Att sy eller inte sy, det är frågan

Är dom inte klara snart?

Barn är ju som bekant ombytliga, och inte alltid helt konsekventa. Min snart fyraåriga dotter hävdar bestämt att hon inte tycker om färgen på byxorna som jag knåpade ihop under helgen. Men trots det vill hon gärna ha dem på sig så snart som möjligt. Jag tycker nog att de kan få vänta in någon mer somrig dag än dessa snålblåsande vårdagar.

Detaljerna på baksidan var det som var pilligast denna gång. Fickorna såg ut att sitta likadant men när benen väl var ihopsydda syntes det alltför tydligt att de satt olika. Bara att sprätta och sy om alltså. Besparingen upptill hade jag tänkt ut men glömde bort när jag klippte till bakstyckena. Tur jag kom på det i tid.

Nedtill är byxorna ganska mycket för långa. Jag har fodrat nedre delen av benen så att man kan vika upp mycket i början och mindre efterhand som tösen växer, utan att se sömsmånerna. Helst hade jag velat sätta dit några jeansnitar men har inga på lager och Bibbi har inte heller vad jag vill ha. Så det fick vara.

Tygerna är förstås loppisfyndade. Det enfärgade köpte jag för något år sedan för att sy byxor av men tyckte sen att det var lite för tråkigt så det blev inga byxor. Det blommiga hittade jag i torsdags och jag är ännu inte säker på att jag faktiskt tycker det är ett fint tyg. Men färgerna funkar ju bra ihop. Min tioåring hade tråkigt så jag gav honom i uppdrag att hitta en bra tråd att sy med och efter lite prat om hur man väljer tråd hittade han den bästa jag hade tycker jag.

När jag ändå hade ångan uppe la jag nån timme på söndagskvällen åt att göra överdragsbyxor av en bit loppisfyndad bävernylon. Min dotter hade jättebra - köpta - överdragsbyxor förra året men dem har hon vuxit ur. Nu är det hög tid för tunnare överdragsbyxor så detta passade utmärkt. Hällor av reservresår till en vinteroverall.

Dessa byxor sydde jag bara på Carina. Hon stod närmast till och jag gillar henne mest. De blommiga byxorna började jag sy på Classe men han är kinkig och slutar mata om han tycker att det är för tjockt (vilket inte behöver vara särskilt tjockt) så jag låt Carina ta över. Hon sydde så snällt.

Traktortröja i velour

Jag började sy ett par härliga mjukisbyxor till min tioåring. Han har inte precis frågat efter dem, det var jag som kände att jag kanske borde sy till de stora barnen också. Men min dotter har fortsatt att fråga efter sin traktortröja, så lite i taget har jag knåpat ihop den.

Ganska mycket skiljer den från testtröjan som jag sydde för lite sen. Till att börja med är den en storlek mindre än den första, 3 år istället för 5 år. Även denna gång har jag sytt kilar i sidorna och nu blev det nästan tvunget för att jag tyckte tröjan blev väl smal annars.

Materialet är velour, loppistyg förstås och säkert inte från detta sekel. Halsmudden och passpoalerna har jag gjort av ett fint men ganska svårjobbat trikåtyg. Jag är inte helt nöjd med halsmudden och om den inte drar ihop sig tillräckligt efter tvätt så kommer jag nog att byta ut den.Denna gång lät jag snöret i passpoalerna sluta lite innan själva tyget och det blev klart mindre klumpigt än förra gången. Ärmarna avslutade jag med vikresår så det inte skulle bli så klumpigt.

Istället för att brodera traktorn direkt på framstycket gjorde jag en ficka fram. Jag broderade med solvy ovanpå tyget och det var svårt att skölja bort helt tycker jag, men resterna (som ser ut lite som klister i bilden) går säkert bort i tvätten.

