Har symaskiner känslor ?

NinniDalarna · 2010-02-21, 13:00

Tja, jag börjar faktiskt tro det. Jag tror till och med att dom till viss del förstår människospråk också.

Min eländiga gamla overlock som bråkat och trotsat så mycket har plötsligt fått nytt liv, syr fint och jämnt. Tråden går inte av och det blir en vacker trådfläta.

Jag hade precis bestämt mej för att nu ska det ske. En Janome 644 eller en HQ S15 skall införskaffas i veckan. Jag sa (läs skrek !) det till min gamla HQ 535D häromdagen. Jag gav den en sista chans idag bara för att den var trädd med rätt färg till en linnejacka. Och den syr som aldrig förr.

Så nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Kanske låter jag den pensioneras trädd med svart tråd och används då det passar. Men jag uppskattar att den stöttat mej i mitt syprojekt idag när snöstormen viner utanför.

Har era symaskiner också mänskliga drag ?

chery · 2010-02-22, 10:24

Absolut!
Nisse är en trogen pensionär som är sällskapssjuk, tjurig, Hör allt man säger, Blir uppblåst av beröm, (då glömmer han oftast att göra rätt, eller att göra något alls) Men är gudomligt pålitlig när det gäller. Jag pratar dagligen med Nisse när jag broderar. När jag beklagar mig när något går åt skogen, så skärper han sig. Han kan brodera perfekt i timmar, men om jag skulle få för mig att gå på toa eller sätta på kaffe då protesterar han. Då kör han ner så mycket tråd han kan runt spolen, trycker ner tyget, sliter sönder trådar, nålar och gud vet vad.

Apropå två andra maskiner:
Jag utbildades till brodör på ett företag. Det första som hände när jag kom dit var att killen som skötte maskinen presenterade den med orden:
Det här är Bettan. En envis maskin med en egen själ.
Sedan presenterade han mig för maskinen.
Jag tyckte det var jättegenant, men jag förstod ganska snart att maskinen verkligen hade en egen själ. Jag t.om bad maskinen om ursäkt en morgon för att jag glömt stänga av den kvällen innan. Kom på mig efteråt och undrade om jag var riktigt klok egentligen, men det var verkligen en nära relation.

Den andra maskinen hade jag när jag bytade till annat företag. Jag var med när dom tog in denna enorma maskin (12 huvuds) genom ett av fönsterna. När den var på plats skulle jag gå igenom alla funktionerna. Jag började med att säga hej Tekla, jag heter Pia.
Chefen tittade på mig och skrattade. Många gånger när den inte ville som jag så hotade jag med att kalla på chefen. Varje gång han kom till maskinen så gick hon perfekt. En dag hade hon strulat i ett i ett par timmar. Då ställde jag mig och röt:
Kommer du ihåg vilket fönster du kom in genom? Du åker ut samma väg! Mina arbetskamtarer fick sig ett gott skratt ,men Tekla skötte sig exemplariskt resten av dagen.

Så visst är det så att maskiner har både öron, mänskliga drag och egna själar!

Thess · 2010-02-23, 00:15

Ja, symaskiner har sina små egenheter precis som människor har. På syslöjden i skolan skrattade klasskompisarna åt att jag pratade med symaskinen, men jag upplevde att det kunde hjälpa. Min förra symaskin kunde stundtals behöva mycket uppmuntran, den jag har ska inte ha för mycket av den varan. Ger man en krånglande maskin några droppar olja och en vänlig klapp är frågan vilket som egentligen har störst effekt..

Åsa86 · 2010-02-28, 20:23

Håller fullständigt med om att maskinerna har känslor.
Jag får absolut inte bli sur på min "Esme", utan måste prata snällt och aldrig höja rösten. Skulle jag gudförbjude tappa humöret och svära åt henne så kan jag räkna med att det är lönlöst att försöka sy mer resten av kvällen ( tur att hon inte är mer långsint =}).
Pojkvännen tycker jag är lite knäpp när jag sitter och spinner och smickrar maskinen varje kväll, men vad gör man inte för att få hon ska sy snyggt.

