Vad ska det bli av mig? - Sidan 2

Cassy · 2006-02-22, 14:34

Har läst inläggen och funderar på mötet du ska på med FK m fl. Har egen erfarenhet av liknande.
Ett problem med högutbildade, duktiga kvinnor, måna om sitt yttre, är att utbrändheten INTE SYNS PÅ UTSIDAN.
Det inre kaoset, gråtmildheten, depressionen, orkeslösheten, handlingsförlamningen, knäckta självförtroendet etc kanske går att kamouflera en stund när man är "bland folk".
När man är en "duktig flicka" vill man inte visa sig nervös, gråta och prata osammanhängande och inte veta vad man vill eller vad man klarar av.
Kanske är det ändå det som FK m fl behöver få bevittna för att de ska se hur du egentligen mår?

Det är svårt när man samtidigt vill vara sitt gamla starka jag och slåss mot det "sjuka samhällssystemet".

Försök i stället att sätta dina egna behov främst: Vad behöver jag? Vad vore bra för mig nu när jag mår så här?
Kanske behöver du vara långtidssjukskriven och gå i terapi via Vuxenpsykiatrin? Första steget kanske är medicinsk rehabilitering?
Prata igenom din situation med din nya läkare så snart som möjligt.
(Min erfarenhet är att företagsläkare ser mest till arbetsgivarens intressen.)

nappe · 2006-03-12, 11:12

Hej. Jag har jobbat i 22 år med alternativ medicin och sett och hört många liknande berättelser. Det här är tyvärr inga nya frågor.Oftast får man dessa problem vare sig det är utbrändhet eller panikångest pga inre otillräcklighet. Det kan ha många orsaker och självklart är arbetsledningen en av dom.
De flesta tar sig ut genom att byta arbete, men det är självklart lättare sagt än gjort. Jag tycker att alla här har gett bra tips. Vi är olika som människor och behöver olika lösningar. Jag vill ge ytterligare lite tips.Saker som är bra att hjälpa läkandet, för förtidspensionering hjälper ju inte att få bort problemet för gått...Man kan träna för att stimulera cirkulation och goda hormoner, medicinsk akupunktur har mycket goda resultat, massage och kognitiv betéende terapi. Att utrycka sig med nål och tråd eller måla osv.Lycka till och jag har ett visdomsord att man kan överleva eller så kan man leva!
Nappe

nappe · 2006-03-12, 13:14

Nu var det jag igen....
Jag var inne och rotade i mina bokhyllor. Där finns många skatter. Där hittade jag en enkel mycket bra bok om hur man hjälper sig själv med oro ångest och smärta. Har använt den många gånger. Den som är intreserad får ta kontakt. Jag vill ha en symbolisk summa av 5:- + postens porto 33:-
MVH Nappe

Annika74 · 2006-03-12, 16:40

Hej Lisbeth!

Jag tycker liksom någon annan här i början av tråden, att du ska försöka få en remiss till en smärtklinik.

Jag arbetar själv som arbetsterapeut inom smärtrehabilitering, och vi erbjuder bland annat våra patienter en smärthanteringskurs, där de träffar andra i samma situation och får råd och tips om hur man kan underlätta i vardagen. Vi har teman som energi/humor, vila/sömn, stressfysiologi, basal kroppskännedom med mera. Kursen handlar inte om att man ska kunna bli av med smärtan, för det är inte säkert att det går, utan om att man får lära sig att hantera den och leva med den på ett annat sätt än man kanske tidigare gjort.
Vi träffar alla patienter individuellt, både läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut, vi har kurator och psykolog i teamet för dem som behöver detta.
I teamet finns en stor och bred kunskap om olika smärtor, och vi har även kontakt med särskild smärtläkare och -sköterska för speciell medicinering.
Dessutom finns vi i teamet med som en trygghet vid kontakter som många gånger är väldigt skrämmande och obehagliga, med FK, arbetsgivare och liknande.

Många gånger kan våra patienter gå tillbaka till jobbet, och det är i så fall också deras önskan, men det är absolut nödvändigt att dessa beslut inte forceras utan måste få ta tid! Och det är inte alla gånger som våra primärvårdsläkare eller FK:s läkare har de kunskaper om smärttillstånd som behövs för att vara tillräckligt rädd om patienten.

Se om ditt hus! Om du är fackligt ansluten, kolla NOGA upp dina rättigheter, och arbetsgivarens skyldigheter kring en eventuell uppsägning. Gå gärna till högre instanser än ditt lokala fackombud, har patientfall där det har brustit i information och patienten gått miste om mycket viktiga rättigheter helt i onödan.
Det är ju inte helt enkelt att komma tillbaka till arbetslivet med ett smärttillstånd och att försöka hitta en förstående arbetsgivare som vill anställa någon på halvtid, och som dessutom har en livstidsdiagnos som vissa dagar helt förhindrar en från arbete... Det är inte lätt!