Classe fortsätte att göra lite som han vill. Denna gång hittade han mitt i en söm på en ny söm som han började sy. (En söm som inte ens finns på maskinen.) Jag lyckades bara ta en suddig bild på det men det syns tillräckligt. Blir så trött. Nålen går ofta i stygnplåten också, man hör när en litet klick när de möts. Har ingen lust att åka fler gånger till verkstan, den ligger bedrövligt dåligt till och det går massor med tid som jag inte har.

Istället för att somna i soffan på fredagskvällen...

...sydde jag ett par badbyxor (eller en kjol?) till min dotter. Behovet av badkläder åt henne infann sig plötsligt igår vid middagen. Det visade sig att maken behövde åka till Södertälje i ett ärende. En alldeles utmärkt chans att besöka äventyrsbadet Sydpoolen!

Dottern som snart är fyra år är ingen storbadare, hon brukar mest hålla sig på stranden sommartid. Så hon hade inga badkläder. Det finns fina (köpta) badbyxor efter pojkarna men var de är vet jag inte såhär års. Inte ger jag mig upp på vinden för att leta i kylan!

För ett par år sedan fyndade jag en bit baddräktstyg på loppis, i avsikten att det skulle bli badkläder till lilltjejen. Nu var det dags att använda tyget! Modellen har jag klurat på till och från sen inköp ungefär, jag ville att det skulle vara som en liten kjol. Hel baddräkt blir kallt på den lilla magen och den växer hon ur så fort så det fick bli badbyxor. Vad det lider får jag väl göra en överdel också, det finns gott om tyg.

Trosmönstret har jag använt till sisådär 12-15 trosor redan, några har jag bloggat här. Men själva mönstret var som bortblåst! Tur att länken från trosinlägget fortfarande funkar, jag skrev helt enkelt ut ett nytt mönster (och som ni förstår hittade jag det gamla sedan). Själva kjolen är bara en rak remsa, ca 3 x trosans bredd, som jag fållade och sydde på. Trosorna var en smula för vida men det betyder ju bara att hon kan ha dem i "många år". Verkar det som att hon tappar dem har jag en plan för en tillfällig extraresår under kjolen.

Traktortröjetest

Min dotter (snart 4 år) är lite purken på mig. Hon tror att jag har plockat undan hennes älskade traktortröja (vilken för övrigt skymtar i detta inlägg) och även om jag inte minns att jag faktiskt gjort det är risken stor att hon har rätt. Tröjan började bli alldeles för liten. Som tröst har jag lovat att sy en ny traktortröja till henne.

Detta är nu inte den utlovade traktortröjan utan mest ett mönstertest. Lånade en bok med mönster för mjuka tyger av min mamma, och nya mönster kan ju behöva testas först. Så detta blev resultatet. Tröjan är avsedd att vara fullt användbar eftersom jag tycker att det jag syr skall komma till nytta.

Jag tog mönstret i storlek 5 år. Sen förlängde jag såväl tröjan som ärmarna. Tröjan har bra längd tycker jag men ärmarna blev galet långa. Går det inte får jag väl sy upp dem en smula. I boken föreslogs att man skulle ha passpoaler i raglan-sömmarna så det gjorde jag. Hade ett bra tyg och tunna båtsnören att göra passpoaler av. Det blev bra men lite i tjockaste laget precis under armarna där alltihop möts i samma söm. Kilarna i sidorna har jag hittat på själv, tänkte det skulle bli lite mer "klänning". Men tröjlängden var inte så lång som jag trott så det fick inte riktigt den effekten.

Motivet har Classe broderat och jag gillar inte att det blev snett. Har gjort fyra tester med olika (mer och mer) stabilisering. Jag drar åt skruven till max i broderibågen och ändå korvar sig tyget en smula och hjulen som skall vara cirkelrunda blir ovala. Kanske blir det bättre på ett ostretchigt tyg men vad tusan, man skall ju kunna brodera på trikå! "Den riktiga" tröjan blir i velour, får se hur det blir att brodera på.