Roxie · 2010-03-02, 17:23

Skönt å höra att det är flera som pratar med sina maskiner, trodde faktiskt att jag var smått galen eller så eftersom jag just brukar be maskinerna snällt, skälla på dem, hota o fjäska, fråga "varför?" om vart annat. Både sambon o barnen har mer än en gång frågat om det är dags att köra mig till "olle" (mentalsjukhuset)

koocachoo · 2010-03-02, 18:56

Citat:

chery skrev:

Absolut!
Nisse är en trogen pensionär som är sällskapssjuk, tjurig, Hör allt man säger, Blir uppblåst av beröm, (då glömmer han oftast att göra rätt, eller att göra något alls) Men är gudomligt pålitlig när det gäller. Jag pratar dagligen med Nisse när jag broderar. När jag beklagar mig när något går åt skogen, så skärper han sig. Han kan brodera perfekt i timmar, men om jag skulle få för mig att gå på toa eller sätta på kaffe då protesterar han. Då kör han ner så mycket tråd han kan runt spolen, trycker ner tyget, sliter sönder trådar, nålar och gud vet vad.

Apropå två andra maskiner:
Jag utbildades till brodör på ett företag. Det första som hände när jag kom dit var att killen som skötte maskinen presenterade den med orden:
Det här är Bettan. En envis maskin med en egen själ.
Sedan presenterade han mig för maskinen.
Jag tyckte det var jättegenant, men jag förstod ganska snart att maskinen verkligen hade en egen själ. Jag t.om bad maskinen om ursäkt en morgon för att jag glömt stänga av den kvällen innan. Kom på mig efteråt och undrade om jag var riktigt klok egentligen, men det var verkligen en nära relation.

Den andra maskinen hade jag när jag bytade till annat företag. Jag var med när dom tog in denna enorma maskin (12 huvuds) genom ett av fönsterna. När den var på plats skulle jag gå igenom alla funktionerna. Jag började med att säga hej Tekla, jag heter Pia.
Chefen tittade på mig och skrattade. Många gånger när den inte ville som jag så hotade jag med att kalla på chefen. Varje gång han kom till maskinen så gick hon perfekt. En dag hade hon strulat i ett i ett par timmar. Då ställde jag mig och röt:
Kommer du ihåg vilket fönster du kom in genom? Du åker ut samma väg! Mina arbetskamtarer fick sig ett gott skratt ,men Tekla skötte sig exemplariskt resten av dagen.

Så visst är det så att maskiner har både öron, mänskliga drag och egna själar!

Vilken skön läsning!! Jag har inte döpt mina maskiner till nåt än...jag får väl göra det....min karl hade ju döpt sin förra bil till Peggy (peugeot) så ska väl jag kunna döpa mina arbetskamrater oxå :-)

NinniDalarna · 2010-03-02, 19:35

...hur tilltalar Du dom annars ?

Min gamla overlock heter Bettan. Gamla Bettan. Hon var pålitlig och samarbetsvillig en gång i tiden. Men nu är hon mest sur och tvär.Tills för några dagar sedan. Jag har tänkt att hon kanske känner sej ensam där hon står, på ett datorbord litet vid sidan om. Min Janome 6500 står på ett stort bord med bra belysning ovanför och sybehören runtomkring.

Nu har jag beställt en Janome 644 som kommer hem till mej på måndag. Då är det Siv i almanackan, så hon ska få heta det. Siv. Det är kort och bra. Går att säga både mjukt och snällt och kort och elakt om hon inte gör som jag vill. Siv och Bettan ska få stå tillsammans och bekanta sej på datorbordet.

Samma sak med datorer, dom behöver också kärlek, småprat och en personlig hantering. Annars kan dom ställa till ett elände. För att inte tala om skrivare...

chery · 2010-03-02, 21:24

Jag tror att det där med att namnge sina maskiner, gör att man omedvetet tar hand om maskinen på ett annat sätt. Då blir det ju som en personlig vän och inte "bara" en maskin. Jag har alltid haft namn på alla maskiner som jag jobbat med.

Gumpan58 · 2010-03-02, 23:01

Självklart har de känslor. Jag brukar tala om hur duktiga de har varit. Är jag så där himla glad och tacksam att de har funkat så där bra som det bara kan då brukar jag ge dem en puss som tack. Hade det varit gubben som hade varit lika bra så hade han också fått en. Vad spelar det för roll. Emellanåt så brukar jag köra igenom dem med tandtråd i trådspänningen som extra bonus utöver oljan när jag putsar dem.

Sotis · 2010-03-03, 09:54

Ingen av mina maskiner har namn, men pratar med dem det gör jag! Klappar dem ibland och säger "Du är ju bara för bra!" eller vädjar till dem "Men snälla, inte idag..."

