söndag

Idag är en riktig tröttdag för mig, söndagarna är väl sådana eftersom jag inte håller igång med en massa hushålls-sysslor, på söndag ligger arbetet nere och det är väl då tröttheten visar sig. Fast mest är jag trött i huvudet, livet går ju på hela tiden och alla lever vi i vår egna vardag, det är först när man pratar med andra som man förstår att vår vardag inte är som de flesta småbarnsföräldrars. N-J behöver sina mediciner flera gånger om dagen, han behöver extra näring via pegg på magen, han behöver talträning och en massa andra saker som jag inte ska börja lista upp här. Ibland känns det som att det är så mkt att man inte hinner med det vanliga, fast ändå hinner man ju mkt så det är inte helt sant. När jag går igenom dagen som varit så ser jag ju ofta att vi hunnit med det viktigaste plus något trevligt. Men det är inte länge vi hinner sitta på kvällen när han somnat innan det är dags att ge honom matdropp. Så den där tiden på kvällen när barnen somnat på, den finns inte för oss.

men jag är tacksam, jag vet hur lyckligt lottade vi är som har vår pojke här hos oss, och han orkar en massa och han hänger med sina jämnåriga, så länge vi föräldrar fixar allt han behöver så fungerar han, och det är fantastiskt, att vi faktiskt kan göra det. Det finns de barn som inte klrar sig, som klarar sig mkt sämre än han, för han klarar sig ändå bra och han är världens gladaste och mest sociala pojke (klart jag är partiskt men ändå :)

det är så lite vi vet om livet, om de små liv vi väntar på. Allt vi får måste vi ta emot, det finns inget som säger att jag eller du skulle vara skonande från någonting här i livet. Men, jag tror inte en människa får mer att bära än man klarar av. Vi har fått allt det här, n-j har fått den tunga bördan och klarar han av det, han är ett litet barn och han vet inget annat. men tänk att en så liten människa kan bära så tunga bördor, och det finns vuxna som inte karar ett skit, någonstans på vägen till vuxen förlorar vissa människor vett och förstånd och blir ihåliga idioter som gnäller om allt och som förstör sina liv så mkt dom bara kan. medans vissa kämpar med allt dom har för att överleva...

livet är märklig, människan likaså...

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2011-03-22 11:02   Sissi G

Väldigt fin blogg.

Jag har lagt märke till hur föräldrar till t ex multihandikappade barn verkar vara som klippta o skurna (passande uttryck på en sån här sida!! ) för sin uppgift. Men det är väl så att de flesta anpassar sig när de verkligen måste. Som när det gäller ens barn...
 

2011-03-21 13:50   Ulrika Lindh

Ja våra liv ser olika ut, det finns mycket att vara tacksam över. Det finns mycket att lära av livet varje dag. Man ska heller inte ta allt för givet utan leva lite mer här och nu.
 

2011-03-21 06:55   Lena Kamph

självklart, ta till vara på det som är positivt, och barn är alltid en gåva. Njut av honom!
 

2011-03-20 21:33   Aina Svensson

Så fint du skriver om vardagens bekymmer och gläjdeämnen. Det är alltid intresant att läsa din blogg. . Jag bor i Stockholmstrakten och vet så lite om den samiska kulturen.