inte ens pussat ännu!!!

[Samigabriell]

Vår 2 åriga dotter delade ut sina mycket sällsynta och eftertraktade pussar åt mamma och skulle just pussa pappa när ungen stannar upp ca 20 cm från pappas väntade ansikte... som förstelnad ser man hur ungen tänker sig förloppet att pussa pappa hur äckligt det skulle bli... Hennes min och när hon i denna sinnesstämning reagerar som om hon redan pussat pappa skriker BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK inte OM!!!!

Hon hann i sista sekund upptäcka att pappa skulle kännas stickig och gav alltså upp ett illvrål som om hon skulle förgås!!!

Så nu har hon börjat med en ny strategi när det gäller pappa!!! Han ska godkännas av mamma först!!! Mamma får ta smällen alltså!!! Om mamma säger att ha n inte sticks så kan han få en puss!!! Så att pussa pappa är numera en omständig process i detta hus!!!!

Så om någon säger att en 2 åring inte kan tänka i fler steg... så är här ett exempel på att de visst kan... hehe

[Anna-Karin]

Jag har också en 2-åring hemma.
Häromdagen när vi var i affären fick han syn på en häftig moped (liknande bobbycar) hängande i taket. Han sträckte på sig och försökte nå den men förstod ganska snart att det gick. Han tittade sig runt omkring och upptäckte en pall ett par meter bort. Då vänder sig graben mot mormor och menade med ord och gester att mormor skulle hämta pallen och ställa sig på den och plocka ner mopeden.

De är smarta dessa 2-åringar!!

[HelenD]

Jag testade det på förskolan jag jobbar på förra veckan. En av flickorna (3 år) ville att jag skulle ta ned dockskåpet från bokhyllan. Jag ställde mig framför och sträckte upp armarna för att försöka nå (153 cm i strumplästen) men gjorde det inte. Frågade då henne vad vi skulle göra när jag inte nådde upp. Hon frågade en annan personal som stod brevid mig och som är längre. Ett sätt att lösa problemet på.

Senare på eftermiddagen var jag inne på småbarnssidan och skulle fixa mellanmålet. Eftersom jag inte hittar så bra i skåpen frågade jag några av ungarna (2-åringar pojkar) var knäckebrödet finns. De pekade på skåpet över kylen. Givetvis nådde jag inte brödet så jag bestämde mig för att fråga barnen vad jag skulle göra. "Ta stolen!" svarade de. "Vad ska jag göra med stolen?" "Klättra."

Dagen efter höll jag på och plockade undan frukosten och flickan på 3 år kommer med den personen som tog ned dockskåpet åt henne dagen innan. Givetvis skulle flickan leka med dockskåpet igen. Jag fick frågan varför jag inte tog ner dockskåpet när jag stod så nära och redan var i samma rum. Mitt svar att hon inte hade sagt något till mig alls och att hon såg dagen innan att jag inte nådde. Berättade sedan vad som 2-åringarna sagt och kommit fram till dagen innan. Vi vuxna hade sedan en intressant diskussion om hur barnen går tillväga för att lösa problemen de ställs inför.

[Samigabriell]

intressant...

att om man tar sig riktigt med tid så får man en liten inblick i hur deras värld ser ut,hur de ser på saker... att man ofta förstår att vi vuxna krånglar till saker och ting... barn ser ofta en enkel och oftast smartast lösning på en sak.. helt logiskt och ibland helt galen men det kan funka.... om man bara vågara testa!!!!

Min lilla dam som liksom sin bror har problem med tarmarna och behöver hjälp att tömma sin tarm varenda kväll med hjälp av en slang och medicin... igår så hade damen i fråga själv bajsat så hon skulle alltså inte ha någon slang den kvällen... Nu blir hon väldigt orolig och ängslig när vi ska sätta slangen på storebror... Vi förstår ju givetvis inte varför för detta är ju rutin hos oss... vardag... det är mer ovanligt att någon bajsar av sig själv... Hon blev väldigt ledsen och arg. Då kom storebror på att hon ville ligga på sin plats och hålla honom i handen... så var det... Så hon var alltså inte glad över att slippa slangen en dag utan hon ville ändå vara med och istället hålla storebror sällskap... och nä vi la ut hennes bädd bredvid som vanligt la flickan sig där och höll storebror i handen (gör hon aldrig annars) och var nöjd...
Så nog tänker de... mer än vi tror!!