Dyslexi.

sandviken · 2009-02-21, 18:04

Glömde en sak som gör mig så arg.
Varför utreder man dyslexi när man är 15!!!!

Problemen har man redan när man börjar lära sig bokstäver, runt 5 årsåldern. Sen låter man barnet själv stångas med problemen i 10 år helt utan stöd innan man gör en diagnos och eventuellt erbjuder hjälp. Är det riktigt mänskligt. Då har man redan gått in i väggen, gråtit på nätterna och förbannat allt och alla. Varit säker på att man är lika dum som omgivningen säger. Dessutom är det då redan försent att ta till endel trix och knep.

Gaestis · 2009-02-23, 13:42

Min dotter blev 17 år gammal utredd och diagnostiserad med dyslexi, att den inte upptäcktes tidigare var att hon lyckade lära sig ändå tack vare att hon sjunger och har en enastående förmåga att lära sig genom att höra in kunskapen.

Hon fick via sin barnförsäkring (Folksam) 7500 kr till en laptop (bärbar dator) samt att barn och ungdomsnämnden i vår kommun står för särskilda program som behöver användas.

Gördis

Evalen · 2009-02-23, 17:41

Tack alla för all denna info!!! Hans svårigheter är främst stavningen. Matten är åxå otroligt svår. Det är väl främst det som gör mig orolig om han ska bli snickare. Men det finns säkert hjälpmedel för det åxå.Han har bra läsförståelse men det kan gå för fort och då blir det ju fel. När Henric var 2 så blev han allvarligt sjuk och höll på att lämna. Då slutade han att prata. Sen var det språkförskola och vi använde tecken som stöd till pratet. Jag vet inte om detta kan ha inverkat. Sen har han haft sån otur med lärare. En ny lärare - detta ska vi ta itu med jajamensan.
Hoppsan den läraren blev gravid och genast en ny med energi. Jaha då skulle det bli omorganisationer i skolan och ny lärare.
Nånstans på vägen tog min ork slut. Inte riktigt lik mig, jag tillhör dom som kan kämpa som en tok för nåt jag tror på.
Nu i åttonde klass har han en mentor som är guld. Jag har hotat rektorn med att spika fast mig på skolgården om det ska flyttas om i lärarkåren igen.
Han är otroligt duktig på att skriva berättelser. Å det är nåt som jag verkligen uppmuntrar.Han håller just nu på med en deckare så jag ska verkligen kolla upp det där med ev bidrag till egen dator, så han slipper slåss med lillebror varje gång det ska skrivas.
Alla era synpunkter och inlägg är mycket välkommna och jag tackar för allt ert stöd.

Delfintua · 2009-02-23, 20:48

Låter som sonen har en talang att uppmuntra. Att skriva! Så behöver man inte så mycket matte för att snickra. Man kan ju bli konstnär inom snickeri och tälja saker. Det finns nog hopp i slutändan.

myrra · 2009-02-24, 13:52

Tro på framtiden

Jag är andra generationen som hade problem med att läsa och stava.
Min mamma hade samma problem men hon lyckades bli hushåls o textillärare.
Tog sin examen 1930-talet.
Jag har fixade en högskoleexamen på senare dar. Två av mina barn
fick samma problem, den ena är mark och anläggare, tjänstgör för närvarande som KOFOR soldat internationellt. Min dotter har vid 30 års-ålder börjat läsa på högskolan till förskolärare. Hon har fått många
hjälpmedel, skrivprogram till datorn, inlästa böcker, hjälp med anteckningar - via högskolan.

Det är ingen dans på rosor - du som förälder får lägga ner tid - tror på framtiden, tro på din son - ni kommer att fixa det.

Det finns hjälp, skolan ska tillsammans med er göra en handlingsplan.
Hör gärna av dig om jag kan var till stöd
Hälsningar Myrra

Alvan · 2009-02-24, 15:04

Envishet och en hel del jävlaannama så kommer man långt.

Har en mildare grad av dyxlesi (min mamma har högre grad) och nummera märks det i princip bara när jag är trött och när jag ska skriva på engelska.

Fick faktiskt lite hjälp under lågstadiet och bl a så fick jag läsa upp och ner vilket jag tyckte hjälpte. Sen läste jag massor av en och samma sorts böker, typ Kitty och Vi fem, vilket jag också tror hjälpte mig.

