Att sy eller inte sy, det är frågan

Koll på kontrollerna

Det är kul med TV-spel. Mindre kul med fjärrkontrollerna som blir kvar här och där efter avslutat spel. Nu har jag bestämt att med tiden skall alla ha egna kontroller (det blir bra presenter...), så är min förhoppning att försiktigheten ökar. För att bringa nån slags ordning i kaoset sydde jag sex stycken lika stora påsar, alla är sydda på Classe och han har broderat på dem också.

Påsarna i sig är inte ett dugg märkvärdiga, seriesydda på kort tid. Jag hade planer på att göra två fack i dem eftersom det är två kontroller men jag iddes inte.

I övrigt försöker jag ta mig neråt i Area 51 och så har jag lovat min dotter en traktortröja som ersättning för den (köpta) vi inte hittar men som jag misstänker att jag lagt undan då den var för liten.

Spjälsängen som blev en koja

Jag har vid några tillfällen försökt sälja dotterns gamla spjälsäng. Resultatet har hittills varit klent. För rätt länge sen nu lovade jag henne en koja i sitt rum när byrån med pojkarnas kläder flyttats ut. Byrån stod kvar rätt länge men i slutet av 2012 fick den äntligen flytta. Då hade jag kommit på idén att använda spjälsängen till koja, och nu är den äntligen klar.

Tygerna till kojan är loppistyger och dito lakan (samt ett tyg från en gammal madrass), som jag i vissa fall ångrat att jag köpte, så det var bra att hon valde just dem. Mycket tyg gick det åt men tro nu inte att det märks så mycket i tygskåpet. Tygerna räckte inte alltid till och jag fick skarva lite här och där.

Belysning har kojan fått också, i form av en slinga med LED-ljus som inte blir varma. Bra att det var jul under sömnadstiden så det var lätt att hitta något passande.

En dörr skulle det vara, med handtag. Detta var mycket viktigt. Det är svårt att förklara för en treåring att det inte blir en vanlig dörr, och först blev hon nog besviken över tygdörren. Men nu gillar hon dörren. Det blå manchestertyget räckte inte riktigt till på höjden så jag fick skarva. Det blev ok ändå tycker jag.

Inventering av Area 51

Här är min UFO-korg. Den innehåller inte bara äkta UFO:n utan även en del planerad sömnad och grejer som skall lagas.

Efter att jag rensat ut ett par filtar som inte alls hör hemma i korgen är detta vad som är kvar. En klänning som skall sys om till kjol, för långa byxor som skall läggas upp, diverse kassar på gång, ett par blivande byxor (tyg heter det visst), en enkel börs som jag tappade lusten för när jag sydde fel samt en regncape. Jag tror dock att det finns ytterligare UFO:n bland mina tyger, en del hamnar säkert i korgen medan andra kommer att kasseras.

När jag kom hem med korgen (hittad på en loppis som det mesta annat jag köper) sa min man ungefär "Om det inte är en orm i den korgen blir jag besviken". Och vem vill göra sin man besviken? Alltså bor det en orm i botten på korgen.

En laglapp med stil och finess

Min simpla lätta ryggsäck hade gått sönder i tyget, precis under blixtlåset högst upp. Bara att slänga? Icke! Jag lät den nya symaskinen brodera en laglapp i svart på guldbotten.

Broderiet i närbild.

Baksidan på broderiet.

Baksidan ser inte bra ut, redigt trassliga trådar. Den svarta tråden är övertråden som blir såhär på baksidan (undertråden är vit). Jag har försökt försegla trådarna med nagellack, i brist på bättre.

Idag när jag skulle brodera upptäckte jag att knappen för trådspänning är sned och intryckt, det måste hänt på versktn när de satte på kåpan. Kanske en delförklaring till att vissa delar av mitt senaste jättestora provbroderi blev så löst på baksidan. Nu har verkstan stängt för semester men jag har åtminstone mailat symaskinsaffären.

För att återkoppla till ett annat blogginlägg här så vill jag gärna säga att jag är glad att jag köpte maskinen på en fysisk affär här i Stockholm. Beställningen la jag via e-post eftersom maskinen ändå inte fanns att prova i butiken. Serviceverkstan ligger ca 15 minters bilväg från min bostad och jag vet inte hur det hade funkat om jag köpt på nätet (eller från utlandet!).

Ett skyddsöverdrag till barnbadet

Äntligen sommar! Kul med vatten att bada i, och ännu roligare om det är uppvärmt av solen. Med ett överdrag får barnen ha sitt vatten ifred för djur och skräp i några dagar innan det är dags att vattna rabatten och byta badvattnet.

Man kan förstås köpa ett lock till badbaljan, men det är väl inget kul? Det är fult och skall förvaras nånstans, det med. Mitt överdrag har förstås inbyggd förvaringspåse.