I övrigt kan jag berätta att Classe fick spelet idag. Den elastiska söm jag använde fick plötsligt ett nytt utseende utan att jag ändrat något. Det var rätt när jag sydde ärmmuddarna, när jag skulle sy halsmudden var det plötsligt fel. Mycket märkligt. Sömmen återställdes när jag stängde av maskinen och slog på den igen (har man använt Windows i en massa år vet man att man provar att starta om en dator om den krånglar). Det är förstås bra, men jag vidhåller att han är opålitlig.

Barnbyxor

Bredvid soffan i barnbokshörnan på vårt bibliotek finns en hylla med böcker åt föräldrarna. Mycket sympatiskt. Vid något besök tidigare under sommaren såg jag plötsligt en sybok i hyllan. "Sy till småbarnen" av Anita Gunnars. Den lånade jag förstås! Nu har nästan hela sommaren gått trots att den knappt visat sig, och jag hade inte sytt något ur den där boken. (Men lånat om den har jag gjort.) Dags att göra något åt saken, tänkte jag, och plockade fram ett bra loppistyg för att sy ett par byxor till nåt av barnen. En av killarna, trodde jag.

Med två äldre bröder lider min dotter sällan brist på kläder. Vi har dessutom fått stora mängder flickkläder från goda vänner och dessa storlekar börjar hon så smått växa i. Så det var med viss förvåning jag konstaterade att det största behovet av byxor fanns i min dotters garderob. Så byxorna fick bli till henne.

Jag ritade av grundmönstret för byxor i storlek 92-98 från bokens mönsterark. Tänkte först bara sy ett par byxor rakt upp och ner utan detaljer. Men vad tråkigt det kändes. Läsa sybeskrivningar är obeskrivligt tråkigt tycker jag, som att laga mat efter recept, så jag ritade in ett par framfickor lite på känn. Öppningarna såg väldigt stora ut, men efter att tösen provat kunde jag konstatera att jag ändå måste klippa av en rejäl bit i överkanten så de ficköppningar som blev kvar blev perfekta tycker jag.

Bakfickor blev det också. De bitar jag klippte ur för att göra framfickor blev roliga bakfickor tycker jag. Alla fickorna fick stickningar av min nya favoritsöm (den heter visst våffelsöm). Linningen sydde jag inte ihop alls förrän jag stoppat in resåren, då sydde jag en tvärgående raksöm bak som både håller ihop linningen och håller fast resåren.

I nederkanten av byxbenen valde jag att sätta resår. Jag tycker egentligen det är snyggare med raka avslut men resåren tillåter viss växmån utan att hon går och trampar på byxorna, så det fick bli så ändå.

Tidsåtgången var kanske 5 timmar och nästa gång jag syr efter mönstret går det ju mycket fortare. Det hade varit roligt med någon slags dekoration men jag vet inte riktigt vad det skulle varit, så det får bero till nästa par. Allt som allt är jag jättenöjd med dessa byxor och lilltjejen är också glad.

Ett linne till min dotter

Min dotter är inne i en period när hon vill ha allt som vi andra har. Härom veckan hade jag ett grönrandigt linne, och det ville hon också ha. Med nyckelpiga på! Som tur var hade jag ett grön- och vitrandigt tyg som föll i god jord fast det inte alls var likadant som mitt.

Jag gjorde ett mönster och började sy. Det hela gick bra tills det var dags att sätta kant- och axelband. Tyget var väldigt töjbart men inte särskilt tillbakafjädrande så resultatet blev helt enkelt bedrövligt. Jag hade ju inte investerat timmer i projektet precis och jag hade en tvåmetersbit av tyget, så jag sydde ett nytt linne och denna gång blev banden godkända av mig, efter att jag sträckt ut dem mycket under sömnaden.

Så var det det där med broderiet. Den minnesgoda vet väl vid det här laget att min sprillans nya broderimaskin varit mer till sorg än till glädje för mig hittills. Men tösen har tjatat nästan varje dag om nyckelpigan så jag måste ju försöka. Ett var mina testbroderier förra veckan var just en clipartnyckelpiga som jag stygnsatt mitt maskinens program. Den blev OK på ovansidan men förskräcklig under, så den ville jag inte använda. Så hittade jag en fin gratis nyckelpiga på Emblanka. Det fanns många filformat och nu tog jag PES som hade en av de största filerna (stor fil = mer information i den, tänkte jag). Och kan ni tänka er - resultatet blev prima! Till och med på baksidan!