Under gymnasiet så gick inte svenska så himla bra och jag hade först en väldigt oförstående lärare. Sen blev jag p g a sjukdom tvungen att gå om ett år och det var riktigt bra. Dels så hjälpte pausen från skolan dels så fick jag en ny svensklärare som förstod att jag hade dyxlesi.

Kan numera skriva MFA på visitkorten (Master of Fine Art)

. Högskolan gick förvånadsvärt smidigt, men tillägas kan ju att jag gick en kreativ utbildning så det var ju inte samma typ av råläsning som på vissa andra högskolor, mer fokus på kreativitet och problemlösning. Fast viss var det mycket läsa och skriva även där och det gick bra.

När jag idag ska ta till mig svårare texter med massa nya konstiga ord som ser lika ut så brukar jag först läsa igenom en gång, ta en paus och läsa en gång till och ibland även lite högt för mig själv då går det mesta.

Så helt klart finns det hopp, och jag tror han mycket väl kan bli snickare!

Evalen · 2009-02-24, 15:35

Tänk va härligt det är att jag får så mycket stöd av er alla.
Tack så mycket ni alla som bryr er och vill hjälpa!!!!

JorjanKlykan1973 · 2009-03-17, 08:43

Den gör att man inte ser mer än ett eller ett par ord i taget och detta kan göra att det blir lättare att koncentrera sig på texten och läsningen.Alltså mindre som stör. Om det är lösningen för din son eller inte, vet inte jag, men jag har haft elever som känt sig hjälpta av detta.

120404 · 2009-03-22, 17:20

Jag är också drabbad, hade ett hälvete i 1-7 klass. men sen så har jag klart mig bättre till och med läst på högskola utan problem. Men vist blir det fel i stavningen ofta och jag läser en del men ibland förstår jag inte vad där står gäller särdkilt annonser. Men det går att leva med. Har 2 pojkar och en av dom är också ordblind.
//WOWA

Nanette · 2009-03-22, 19:02

Min yngsta son, nu 15 år, har dyslexi i kombination med ADHD.
Vi har haft tur har vi förstått när vi pratat med andra föräldrar och barn.
Vi fick diagnosen på sommarlovet mellan första och andraklass. Året efter vi fått ADHD-diagnosen. Sonen hade inte lärt sig läsa eller skriva speciellt mkt det första året.
Hans lärare följde med oss till "vår" logoped och fick lite tips och ideér. Vilka hon sedan använde och på två veckor under hösten knäckte sonen läskoden. vilket vi firade med tårta

.

Vi har kämpat på genom åren, stavat, läst och ljudat. Det som varit jobbigast är nog engelskan, det är ganska ljudstridigt språk. Det har gått över nu, han är en dataspelande kille, så han både pratar och skriver kanonbra på engelska.

Jag förstår om man känner sig ledsen när man just fått diagnosen. Och det är lite sorg över att man inte får ha ett "vanligt" barn, men det finns inga vanliga barn

. Alla barn och vuxna är olika och har olika förutsättningar och kompetenser.

Ju fortare man kan använda diagnosen som nyckel, ju fortare kan man börja låsa upp låsen och kommer vidare och får en större förståelse för varför vissa saker händer eller inte händer.
Att kunna acceptera och se möjligheterna är det viktigaste.
Och sök kunskap och prata med andra i samma situation.

// Nanette

Ploppan · 2009-02-23, 21:11

Citat:

Evalen skrev:

[...] Han är otroligt duktig på att skriva berättelser. Å det är nåt som jag verkligen uppmuntrar. [...]

Åååå, jag bara måste säga hur varm jag blev i hjärtat när jag läste andra meningen här ovanför. Jag vet inget om dyslexi (såvida det inte är det som är mitt problem med huvudräkning och att hålla siffror i minnet) men just det du skriver...att du uppmuntrar!
Kan inte tänka mig något bättre stöd för din son än att just du som förälder uppmuntrar och tror på honom, fokuserar och berömmer honom för det han är bra på.

Jag kan bara tänka mig att det är lätt att fixera sig vid problemen och ibland glömma bort det som man är bra på och nära det någon har fallenhet för. När vi människor tvivlar på oss själva och självförtroendet sjunker brukar vi behöva höra från andra att vi är duktiga.
På något sätt kommer ni att klara det här alldeles utmärkt tillsammans!

sandviken · 2009-02-23, 21:54

Underbart att höra att det finns komuner som ger eleverna hjälp och stöd!