Du får gärna kontakta mig via mail, och jag är glad att du har en tillflykt i ditt skapande!

Lycka till!

/Annika

Annika74 · 2006-03-12, 16:42

Hoppsan!

Jag såg i din profil att du bor i Skåne, liksom jag, och då borde det inte vara några problem att få in dig på en bra smärtrehab!

/Annika

Beth · 2006-03-12, 18:28

Tack alla för råd och stöd. Jag har varit på smärtkliniken i Malmö för bedömning 2004, Fk skickade mig dit, fick vänta 9 månader för denna bedömning. De rekommenderade ps.kontakt, kognitiv beteendeterapi, jag fick dock inte någon terapeut att gå till utan fick betala själv. Det kostade 900 kr per gång, två-tre ggr/mån, jag fick avbryta efter 3 månader då jag inte hade ekonomiska möjligheter att fortsätta.
Jag gick i samband med detta på basal kroppskännedom, vilket var mycket bra, jag använder en del av övningarna dagligen.
Nu har jag fått ett fys-recept, ska gå till sjukgymnast och få hjälp att träna upp mina ryggmuskler samt även ett simkort. Väntar på att få dem hemskickade till mig. Jag har efter 1½ års väntetid fått tid till psykiatisk hjälp, ska dit första gången 14 mars.
M-Röntgen visar på central artros i höftkulor och förslitningar i 5 ryggkotor så jag förväntar mig inte att bli av med smärtorna.
Mötet den 8 mars ledde till att jag kommer att få tidsbegränsad sjukersättning ist för som nu sjukpenning. Jag har min anställning kvar men kommer troligtvis inte att kunna gå tillbaka till min tjänst. Så jag får hitta något annat att syssla med. I och med att jag har kvar min anställning kommer jag att få utbet fr Afa-försäkringen vilket är 10% av min lön, det är jag tacksam för, sjukersättningen lär inte bli fet precis.
Jag får ta en dag i taget och skapa i min vrå, målar och syr om vartannat. Vad det blir av mig i slutändan återstår att se. Jag har som mål att återgå i arbetslivet och med min envishet och kämparvilja kommer det att gå på något sätt. Nu ska jag i första hand koncentrera mig på att bli friskare, mentalt och fysiskt.

2006-02-22, 14:34	#16
Cassy Medlem sedan: dec 2005 Inlägg: 139	Har läst inläggen och funderar på mötet du ska på med FK m fl. Har egen erfarenhet av liknande. Ett problem med högutbildade, duktiga kvinnor, måna om sitt yttre, är att utbrändheten INTE SYNS PÅ UTSIDAN. Det inre kaoset, gråtmildheten, depressionen, orkeslösheten, handlingsförlamningen, knäckta självförtroendet etc kanske går att kamouflera en stund när man är "bland folk". När man är en "duktig flicka" vill man inte visa sig nervös, gråta och prata osammanhängande och inte veta vad man vill eller vad man klarar av. Kanske är det ändå det som FK m fl behöver få bevittna för att de ska se hur du egentligen mår? Det är svårt när man samtidigt vill vara sitt gamla starka jag och slåss mot det "sjuka samhällssystemet". Försök i stället att sätta dina egna behov främst: Vad behöver jag? Vad vore bra för mig nu när jag mår så här? Kanske behöver du vara långtidssjukskriven och gå i terapi via Vuxenpsykiatrin? Första steget kanske är medicinsk rehabilitering? Prata igenom din situation med din nya läkare så snart som möjligt. (Min erfarenhet är att företagsläkare ser mest till arbetsgivarens intressen.)

2006-03-12, 11:12	#17
nappe Medlem sedan: jan 2006 Inlägg: 22	Hej. Jag har jobbat i 22 år med alternativ medicin och sett och hört många liknande berättelser. Det här är tyvärr inga nya frågor.Oftast får man dessa problem vare sig det är utbrändhet eller panikångest pga inre otillräcklighet. Det kan ha många orsaker och självklart är arbetsledningen en av dom. De flesta tar sig ut genom att byta arbete, men det är självklart lättare sagt än gjort. Jag tycker att alla här har gett bra tips. Vi är olika som människor och behöver olika lösningar. Jag vill ge ytterligare lite tips.Saker som är bra att hjälpa läkandet, för förtidspensionering hjälper ju inte att få bort problemet för gått...Man kan träna för att stimulera cirkulation och goda hormoner, medicinsk akupunktur har mycket goda resultat, massage och kognitiv betéende terapi. Att utrycka sig med nål och tråd eller måla osv.Lycka till och jag har ett visdomsord att man kan överleva eller så kan man leva! Nappe

