Jag hatar min nya, så jag gråter!!!

[Tina2]

Sitter med en stoooor klump i halsen, beställningslistan översållad, och väntande kunder i inboxen på mailen.

Bredvid mig tronar den. Tornar upp sig mot bakgrunden av allsjöns färgglada tyger i hyllan.
Den hånler mot mig, och jag känner en oöverkommerlig frustration!

Maskinen som skulle vara en sådan fantastisk bekymmersfri lyxpryl. Som jag så gärna ville ha, trots dyra pengar.

Jag hade givit den i gåva till mig själv då jag äntligen - efter många onda veckor med värkande visdomstand...
Jag vågade kasta mig ut över stupet och verkligen unna mig den vackra maskinen trots att den var den allra dyraste jag tittat på.
Den skulle ju vara så väldigt mycket bättre än de billigare...

Nu sitter jag med brännande tårar och känner hur jag är helt maktlös...
Hur skall jag finna syglädjen igen? Och hur skall jag tillfredställa alla som väntar på alster från min lilla kollektion?!
Som redan har betalt, och som nyfiket undrar och vill se hur mitt arbete fortskrider.

Den tekniska apparat som döljer sig under ett snövitt hölje i smäcker men rejäl design är min mardröm.
Jag drömmer om den på nätterna, vaknar i panik och känner mig livrädd! Som om jag stod inför en omöjlig uppgift. Jag känner hur mitt hjärta bultar och isande klor vässas mot min strupe.

Jag hatar den så mycket. Men jag älskar den för det jag trodde den var. Min innersta kärlek, den jag hoppades så mycket på. Mina höga förväntningar.
Alla de gånger jag vandrade förbi skyltfönstret och vilade mina ögon på den vackra, högt önskade..

Jag sörjer med tårar att vår tid tillsammans inte blivit vad jag hoppats...

Det superfunktionella trådspänningssensorn?!
Den funkar ju inte alls?

Maskinen tuggar tråd, och för att inte tala om trådspännigen?! Även fast jag till punkt och pricka lustläst manualer och handböcker, och fastän jag maniskt och slaviskt följer råd och kontrollerar åter i handböcker och manualer, så syr jag en rak söm, säg 30cm, så ställer sig trådspänningen om var tredje centimeter!!
Undertråden bildar fågelbon och tjorvar både lösare och hårdare.

Jag gråter vid varje försök...
Molnen hopar sig på min himmel, och jag känner den bistra verkligheten smaka bittert på min tunga.
Maskinen och jag var inte ämnade för varandra...

Min gamla mormors med det tejpade reglaget får åter komma ibruk, jag måste till varje pris få plaggen sydda.

Både mitt hjärta och mina ögon gråter...