Evalen · 2009-02-24, 07:47

Ploppan: Det kanske är min dröm om att bli journalist som gör att jag är så glad över att han skriver...

jag brukar säga till honom att om det skiter sig med snickeriet, så kanske han kan bli författare.

2009-03-22, 19:02	#10
Nanette Medlem sedan: dec 2005 Inlägg: 19	Min yngsta son, nu 15 år, har dyslexi i kombination med ADHD. Vi har haft tur har vi förstått när vi pratat med andra föräldrar och barn. Vi fick diagnosen på sommarlovet mellan första och andraklass. Året efter vi fått ADHD-diagnosen. Sonen hade inte lärt sig läsa eller skriva speciellt mkt det första året. Hans lärare följde med oss till "vår" logoped och fick lite tips och ideér. Vilka hon sedan använde och på två veckor under hösten knäckte sonen läskoden. vilket vi firade med tårta. Vi har kämpat på genom åren, stavat, läst och ljudat. Det som varit jobbigast är nog engelskan, det är ganska ljudstridigt språk. Det har gått över nu, han är en dataspelande kille, så han både pratar och skriver kanonbra på engelska. Jag förstår om man känner sig ledsen när man just fått diagnosen. Och det är lite sorg över att man inte får ha ett "vanligt" barn, men det finns inga vanliga barn. Alla barn och vuxna är olika och har olika förutsättningar och kompetenser. Ju fortare man kan använda diagnosen som nyckel, ju fortare kan man börja låsa upp låsen och kommer vidare och får en större förståelse för varför vissa saker händer eller inte händer. Att kunna acceptera och se möjligheterna är det viktigaste. Och sök kunskap och prata med andra i samma situation. // Nanette

2009-02-21, 18:04	#1
sandviken Medlem sedan: nov 2006 Inlägg: 26	Glömde en sak som gör mig så arg. Varför utreder man dyslexi när man är 15!!!! Problemen har man redan när man börjar lära sig bokstäver, runt 5 årsåldern. Sen låter man barnet själv stångas med problemen i 10 år helt utan stöd innan man gör en diagnos och eventuellt erbjuder hjälp. Är det riktigt mänskligt. Då har man redan gått in i väggen, gråtit på nätterna och förbannat allt och alla. Varit säker på att man är lika dum som omgivningen säger. Dessutom är det då redan försent att ta till endel trix och knep.

2009-02-23, 13:42	#2
Gaestis Medlem sedan: feb 2009 Inlägg: 54	Min dotter blev 17 år gammal utredd och diagnostiserad med dyslexi, att den inte upptäcktes tidigare var att hon lyckade lära sig ändå tack vare att hon sjunger och har en enastående förmåga att lära sig genom att höra in kunskapen. Hon fick via sin barnförsäkring (Folksam) 7500 kr till en laptop (bärbar dator) samt att barn och ungdomsnämnden i vår kommun står för särskilda program som behöver användas. Gördis

2009-02-23, 17:41	#3
Evalen Medlem sedan: sep 2006 Inlägg: 469	Tack alla för all denna info!!! Hans svårigheter är främst stavningen. Matten är åxå otroligt svår. Det är väl främst det som gör mig orolig om han ska bli snickare. Men det finns säkert hjälpmedel för det åxå.Han har bra läsförståelse men det kan gå för fort och då blir det ju fel. När Henric var 2 så blev han allvarligt sjuk och höll på att lämna. Då slutade han att prata. Sen var det språkförskola och vi använde tecken som stöd till pratet. Jag vet inte om detta kan ha inverkat. Sen har han haft sån otur med lärare. En ny lärare - detta ska vi ta itu med jajamensan. Hoppsan den läraren blev gravid och genast en ny med energi. Jaha då skulle det bli omorganisationer i skolan och ny lärare. Nånstans på vägen tog min ork slut. Inte riktigt lik mig, jag tillhör dom som kan kämpa som en tok för nåt jag tror på. Nu i åttonde klass har han en mentor som är guld. Jag har hotat rektorn med att spika fast mig på skolgården om det ska flyttas om i lärarkåren igen. Han är otroligt duktig på att skriva berättelser. Å det är nåt som jag verkligen uppmuntrar.Han håller just nu på med en deckare så jag ska verkligen kolla upp det där med ev bidrag till egen dator, så han slipper slåss med lillebror varje gång det ska skrivas. Alla era synpunkter och inlägg är mycket välkommna och jag tackar för allt ert stöd.

