Så har jag gjort mig en snabelkostym

Dagens syprojekt var en tröja i gammelrosa velour till min dotter. Sydde matchande byxor igår. Valde en raglanmodell som jag använt tidigare. Allt gick som smort. Sydde axelsömmarna fram och bak. Nemas problemas.  Men när jag hade sytt ärm- och sidsömmarna krullade ögonbrynen ihop sig. Kunde inte begripa mig på modellen riktigt. Såna vida ärmar......och vad framstycket smalnar av konstigt längst ner....hmmmm....Efter en liten tankestund slog det mig vad jag hade åstadkommit - en perfekt snabelkostym! Hade lyckats med bedriften att vrida på tröjan, och gjort om framstycket till ärm...vilket resulterade i en snabelliknande konstruktion mitt fram....Nytt kapitel i "bestsellern" även idag. Gårdagens kloka inte skulle kunna vara: sy inte ihop resårkanalen innan resåren finns på plats.  

Skulle man tåta ihop en liten djur-kollektion må hända? Vridna tröjor blir till elefanter, gigantiska polokragar giraffhalsar....Nej, lite mer kaffe får det nog bli. Känner mig mer som det djuren lämnar efter sig än någonting annat i denna stund. Och om jag fortsätter att skriva mer nu så blir det ännu mer svammel än vanligt. Skulle kunna komma in på knäppa funderingar om hur Gud skapade oss till exempel. Om han helt enkelt satt vid symaskinen. -Hoppsan, där klippte jag lite fel...Ett hål mitt på.....Ja, ja, du får väl heta Eva du.

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2007-08-30 10:01   Mikaela Gottfridsson

Ja, tänk så fel det kan gå ibland. Det hade varit kul att se den där tröjan. Sitter själv och funderar på hur jag ska få till fodret på ett par byxor jag håller på att sy. Går inte alltid att tänka hur det kommer att bli utan det blir väl till att pröva sig fram igen. En tröst är i vart fall att man lär sig något nytt varje gång man misslyckas, typ det är bättre att sy ihop byxa och foder var för sig än att sy ihop dem tillsammans...