På tal om dop/namngivning

[Cessi]

Fram till ... 10-20 år sen? ... så föddes man in i Svenska kyrkan.

Efter det datumet blir man bara medlem om man döps. (Man kan också stå som "anmäld i väntan på dop" fram tills man är arton.) Och man kan döpas i vilken ålder som helst.
Faktiskt är Svenska kyrkan det samfund som döper flest vuxna! (Trots att Pingst och Baptist bara döper vuxna. De har barnvälsignelse i stället som "välkommen-till-världen-rit".)

Man får gå i konfirmationsundervisning som odöpt. Men man kan inte konfirmera/bekräfta dopet om man inte är döpt. Alltså döps ännu inte döpta konfirmander.

Man får inte gifta sig i kyrkan om inte minst en är med i kyrkan. Inte ens mot betalning!! OBS OBS!!

Man får heller inte begravas i kyrkan om man inte är med. Inte heller det mot betalning.
Men det kan finnas särskilda skäl att frångå regeln. Typ: den avlidne var med i Norska kyrkan och hade inte bytt till Svenska kyrkan trots alla år här och sitt trogna kyrkobesökande.

Eftersom folk behöver begravas oavsett när de dör måste Svenska kyrkan se till att det tillhandahålls en alternativ lokal för akten, som då någon annan än en präst håller. Det är till detta och till tillhandahållandet av "gravtomt" som begravningsavgiften går. Den avgift som alla oavsett kyrkomedlemskap betalar.



Jag är jätteledsen att Svenska kyrkan ännu inte har kommit ända fram vad gäller att viga homosexuella. Men jag vet att det jobbas och funderas och lobbas och diskuteras om saken. Så den frågan är inte sopad under mattan.


Oavsett om man menar sig ha en stark tro eller ingen tro alls. Jag tror att Gud hör vilka böner som helst. Hemsnickrade och valhänta, ordlösa, ordrika, eller upplästa/citerade.


Vad gäller barnets klädsel under namngivningsceremonin: (Ej dop alltså.)
Den vita dopklänningen symboliserar att man ikläder sig Kristus. Att den är "för lång" för det späda barnet symboliserar att tron är något att växa i. Vid konfirmationen har man återigen samma dräkt - fast nu är den lagom lång. (Vuxendöpta har också en lagom lång vit kåpa.)
(Det är för övrigt även samma vita dräkt som prästen har och som man sveps i när man dör.)

Av den anledningen tycker jag det är högst olämpligt att använda en lång vit dopklänning vid namngivningsfestligheter.

[Fiffi_S]

Tack för ett informationsrikt svar

Visste detdär med konfirmation, giftermål och begravning. Men att man föddes in i svenska kyrkan så sent som för 20 år sedan var nytt (fast då bor ju jag iofs inte i Sverige utan i Finland)

Detdär med att svenska kyrkan har mest vuxendop var också en nyhet för mej.

Visste inte heller att den vita kolten symboliserade att ikläda sig Krisuts, och kan då hålla med dig om att det inte är så passande att ha just en vit kolt på en namngivningsceremoni eftersom det är en så uttalat kristen symbol. Men å andra sidan kan jag förstå om man vill använda en dopkolt som har funnits i familjen länge.
Fast iofs så har de namngivnngskoltar jag sett inte varit vita utan helt enkelt extra långa finklänningar.

[SuN]

Fiffi_S skrev:
JenniferS:

Det är just det som jag tycker är dumt med kristendomen (och många andra religioner för den delen...).
Man predikar om att för Gud är alla lika, kärlek till alla osv, men ändå särbehandlas folk.
- - -
Därför skulle inte jag vilja gifta mej i kyrkan och lova trohet inför Gud.
Därför vill jag inte heller döpa mitt barn i den kyrkan och lova inför Gud och församlingen att ge det en sann kristen uppfostran. Det skulle bara kännas falskt. Och att då göra detta bara för att få en fin fest, att liksom stå och ljuga i kyrkan för den sakens skull, det känns absurdt.

Men, som sagt var, om man tror på Gud så tycker jag inte att det är nåt fel att gifta sig i kyrkan.

Jag kunde inte sagt det mycket bättre!

Vi har haft FÖRNAMNSFEST för stora 'yrran (i vardagsrummet, i oktober) & sedan för den lilla (på altanen, i juni) då vi samlade de allra närmsta (släkt & vänner, ca 15 pers) & berättade om det valda förnamnet. Dottern (på ½-årsdagen)hade dopklänningen hennes farmors mor döptes i & fick ett halsband med namngraverad berlock. Sedan öppnade vi presenter, fikade vi & hade trevligt. Första dottern berättade jag (mamma) om namnet & andra gången (efter sången "Lilla min syster" på cd!) pappa. Fotograferingen fixade jag sedan. Inte påkostat, helt avgudifierat, men väldigt fint! Detta gällde även vårt bröllop, en privat vigsel vid sjön; Inte påkostat, helt avgudifierat, men väldigt fint! Vill någon kosta på sitt kalas kan det ju &så göras

Att tro är att inte veta...!? Vi vill hellre att döttrarna VÄLJER sin konfirmation om de så önskar!

Jag är konfirmerad "som alla andra" jag... men inte alls religiös...

[avslutad081031]

JenniferS skrev:
Jag som räknar mig som iaf delvis kristen och som dessutom varit aktiv i kyrkan vill gärna gifta mig där. Det är vackert, högtidigt, m.m.
Men, men.

Om jag inte missminner mig så finns det väl kyrkor som välsingnar homosexuella partnerskap genom en cermoni? Cermonin är således något annorlunda än den "normala" (det finns ju varianter på den också) - men det är inte desto mindre en välsingnelse vilket borde vara det viktigaste.

[VivoPlena]

Jo, det är sant. Men det tar inte bort känslan av att det hela "sker på nåder". Jag vill ju ha stort kyrkbröllop som "alla andra", det har jag drömt om sen jag var liten och lekte att jag gifte mig med en grann-kompis. =O)