Det "s.k. kärlekslivet"..

xyzavslutat · 2007-04-24, 13:20

Jag tror att dom flesta relationer kommer in i något slags "krisläge" efter några år. Då har den första förälskelsen lagt sig, vardagen är ett faktum och man undrar kanske vart kärleken tog vägen.

Kärleken behöver inte ha tagit slut för det. Det är när förälskelsen är slut, som den riktiga relationen egentligen börjar. Få människor, om ens någon, är förälskade livet igenom.

Det viktigaste i en relation och särkilt när det krisar till sig är att kunna prata med varandra. Öppet och ärligt kunna tala om vad man tycker är jobbigt. Aldrig någonsin tro att den andre förstår ändå, det är ytterst ovanligt att han/hon gör! Det är först när man varit tillsammans i många år och verkligen pratat om allt mellan himmel jord under årens lopp, som var och en kan förstå den andre utan ord.

Kärlek är inte bara att vara snäll och rar mot varandra, visa uppskattning, ha sex och kramas och köpa presenter m.m. Äkta kärlek är mera att försöka förstå motparten och dennes problem och bekymmer. Kan man inte prata med varandra så är det i värsta fall "kört" med relationen.

Det är lätt att se det som händer som motpartens fel; han/hon gör mig ledsen osv. I själva verket är det alltid vi själva som har ansvaret för hur vi mår. Om någon gör mig ledsen så måste jag fundera lite över varför jag blir ledsen och tala om det för vederbörande, som då får en chans att förklara varför han/hon gjorde/sa som han/hon gjorde/sa.

Jag är inte emot skilsmässor/uppbrott, men tycker bara att det är tråkigt när människor lämnar varandra utan att ha pratat ut om problemen. Ska man skiljas så ska man göra det som vänner, efter att man kommit fram till att relationen inte längre ger något.

Många relationer tar slut när själva förälskelsen tar slut, det är tråkigt, eftersom det är då det hela börjar, som sagt.

Komunikation är alltså A och O i varje relation, och alldeles särkilt i en kärleks-relation.

2007-04-24, 13:20	#14
xyzavslutat Medlem sedan: feb 2007 Inlägg: 425	Jag tror att dom flesta relationer kommer in i något slags "krisläge" efter några år. Då har den första förälskelsen lagt sig, vardagen är ett faktum och man undrar kanske vart kärleken tog vägen. Kärleken behöver inte ha tagit slut för det. Det är när förälskelsen är slut, som den riktiga relationen egentligen börjar. Få människor, om ens någon, är förälskade livet igenom. Det viktigaste i en relation och särkilt när det krisar till sig är att kunna prata med varandra. Öppet och ärligt kunna tala om vad man tycker är jobbigt. Aldrig någonsin tro att den andre förstår ändå, det är ytterst ovanligt att han/hon gör! Det är först när man varit tillsammans i många år och verkligen pratat om allt mellan himmel jord under årens lopp, som var och en kan förstå den andre utan ord. Kärlek är inte bara att vara snäll och rar mot varandra, visa uppskattning, ha sex och kramas och köpa presenter m.m. Äkta kärlek är mera att försöka förstå motparten och dennes problem och bekymmer. Kan man inte prata med varandra så är det i värsta fall "kört" med relationen. Det är lätt att se det som händer som motpartens fel; han/hon gör mig ledsen osv. I själva verket är det alltid vi själva som har ansvaret för hur vi mår. Om någon gör mig ledsen så måste jag fundera lite över varför jag blir ledsen och tala om det för vederbörande, som då får en chans att förklara varför han/hon gjorde/sa som han/hon gjorde/sa. Jag är inte emot skilsmässor/uppbrott, men tycker bara att det är tråkigt när människor lämnar varandra utan att ha pratat ut om problemen. Ska man skiljas så ska man göra det som vänner, efter att man kommit fram till att relationen inte längre ger något. Många relationer tar slut när själva förälskelsen tar slut, det är tråkigt, eftersom det är då det hela börjar, som sagt. Komunikation är alltså A och O i varje relation, och alldeles särkilt i en kärleks-relation.