Tyget är i vanlig ordning ett duschdraperi köpt på loppis.

Mer TEstsytt

Ikväll har jag sytt mer på den nya maskinen. Det tar mycket lång tid just nu, maskinen skall bäras fram och kopplas in, datorn likaså. Sen skall motivet fixas och tyg klippas och strykas, innan man får sätta nålen i tyget. Det blir väl bättre med mitt framtida syhörn, hoppas jag! Där får ju grejerna stå framme lite mer.

Denna gång blev det en "tekrage" till ett glas som jag brukar dricka te ur på jobbet (inte glaset på bilden, även om ljussättningen lurar ögat att tro att det varit te i glaset). Tyget köpte jag från Stoff och Stil på rea för ett par år sen och jag har inte använt det förut, tycker det är för mörkt och murrigt. Knappt att den lila texten syns mot bakgrunden, det står "Tedags för ystra själar". Tekragen ser iofs ganska dyster ut men så fick det bli. Den lär inte komma hem på tvätt så ofta och det syns inte så tydligt om det mörka tyget blir lite smutsigt. Jag har fodrat med lila fleece från filten jag köpte i lördags.

Att använda det man har + sista vågtrosorna

På bilden ser ni några av de tyger jag har i mitt tygskåp. Här sydda till simpla dukar med undersida av flanell. Ingen märkvärdig sömnad direkt, jag har inte ens sicksackat kanterna på tygerna. Upprinnelsen till dukarna var ett veckobrev från skolan, där man efterlyste "gamla dukar" att ha på borden för att minska ljuden när barnen spelar tärningsspel. Bra idé förstås, men jag såg det ju som en chans att minska lite på mitt tyglager! (förresten har jag inga gamla dukar att skänka bort. Vi använder inte duk hemma.)

Dukarna är drygt 60 x 60 cm stora och eftersom jag har ovanan att köpa stora tygstycken har jag förstås kvar rediga bitar av alla tygerna i mitt skåp... Undrar vad jag skall göra med dem.

Idag sydde jag också trosor till dottern av de sista bitarna av vågtyget från JNY Design. Gillar verkligen det tyget så det kan bli frågan om ett omköp framöver, om tyget går att få tag på. Slamsorna som var kvar var inte breda nog så jag har skarvat rejält med lila tyg.

Problemlösning och fönstersömnad

Min yngste son fyllde sin loftsäng med serietidningar, eftersom han inte hade någonstans att lägga dem och inte ville klättra ner med dem när det var sovdags. För att lösa problemet sydde jag en tidningsficka åt honom:

Min äldste son fyllde golvet i sitt lilla rum med (oftast öppnade) spelkartonger. Ett helt säkert sätt att tappa bort spelpjäser och annat viktigt. Eftersom han inte hade något bra ställe att lägga spelen så de blev onåbara för familjens minsting, sydde jag en hylla att hänga under hans säng:

Nytt sitstyg till dockvagnen

Leksaker har alltsomoftast tyger med i mitt tycke larviga motiv. Bara för att något är avsett för barn behöver man inte dekorera med nallar, tycker jag. Denna dockvagn fick min son för sisådär 7-8 år sedan, med sits i mörkblått nalletyg. Det eländiga tyget lossnade lätt från vagnen så när jag tog fram vagnen åt min dotter i våras sydde jag på ett par kardborrband så att tyget skulle sitta kvar. Nu under julledigheten kom jag mig äntligen för att sy ett nytt överdrag.

I original var det enkelt tyg men jag gillar inte synliga fulkanter så jag sydde förstås ett dubbelt sitstyg. (Dock ej vändbart.)

Det rutiga tyget är en gardin vi hade i köket i vår förrförra bostad, tyget är redigt solkblekt på baksidan men det syns inte på framsidan. (Min första tygkasse sydde jag i detta tyg.) Det gulblommiga tyget har jag köpt på nån loppis.

Åtgärdat mitt dåliga samvete

Jag har sytt rätt mycket till min dotter men inte så mycket till mina söner. Så när de började samla pantburkar till glasskassan i somras lovade jag att sy kassar som de kunde ha med sig i fickan för den händelse de sprang på en burk. Jag började sy små kassar, men det blev inte bra så de fick gå hädan. Men jag hade ju lovat, så det dåliga samvetet har gnagt ända sen dess.

Igår gjorde jag dock slag i saken! Efter funderande hit och dit (på sätt och vis var det ju bra att det tog tid) har jag kommit fram till att små nyckelringsetuier med plats för en fruktpåse är bästa alternativet, så så fick det bli. Jag kan nog se utrymme för förbättringar men killarna lbev glada och det är det viktigaste.

Tyger och blixtlås nallade jag av min mamma, det gick åt ett par kvadratdecimeter bara. Karbinhakarna har jag köpt billigt på nätet. Jag gillar karbinhakar, de är bra till massor av saker.