sytt byxor och tunika i ett linnetyg med brodyr till Alva. Bad henne prova byxorna igår. Då stack hon in ena stortån och skrek -Det sticks! Så idag har jag ägnat all min sy-tid till att fixa foder till både byxorna och tunikan. Med spänd förväntan bad jag henne att prova igen. Och ännu en gång fick jag erfara att jag sytt kläderna för små, fastän jag tyckt att jag tagit till ordentligt. Nu lägger jag ner allt syende i bomull, linne och annat liknande när det gäller min dotter. Det ska vara mjukt, bekvämt, och töjbart. Annars får det vara. Det är aldrig kul när man kämpar och tror att man har lyckats så bra, för att sedan snubbla på mållinjen. Men en kämpe som man är får man spotta i nävarna och ta nya tag. Tvi, tvi!

Det är mycket som är betydligt svårare än att sy tycker jag. Att fota sina alster har jag redan nämnt. Men finns det kurser i hur man viker ihop mönsterarken från en Burdatidning, så att de ser likadana ut som från början? Ska tipsa studieförbunden.