mitt varmaste tack, en trollsång skriven till er

[avslutad141023]

Vissa är faktiskt rädda för en Bunyip

Vad är egentligen en bunyip, skogens innevånare har hört den annorlunda nyheten, monstret i skogen, var ju inget monster utan en god vän till stora Trollet.

Skogen har bråda tider, våren nalkas med stora steg, men visst finns det tid att byta ett ord i goda vänners lag. Och nyfikenheten är stor i skogen.

Jo jag hörde Troll berätta om Bunyipar för flera år sedan kvittrade Skogsåået.
I det röda landet är det ett odjur man skrämmer småbarnen med. Hiskligt ska det vara o trivs bara i träsket, äter små barn, föräldrarna använder Bunyiparna för att få barnen att göra de vuxna till viljes, men Troll gillade dem tydligen. Visst bör man ha respekt sade Trollet till mej, men de har ett hjärta av guld bara de vill .

På annan pålats i skogen, närmare bestämt den stora grottan inhuggen i berget, alla skulle nog kort säga grotta, men inte Troll, stugan kallar Troll sin boning stolt, men så kan det nog vara för den som aldrig haft ett hem, blått en bergsskreva att sova i. Ruelsen hugger i Trollets stora bröst, vad ska de säga de där i skogen, här har jag släpat hem en livs levande Bunyip, tycker de att jag låter, har humör och tar utrymme i skogen vid min framfart vad ska då Bunyip göra, frågar sig troll förtvivlat.

Vännen väntar nere vid tjärnen, för bergsmassiv tillhör inte Bunyipars habitats. De gillar att vältra sig i dy och nate. Än mer bekymmersamt är väl att den svenska floran inte ger Bunyip den rätta kosthållningen, det kan bli svårt att föda sin vän. Håhåjaja skrockar Troll, visslar på ulvarna, Diamant väsenet som bara Troll kan ana, ler hemlighetsfullt och säger med sin klara röst, ska vi hälsa på vår ystra vän. Kom Troll jag vet var vi kan hitta föda som passar din vän. Med en stor kont på ryggen klafsar den udda kamratgruppen, genom vårens lera, ner mot den stora hemsökta ängen. Hit är det ju aldrig någon som vågar gå, mumlade så Trollet, nä just det nickade Diamant, men så tänk då dumma dumma Troll. Har du sett denna växt? Troll tittar närmare o blir förvånad vad gör denna där, den skulle min vän kunna äta, men de andra kommer få dåndimpen, mumlade Troll. Ärsch strunta i dem nu, vi hämtar Bunyip så kan han både äta o leka en stund.

Troll tar långa steg mot tjärnen, ulvarna o Diamant har fullt sjå att hinna i fall, Trollslända som både blivit gammal och grå om nosen och vars ben inte håller för tempot, mumlar på ulvars språk, först ska man springa fort i ena riktningen o sedan ska det väl gå minst lika fort i den andra riktningen. Med en djup suck, lade ulvinnan sig drottninglikt i den mjuka mossan, hittade en god tallpinne att flisa energiskt mellan de blixtrande tänderna.

Lilla Knyttet vet inte riktigt om Mor klara sig där i skogen själv, men äventyrslysten skuttar hon efter Trollets breda rygg.

Vid tjärnen frustar Bunyip glatt så de stänks ner med geggamojja , inte helt godluktande tycker Troll men vad gör det slår armarna kring vännens hals, Du finns verkligen på riktigt, mumlar Trollet grötigt. Troll pillar lera ur det gröna lockiga håret på bunyipens stora hals och huvud, vill visst aldrig sluta göra sin vän fin. Plötsligt gör Diamant Trollet uppmärksam på ett väldans buller från Bunyipens mage, bara lite hungrig urskuldade sig vännen.