Gumpan58 · 2010-03-03, 10:03

Nu skäms jag. Bara en har namn, Bettan, de andra säger jag bara nr på. T ex Bernina 930 - 930:an.

Visst pratar jag med dem, har märkt att det har en lugnande effekt på mig själv. Blir inte irriterad o kommer ur stämning.
Det är skönt. Frågar vad vill du att jag ska göra för dig.
Förstår att det ngt som jag har gjort fel. Vi tänker olika. För så är det oftast att jag inte får till det.

Maskinen är ju din närmsta jobbarkompis. Klart att man pratar med den. Så gör man väl på alla jobb, pratar med arbetskamraterna?

Gumpan58 · 2010-03-03, 10:08

Underbar berättelse om Nisse, Bettan och Tekla.

2010-02-21, 13:00	#1
NinniDalarna Medlem sedan: apr 2008 Inlägg: 88	Har symaskiner känslor ? Tja, jag börjar faktiskt tro det. Jag tror till och med att dom till viss del förstår människospråk också. Min eländiga gamla overlock som bråkat och trotsat så mycket har plötsligt fått nytt liv, syr fint och jämnt. Tråden går inte av och det blir en vacker trådfläta. Jag hade precis bestämt mej för att nu ska det ske. En Janome 644 eller en HQ S15 skall införskaffas i veckan. Jag sa (läs skrek !) det till min gamla HQ 535D häromdagen. Jag gav den en sista chans idag bara för att den var trädd med rätt färg till en linnejacka. Och den syr som aldrig förr. Så nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Kanske låter jag den pensioneras trädd med svart tråd och används då det passar. Men jag uppskattar att den stöttat mej i mitt syprojekt idag när snöstormen viner utanför. Har era symaskiner också mänskliga drag ?

2010-03-02, 19:35	#7
NinniDalarna Medlem sedan: apr 2008 Inlägg: 88	Klart dom ska ha namn... ...hur tilltalar Du dom annars ? Min gamla overlock heter Bettan. Gamla Bettan. Hon var pålitlig och samarbetsvillig en gång i tiden. Men nu är hon mest sur och tvär.Tills för några dagar sedan. Jag har tänkt att hon kanske känner sej ensam där hon står, på ett datorbord litet vid sidan om. Min Janome 6500 står på ett stort bord med bra belysning ovanför och sybehören runtomkring. Nu har jag beställt en Janome 644 som kommer hem till mej på måndag. Då är det Siv i almanackan, så hon ska få heta det. Siv. Det är kort och bra. Går att säga både mjukt och snällt och kort och elakt om hon inte gör som jag vill. Siv och Bettan ska få stå tillsammans och bekanta sej på datorbordet. Samma sak med datorer, dom behöver också kärlek, småprat och en personlig hantering. Annars kan dom ställa till ett elände. För att inte tala om skrivare...

2010-02-22, 10:24	#2
chery Medlem sedan: nov 2007 Inlägg: 1 053	Absolut! Nisse är en trogen pensionär som är sällskapssjuk, tjurig, Hör allt man säger, Blir uppblåst av beröm, (då glömmer han oftast att göra rätt, eller att göra något alls) Men är gudomligt pålitlig när det gäller. Jag pratar dagligen med Nisse när jag broderar. När jag beklagar mig när något går åt skogen, så skärper han sig. Han kan brodera perfekt i timmar, men om jag skulle få för mig att gå på toa eller sätta på kaffe då protesterar han. Då kör han ner så mycket tråd han kan runt spolen, trycker ner tyget, sliter sönder trådar, nålar och gud vet vad. Apropå två andra maskiner: Jag utbildades till brodör på ett företag. Det första som hände när jag kom dit var att killen som skötte maskinen presenterade den med orden: Det här är Bettan. En envis maskin med en egen själ. Sedan presenterade han mig för maskinen. Jag tyckte det var jättegenant, men jag förstod ganska snart att maskinen verkligen hade en egen själ. Jag t.om bad maskinen om ursäkt en morgon för att jag glömt stänga av den kvällen innan. Kom på mig efteråt och undrade om jag var riktigt klok egentligen, men det var verkligen en nära relation. Den andra maskinen hade jag när jag bytade till annat företag. Jag var med när dom tog in denna enorma maskin (12 huvuds) genom ett av fönsterna. När den var på plats skulle jag gå igenom alla funktionerna. Jag började med att säga hej Tekla, jag heter Pia. Chefen tittade på mig och skrattade. Många gånger när den inte ville som jag så hotade jag med att kalla på chefen. Varje gång han kom till maskinen så gick hon perfekt. En dag hade hon strulat i ett i ett par timmar. Då ställde jag mig och röt: Kommer du ihåg vilket fönster du kom in genom? Du åker ut samma väg! Mina arbetskamtarer fick sig ett gott skratt ,men Tekla skötte sig exemplariskt resten av dagen. Så visst är det så att maskiner har både öron, mänskliga drag och egna själar!