Jag gjorde ett prov på en provlapp, och sen ytterligare ett prov på det misslyckade linnet. När det visade sig bli bra vågade jag mig på att sy skarpt på det i övrigt färdiga linnet, och jag blev så nöjd med resultatet! Och som bonus gjorde jag om det misslyckade linnet till en kjol.

En sommarklänning till min dotter

I fredags fick jag ett gratismönster från Allers. En finklänning i linne med fodrat liv, knäppning bak, midjeband och handbroderade blommor på kjolen. Inte i min smak - varken att sy eller se på min dotter. Men har man bara ett mönster kan man ju göra om det... Så det gjorde jag.

Tyget är ett loppisfynd förstås, smalrandig bäckebölja. Knapparna har jag också köpt på loppis, så materialkostnaden var inte många kronor. Det fodrade livet har jag bytt mot infodringar runt armhål och halsringning och knäppningen sitter fram istället för bak. Kjolen är också betydligt kortare än i mönstret.

Med undantag för en del handsömnad på slutet har jag sytt allting på min nya symaskin. Andra knapphålet jag sydde gick åt skogen, bara ett jättetrassel på undersidan och tyget gick sönder lite, så jag fick improvisera och sy knapphål på frihand. Till och med knapparna sydde jag i med maskin - jäklar vad bekvämt! (Men jag fäste trådarna för hand.)

Allt som allt är jag nöjd med klänningen. Hoppas nu bara det blir väder för att använda den snart!

Ett slags maskinbroderi

En tröja som killarna haft var fortfarande fin i tyget. Men någon hade ritat på den med tuschpenna som inte gick bort! Ville inte slänga tröjan, så jag ritade en stor "blaffa" att sätta över klottret och sen sydde jag den med sicksack. Helt nöjd är jag väl inte men tillräckligt. (Fläckarna i bilden kommer från kameran.)

Ny kjol av gammal klänning

För lite sen köpte jag en kortärmad velourklänning på loppis. Klippte av nederdelen och ärmarna, lite sömnad och vips hade jag en trevlig väst! Men vad göra med biten som blev över? Ca 20 cm tyg och en rejäl mudd, det kan man ju inte slänga. Så det blev en kjol till min dotter.

Kjolen är sydd av sex likadana tygbitar och den breda mudden (som fick resår insydd). Egenkonstruerat mönster för att utnyttja materialet som fanns. Förutom den oundviklilga skarven i mudden är kjolen likadan runtom, så gör det inget om den vrider sig. Jag känner mig riktigt nöjd. Det svåraste var nästan att få kjolen på bild när innehavarinnan hoppade runt hela tiden.

Att använda det man har + sista vågtrosorna

På bilden ser ni några av de tyger jag har i mitt tygskåp. Här sydda till simpla dukar med undersida av flanell. Ingen märkvärdig sömnad direkt, jag har inte ens sicksackat kanterna på tygerna. Upprinnelsen till dukarna var ett veckobrev från skolan, där man efterlyste "gamla dukar" att ha på borden för att minska ljuden när barnen spelar tärningsspel. Bra idé förstås, men jag såg det ju som en chans att minska lite på mitt tyglager! (förresten har jag inga gamla dukar att skänka bort. Vi använder inte duk hemma.)

Dukarna är drygt 60 x 60 cm stora och eftersom jag har ovanan att köpa stora tygstycken har jag förstås kvar rediga bitar av alla tygerna i mitt skåp... Undrar vad jag skall göra med dem.

Idag sydde jag också trosor till dottern av de sista bitarna av vågtyget från JNY Design. Gillar verkligen det tyget så det kan bli frågan om ett omköp framöver, om tyget går att få tag på. Slamsorna som var kvar var inte breda nog så jag har skarvat rejält med lila tyg.