Dyslexi.

[Nanette]

Min yngsta son, nu 15 år, har dyslexi i kombination med ADHD.
Vi har haft tur har vi förstått när vi pratat med andra föräldrar och barn.
Vi fick diagnosen på sommarlovet mellan första och andraklass. Året efter vi fått ADHD-diagnosen. Sonen hade inte lärt sig läsa eller skriva speciellt mkt det första året.
Hans lärare följde med oss till "vår" logoped och fick lite tips och ideér. Vilka hon sedan använde och på två veckor under hösten knäckte sonen läskoden. vilket vi firade med tårta.

Vi har kämpat på genom åren, stavat, läst och ljudat. Det som varit jobbigast är nog engelskan, det är ganska ljudstridigt språk. Det har gått över nu, han är en dataspelande kille, så han både pratar och skriver kanonbra på engelska.

Jag förstår om man känner sig ledsen när man just fått diagnosen. Och det är lite sorg över att man inte får ha ett "vanligt" barn, men det finns inga vanliga barn. Alla barn och vuxna är olika och har olika förutsättningar och kompetenser.

Ju fortare man kan använda diagnosen som nyckel, ju fortare kan man börja låsa upp låsen och kommer vidare och får en större förståelse för varför vissa saker händer eller inte händer.
Att kunna acceptera och se möjligheterna är det viktigaste.
Och sök kunskap och prata med andra i samma situation.

// Nanette

[Delfintua]

Angående dyslexi så läste jag en artikel att husdjur kan vara till hjälp för dom är inte fördomsfulla och barnet känner sig tryggt. Har ni hund eller katt så låt barnet läsa högr för husdjuret.

[Evalen]

Det är inte klokt vad man lär sig saker på sysidan. Inte bara var man hittar ett speciellt garn eller mönster,hur man gör om undertråden trasslar sig eller var man hittar den billigaste symaskinen.Nu har jag nu lärt mig massor om dyslexi. TACK alla!

Ang bidrag från försäkringsbolaget till bärbar dator: Nä inte från Trygg Hansa inte.
Ang synundersökningen: Jo visst behöver han ha glasögon när han ska läsa aller jobba vid datorn.Det ska bli spännande att se hur det hjälper, vi ska hämta dom nästa vecka.
Ang husdjur. Det har vi ett helt gäng. Jag ska föreslå att han går ut och läser för hönsen
Ang dataspel på engelska. Det är ju jättebra för alla barn. Visst inte dom allra blodigaste, men dom lär sig ju engelska på att fiffigt sätt, tycker i alla fall jag.

Ha det gott alla dyslexikompisar. Ni har fått mig att förstå att det går att övervinna!!!

[pysseltjejen]

Jag förstår om man känner sig ledsen när man just fått diagnosen. Och det är lite sorg över att man inte får ha ett "vanligt" barn, men det finns inga vanliga barn. Alla barn och vuxna är olika och har olika förutsättningar och kompetenser.(citerat från tidigare inlägg )


Detta tycker jag är viktigt!!Att det finns inga vanliga barn , eller vuxna. Vi har alla egenheter och egenskaper som gör oss unika.Det får vi inte glömma.

[sandviken]

Att läsa för husdjuren eller småsyskon kanske kan fungera men min erfarenhet är att läsningen kommer igång bättre om man får texter man tycker är riktigt spännande. Risken är väldigt stor att man får böcker som är lättlästa = helt ointresanta. En riktigt intresant text som det verkligen är värt att bryta sig igenom, ja då kan man läsa nästan vad som helst. Men det gäller att hitta dessa tester och servera dem på ett bra sätt. Texterna i spel är faktiskt helt perfekta, man kan inte fortsätta spela om man inte anstränger sig och läser.

"Glömma" en bok eller tidning på toa kan också vara en bra idé, illustrerad vetenskap eller dyligt där man får reda på mycket per läst bokstav.

Mina föräldrar försökte få mig att läsa genom att betala per sida, de köpte en bok om katter med två mycket korta meningar per sida. (Jag älskade katter över allt annat). Jag skulle få 1 kr per läst sida, de behövde inte betala mycket, det gick bara inte. Detta var 1962 ungefär, så 1 kr var väldigt mycket. Jag ryser fortfarande när jag ser den där boken. Sedan lyckades någon lura mig att bläddra på måfå i Svensk uppslagsbok, i början tittade jag bara på bilderna men rätt snart hittade jag bilder jag ville få veta var det var. Då plötsligt var jag tvungen att stånga mig igenom texten bara för att få reda på vad det var. På så vis lärde jag mig brickvävning men boken om katterna kom jag aldrig igenom.

/Louise