2010-02-23, 00:15	#3
Thess Medlem sedan: jan 2010 Inlägg: 15	Ja, symaskiner har sina små egenheter precis som människor har. På syslöjden i skolan skrattade klasskompisarna åt att jag pratade med symaskinen, men jag upplevde att det kunde hjälpa. Min förra symaskin kunde stundtals behöva mycket uppmuntran, den jag har ska inte ha för mycket av den varan. Ger man en krånglande maskin några droppar olja och en vänlig klapp är frågan vilket som egentligen har störst effekt..

2010-02-28, 20:23	#4
Åsa86 Medlem sedan: jul 2009 Inlägg: 305	Håller fullständigt med om att maskinerna har känslor. Jag får absolut inte bli sur på min "Esme", utan måste prata snällt och aldrig höja rösten. Skulle jag gudförbjude tappa humöret och svära åt henne så kan jag räkna med att det är lönlöst att försöka sy mer resten av kvällen ( tur att hon inte är mer långsint =}). Pojkvännen tycker jag är lite knäpp när jag sitter och spinner och smickrar maskinen varje kväll, men vad gör man inte för att få hon ska sy snyggt.

2010-03-02, 17:23	#5
Roxie Medlem sedan: sep 2009 Inlägg: 51	Skönt å höra att det är flera som pratar med sina maskiner, trodde faktiskt att jag var smått galen eller så eftersom jag just brukar be maskinerna snällt, skälla på dem, hota o fjäska, fråga "varför?" om vart annat. Både sambon o barnen har mer än en gång frågat om det är dags att köra mig till "olle" (mentalsjukhuset)

2010-03-02, 21:24	#8
chery Medlem sedan: nov 2007 Inlägg: 1 053	Jag tror att det där med att namnge sina maskiner, gör att man omedvetet tar hand om maskinen på ett annat sätt. Då blir det ju som en personlig vän och inte "bara" en maskin. Jag har alltid haft namn på alla maskiner som jag jobbat med.

2010-03-02, 23:01	#9
Gumpan58 Medlem sedan: apr 2007 Inlägg: 2 520	Självklart har de känslor. Jag brukar tala om hur duktiga de har varit. Är jag så där himla glad och tacksam att de har funkat så där bra som det bara kan då brukar jag ge dem en puss som tack. Hade det varit gubben som hade varit lika bra så hade han också fått en. Vad spelar det för roll. Emellanåt så brukar jag köra igenom dem med tandtråd i trådspänningen som extra bonus utöver oljan när jag putsar dem.

2010-03-03, 09:54	#10
Sotis Medlem sedan: jul 2007 Inlägg: 1 332	Ingen av mina maskiner har namn, men pratar med dem det gör jag! Klappar dem ibland och säger "Du är ju bara för bra!" eller vädjar till dem "Men snälla, inte idag..."

2010-03-03, 10:03	#11
Gumpan58 Medlem sedan: apr 2007 Inlägg: 2 520	Nu skäms jag. Bara en har namn, Bettan, de andra säger jag bara nr på. T ex Bernina 930 - 930:an. Visst pratar jag med dem, har märkt att det har en lugnande effekt på mig själv. Blir inte irriterad o kommer ur stämning. Det är skönt. Frågar vad vill du att jag ska göra för dig. Förstår att det ngt som jag har gjort fel. Vi tänker olika. För så är det oftast att jag inte får till det. Maskinen är ju din närmsta jobbarkompis. Klart att man pratar med den. Så gör man väl på alla jobb, pratar med arbetskamraterna?

2010-03-03, 10:08	#12
Gumpan58 Medlem sedan: apr 2007 Inlägg: 2 520	Underbar berättelse om Nisse, Bettan och Tekla.