2006-03-12, 13:14	#18
nappe Medlem sedan: jan 2006 Inlägg: 22	Nu var det jag igen.... Jag var inne och rotade i mina bokhyllor. Där finns många skatter. Där hittade jag en enkel mycket bra bok om hur man hjälper sig själv med oro ångest och smärta. Har använt den många gånger. Den som är intreserad får ta kontakt. Jag vill ha en symbolisk summa av 5:- + postens porto 33:- MVH Nappe

2006-03-12, 16:40	#19
Annika74 Medlem sedan: okt 2004 Inlägg: 271	Hej Lisbeth! Jag tycker liksom någon annan här i början av tråden, att du ska försöka få en remiss till en smärtklinik. Jag arbetar själv som arbetsterapeut inom smärtrehabilitering, och vi erbjuder bland annat våra patienter en smärthanteringskurs, där de träffar andra i samma situation och får råd och tips om hur man kan underlätta i vardagen. Vi har teman som energi/humor, vila/sömn, stressfysiologi, basal kroppskännedom med mera. Kursen handlar inte om att man ska kunna bli av med smärtan, för det är inte säkert att det går, utan om att man får lära sig att hantera den och leva med den på ett annat sätt än man kanske tidigare gjort. Vi träffar alla patienter individuellt, både läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut, vi har kurator och psykolog i teamet för dem som behöver detta. I teamet finns en stor och bred kunskap om olika smärtor, och vi har även kontakt med särskild smärtläkare och -sköterska för speciell medicinering. Dessutom finns vi i teamet med som en trygghet vid kontakter som många gånger är väldigt skrämmande och obehagliga, med FK, arbetsgivare och liknande. Många gånger kan våra patienter gå tillbaka till jobbet, och det är i så fall också deras önskan, men det är absolut nödvändigt att dessa beslut inte forceras utan måste få ta tid! Och det är inte alla gånger som våra primärvårdsläkare eller FK:s läkare har de kunskaper om smärttillstånd som behövs för att vara tillräckligt rädd om patienten. Se om ditt hus! Om du är fackligt ansluten, kolla NOGA upp dina rättigheter, och arbetsgivarens skyldigheter kring en eventuell uppsägning. Gå gärna till högre instanser än ditt lokala fackombud, har patientfall där det har brustit i information och patienten gått miste om mycket viktiga rättigheter helt i onödan. Det är ju inte helt enkelt att komma tillbaka till arbetslivet med ett smärttillstånd och att försöka hitta en förstående arbetsgivare som vill anställa någon på halvtid, och som dessutom har en livstidsdiagnos som vissa dagar helt förhindrar en från arbete... Det är inte lätt! Du får gärna kontakta mig via mail, och jag är glad att du har en tillflykt i ditt skapande! Lycka till! /Annika

2006-03-12, 16:42	#20
Annika74 Medlem sedan: okt 2004 Inlägg: 271	Hoppsan! Jag såg i din profil att du bor i Skåne, liksom jag, och då borde det inte vara några problem att få in dig på en bra smärtrehab! /Annika

2006-03-12, 18:28	#21
Beth Medlem sedan: aug 2005 Inlägg: 168	Tack alla för råd och stöd. Jag har varit på smärtkliniken i Malmö för bedömning 2004, Fk skickade mig dit, fick vänta 9 månader för denna bedömning. De rekommenderade ps.kontakt, kognitiv beteendeterapi, jag fick dock inte någon terapeut att gå till utan fick betala själv. Det kostade 900 kr per gång, två-tre ggr/mån, jag fick avbryta efter 3 månader då jag inte hade ekonomiska möjligheter att fortsätta. Jag gick i samband med detta på basal kroppskännedom, vilket var mycket bra, jag använder en del av övningarna dagligen. Nu har jag fått ett fys-recept, ska gå till sjukgymnast och få hjälp att träna upp mina ryggmuskler samt även ett simkort. Väntar på att få dem hemskickade till mig. Jag har efter 1½ års väntetid fått tid till psykiatisk hjälp, ska dit första gången 14 mars. M-Röntgen visar på central artros i höftkulor och förslitningar i 5 ryggkotor så jag förväntar mig inte att bli av med smärtorna. Mötet den 8 mars ledde till att jag kommer att få tidsbegränsad sjukersättning ist för som nu sjukpenning. Jag har min anställning kvar men kommer troligtvis inte att kunna gå tillbaka till min tjänst. Så jag får hitta något annat att syssla med. I och med att jag har kvar min anställning kommer jag att få utbet fr Afa-försäkringen vilket är 10% av min lön, det är jag tacksam för, sjukersättningen lär inte bli fet precis. Jag får ta en dag i taget och skapa i min vrå, målar och syr om vartannat. Vad det blir av mig i slutändan återstår att se. Jag har som mål att återgå i arbetslivet och med min envishet och kämparvilja kommer det att gå på något sätt. Nu ska jag i första hand koncentrera mig på att bli friskare, mentalt och fysiskt.