Hur lärde ni er sy?

[sinilga]

Mamma lärde; hon hade en trampsymaskin Tikka (bara raksömn). Sydde väldigt mycket också för hand.
Mera träning i skolan på 50- och 60-talet i Finland. Senare köpte mamma en Singer (elmaskin) och jag sydde nästan allt själv (hemtextilier och kläder).
Mera skola; konstgymnasium och hantverksskola. Jag är utbildad inom textil (väva, sy, sticka, virka etc). Är också bokbindare.

I dag har jag en verkstad med två vävstolar, två symaskiner och massa tyg, garn, papper etc.

[MsChilly]

Jag vet inte riktigt hur jag lärde mig att sy, förutom det vi lärde oss i syslöjden. På gymnasiet läste jag en kurs som individuellt val som hette "Sy och designa kläder". Sy kunde jag ju sen innan men jag fick mer förståelse för hur kläder är uppbyggda.

[bila]

Jag satt på mammas symaskin när hon sydde. Sedan började jag sy själv, jag minns inte när. Mamma var sömmerska och sydde åt folk och så hade hon hemsömnad åt företag. Jag alltid varit intresserad av att sy och handarbeta. Periodvis har jag sytt mycket kläder åt mig själv och nu skjortor och jackor åt min man.
Jag har inte gått några kurser sykurser, jag har lärt mig av min mamma och av att experimentera själv.

[tyskland]

Jag började med att brodera olika stygn. Satt på sofflocket och bredvid satt mamma. Sedan lärde jag mig sticka och virka.Också av mor.Sist kom symaskinen. Vi hade en singer trampmaskin. Mamma sydde allt på den.Så jag satt alltid hos henne och fick lära mig sy.
Jag brukar tänka på att mamma skulle se mitt syrum med 4 maskiner,alla tyger och trådar och garner.Jag tror mamma skulle tycka det var konstigt med en maskin som kan brodera.

[Lillith]

Jag har lärt mig genom att experimentera, misslyckas, svära lite, ge mig på det igen, lyckas hyfsat, ge mig på nytt projekt, misslyckas, svära lite, ge upp och slänga, ge mig på nytt projekt, faktiskt lyckas, ge mig på nytt projekt, misslyckas och så vidare och så vidare.
Dom flesta moment har jag lärt mig på egen hand genom att prova mig fram med olika metoder. Lite grunder lärde morsan mig en gång för länge sedan, men rätt vad det var var det jag som satt och visade henne vad hennes symaskin kunde göra.

Kurser funkar för somliga, böcker för andra och alldeles säkert hjälper det en hel del att ha någon man kan fråga när man kör fast (eller en sysida där man kan fråga). Dessutom måste man nog våga göra ett par misstag längs med vägen, jag tror inte just den egenskapen är förhandlingsbar. Men det finns ju inget alls som säger att man behöver visa misstagen för någon om man inte vill.
Nu är det ju dessutom så fiffigt ordnat för den som börjar sy i dag, att det finns en massa information på nätet alldeles gratis. Bara här på sysidan finns ju hur mycket som helst och dessutom folk att ställa specifika frågor till om man kör fast. Dessutom finns till exempel Husqvarnas sida med jättefina animerade beskrivningar av hur man syr olika detaljer. http://www.husqvarnaviking.com/se/5342.htm#
YouTube är också en guldgruva.
Så vill du gå en kurs för att du känner att det är din grej, för att det verkar roligt eller så, så gör det. Det kan säkert ge dig massor. Men du måste absolut inte gå en kurs för att ha en chans att bli duktig på att sy. Det finns massor av duktiga självlärda sömmerskor.

[sinilga]

Sist jag besökte hos KaDeWe i Berlin http://www.kadewe.de/ för att beundra deras sidentyger märkte jag att syavdelningen där har en hjälp att sy -avdelning. Dvs. en person som hjälper dig att sy tex. gardiner eller en klänning eller bara ger dig tips osv.
Väldigt bra!
Gick inte in för att fråga om det kostar något. Såg att där fanns symaskiner, strykjärn etc. också. Och två jättestora bord!
Nästa gång jag är i Berlin skall jag dit, Är så nyfiken.

Förresten rekommenderar jag stort Berlin för oss som gillar konst, hantverk, musik; staden är för oss kreativa.

[Lavendel]

Det är en rolig fråga för jag fick den själv för ett tag sedan och visste faktiskt inte. Hur lärde jag mig det här egentligen? Men någon måste ju ha visat från början och det var nog både mamma och mormor som sydde kläder för att det var så man gjorde på den tiden om man ville ha något snyggt. Mamma sydde finklänningarna till skolavslutningar och kalas och nånstans där fick jag väl en bild av att det går att åstadkomma kläder med sina egna händer (och en symaskin) utan att vara proffs.
När mina barn var små och växte så det knakade och vi var fattiga hittade jag mönster i Vi Föräldrar till väldigt enkla barnkläder och knåpade ihop små sparkdräkter och klänningar av stuvbitar med många svordomar och misstag på vägen. Det var svårt att fatta beskrivningarna med sin terminologi och jag hade ingen att fråga, för kunskapen att sy kläder är inte så vanlig i min generation.
Lapptäcksgrejor var det däremot en ren lust att hålla på med, bara raka sömmar, stuvbitar och trasiga gardiner som var gratis material och så inga facit utan en oändlighet av möjligheter.
När det gäller kläder gjorde jag lite enkla grejor till mig själv efter mönster som jag köpte men inget blev riktigt bra så att jag ville ha det på mig. Sen fick jag en knäpp och gjorde en rockokoklänning som blev jättefin när den väl var färdig. Den har blivit mycket beundrad vilket jag så klart är glad för, men den största behållningen av det projektet är ändå alla misstagen jag gjorde och allt jag fick sprätta och göra om. Så mycket jag lärde mig på detta! Det var nog efter den som jag kände att jag hade självförtroende och började tänka att jag visst skulle sy egna kläder. Jag ville bestämma mer själv hurdana kläder jag ville ha och inte vara så hänvisad till vad inköparna på klädkedjorna och rådande trend bestämde. SEN började jag på en sykurs, gick igenom grunderna för hur man ritar egna mönster och fick en underbar lärare har stöttat och hjälpt till under diverse vilda ideérs förverkligande. Inte minst har det varit bra att få hjälp med att avkoda de ibland ganska kryptiska anvisningarna i färdiga mönster och beskrivningar. Jag går på sykursen någon termin då och då. Balklänningarna till mina döttrar, min första kavaj, ett byxmönster som verkligen passar just mig och lite sådana saker har jag behövt handledning till. Men det är också väldigt trevligt att dela ett intresse med andra så sykursen är minst lika mycket av sociala skäl.
Det låter som en klyscha och det är ju också, men det är faktiskt misstagen man lär mest av. Jag håller helt med Lilith där. När kunskapen börjar sätta sig i händerna och det slutar trassla och skynkla sig så handlar det inte om trolleri även om det kan kännas så, utan om erfarenhet. Den hade man inte fått utan alla de där misslyckade trasorna med två högerärmar, för kort linning, felvänt motivmönster och så vidare.
En sak är i alla fall säker. Hade någon sagt till mig under syslöjdslektionerna i grundskolan att sömnad skulle bli min stora passion när jag var vuxen och att jag skulle ligga sömnlös för att ideérna trängs i huvudet och att jag skulle bli helt lycklig bara av att känna lukten i en tygaffär, ja då hade jag skrattat ut vederbörande. Textilslöjden i skolan var pesttråkig och ett enda stort misslyckande.