Med stora kliv ger de sig iväg mot den hemsökta ängen. Passerar Slända som solar sig i vårsolen, ligger du här du stumpan jollrade Trollet mjukt. Japp här kan jag ligga o se er barnrumpor leka, sa hon snusförnuftigt, Troll skulle just protestera att vem som hade fött upp vem, men greps genast av förtvivlan vid tanken på att ulvarnas år var så mycket kortare än Trollens. Ligg du mor lilla sa Troll mjukt fann en bit torkat kött i konten o gav henne. Din mat Troll, jag kan jaga egenprotesterade ulven med sina milda ögon. Pytt sa Troll vänner hjälper varandra eller hur, jo det höll mor varg med om slickade Trollets grova kind.
Salt sa hon bestört, är min Trollunge ledsen? Nä bara glad, men rädd för jag brukar inte få vara glad, Troll skruvade förläget på foten, vill så gärna trösta sin trötta gamla vän och vill så gärna leka med den nya vännen.

Bunyipen, var nog ofantligt hungrig tänkte Troll förfärad, hur ska jag kunna föda denne bjässe, växten växer ju på fler ställen, men så otympligt att varken jag eller Bunyip förmår att repa den. Ska min vän behöva svälta för min skull, Troll får en huggande smärta i bröstet, kanske bäst att sända Bunyip hem till det röda landet, där Bunyipen är mäktig o magisk.

Ystert puttar Bunyip Troll i ryggen , hoppa upp så leker vi, Troll kostar på sig en ridrur, sedan ska Troll ta tag i det som måste göras. Inte anande om att många nyfikna ögon följer deras framfart från skogsbrynet leker de två vännerna i yster dans. Kära hjärtanes så kul Troll har, men allt har ett slut oxå Bunyips energi, dags att äta, kluckar vännen glatt. Troll ser med förfäran hur växtligheten börjar sina.
Kvällningen kommer, Troll har tänt ett bål, runt sitter Trollet själv, de både ulvarna ligger o nöjt flisar varsin pinne, Diamant sitter med de glittrande ögonen underfundigt spejande ut i kvällen, Bunyipen har nöjt sträckt ut sig på sidan.

Trollet börjar sakta mumlande sjunga på sånger hemmifrån, om drömtiden som den kallas. Ur konten tar Troll fram sin mungiga o spelar en sällsam trudelutt. Som en ekande kör hör vännerna hur nått stampar eller klappar takten till Trolls säregna musik, som om 100 tals händer o fötter ger sig in i melodins trummande exotiska virvlar. Diamant frustar belåter, men Troll blir rädd, för nu ser Troll vem som gör allt detta taktfasta ljud, upp mot ängen kommer ett tåg av skogens invånare, de alla är tungt lastade. Här kommer de som ska skilja oss åt suckar Troll och stryker sin nyfunna vän över den sammetslena mulen som glittrar i silver. Kanske bäst att vi ger oss av tillsammans, kanske mitt hemland väntar på oss båda.

Nu har kortegen hunnit fram minsta mus, hare, vätte, älva ja alla står där bakom. Högtidligt kommer både älvadrottningen och Tomte far fram mot bålet.

Hrrrrmm börjar Tomten allvarligt, vi har samlats här vi alla i skogens gemenskap, för att hälsa vår nya medlem välkommer, sällan har vi sett vårt Troll så mild och glad, men det har kommit konstiga meddelanden att Bunyipen enbart äter en växtlighet ur vår nordiska fauna, och att den växer för olägligt till för at ni ska kunna hålla Bunyip mätt.
Vi har därför alla o en var ägnat dagen till att repa kost till Trolls nya vän.

Välkommen skall du vara till våran skog, en vän av Troll är välkommen,

Troll tror inte sina ögon, den taggiga växten har slitit upp sår på många händer o tassar, värmen från 100 tals strålande ögon värmer mer än bålet självt.

Bål på bål tänds, mat lastas upp ur konter, Troll och Bunyip berättar historier från drömtiden. Det spelas musik och det dansas, i storskogen råder fest, en välkomst fest!!


Kära syside vänner, det är ni som inspirerat mej till denna text, därför tillägnar jag den till alla o envar av er..

Tack för all kärlek, godhet o värme som svept mot mej, många av er har gett mej modet att våga satsa och verkligen köpa min drömhäst..
Det är roligt att ha någon att dela min upplevelse med, och det tackar jag för.

Många har idiotförklarat mej, pratat en massa gojja mm. Men jag känner i mitt hjärta att detta var den sista lösningen, för att jag skule orka med 40 år till av mitt liv.

Tack för styrkan ni er mej

Kram Troll