2009-02-23, 20:48	#4
Delfintua Medlem sedan: feb 2006 Inlägg: 3 987	Låter som sonen har en talang att uppmuntra. Att skriva! Så behöver man inte så mycket matte för att snickra. Man kan ju bli konstnär inom snickeri och tälja saker. Det finns nog hopp i slutändan.

2009-02-24, 13:52	#5
myrra Medlem sedan: okt 2005 Inlägg: 4	Tro på framtiden Jag är andra generationen som hade problem med att läsa och stava. Min mamma hade samma problem men hon lyckades bli hushåls o textillärare. Tog sin examen 1930-talet. Jag har fixade en högskoleexamen på senare dar. Två av mina barn fick samma problem, den ena är mark och anläggare, tjänstgör för närvarande som KOFOR soldat internationellt. Min dotter har vid 30 års-ålder börjat läsa på högskolan till förskolärare. Hon har fått många hjälpmedel, skrivprogram till datorn, inlästa böcker, hjälp med anteckningar - via högskolan. Det är ingen dans på rosor - du som förälder får lägga ner tid - tror på framtiden, tro på din son - ni kommer att fixa det. Det finns hjälp, skolan ska tillsammans med er göra en handlingsplan. Hör gärna av dig om jag kan var till stöd Hälsningar Myrra

2009-02-24, 15:04	#6
Alvan Medlem sedan: nov 2004 Inlägg: 4 168	Envishet och en hel del jävlaannama så kommer man långt. Har en mildare grad av dyxlesi (min mamma har högre grad) och nummera märks det i princip bara när jag är trött och när jag ska skriva på engelska. Fick faktiskt lite hjälp under lågstadiet och bl a så fick jag läsa upp och ner vilket jag tyckte hjälpte. Sen läste jag massor av en och samma sorts böker, typ Kitty och Vi fem, vilket jag också tror hjälpte mig. Under gymnasiet så gick inte svenska så himla bra och jag hade först en väldigt oförstående lärare. Sen blev jag p g a sjukdom tvungen att gå om ett år och det var riktigt bra. Dels så hjälpte pausen från skolan dels så fick jag en ny svensklärare som förstod att jag hade dyxlesi. Kan numera skriva MFA på visitkorten (Master of Fine Art) . Högskolan gick förvånadsvärt smidigt, men tillägas kan ju att jag gick en kreativ utbildning så det var ju inte samma typ av råläsning som på vissa andra högskolor, mer fokus på kreativitet och problemlösning. Fast viss var det mycket läsa och skriva även där och det gick bra. När jag idag ska ta till mig svårare texter med massa nya konstiga ord som ser lika ut så brukar jag först läsa igenom en gång, ta en paus och läsa en gång till och ibland även lite högt för mig själv då går det mesta. Så helt klart finns det hopp, och jag tror han mycket väl kan bli snickare!

2009-02-24, 15:35	#7
Evalen Medlem sedan: sep 2006 Inlägg: 469	Tänk va härligt det är att jag får så mycket stöd av er alla. Tack så mycket ni alla som bryr er och vill hjälpa!!!!

2009-03-17, 08:43	#8
JorjanKlykan1973 Medlem sedan: mar 2009 Inlägg: 3	Den gör att man inte ser mer än ett eller ett par ord i taget och detta kan göra att det blir lättare att koncentrera sig på texten och läsningen.Alltså mindre som stör. Om det är lösningen för din son eller inte, vet inte jag, men jag har haft elever som känt sig hjälpta av detta.

2009-03-22, 17:20	#9
120404 Medlem sedan: nov 2007 Inlägg: 508	Jag är också drabbad, hade ett hälvete i 1-7 klass. men sen så har jag klart mig bättre till och med läst på högskola utan problem. Men vist blir det fel i stavningen ofta och jag läser en del men ibland förstår jag inte vad där står gäller särdkilt annonser. Men det går att leva med. Har 2 pojkar och en av dom är också ordblind. //WOWA

2009-02-23, 21:54	#12
sandviken Medlem sedan: nov 2006 Inlägg: 26	Underbart att höra att det finns komuner som ger eleverna hjälp och stöd!

2009-02-24, 07:47	#13
Evalen Medlem sedan: sep 2006 Inlägg: 469	Ploppan: Det kanske är min dröm om att bli journalist som gör att jag är så glad över att han skriver... jag brukar säga till honom att om det skiter sig med snickeriet, så kanske han kan bli författare.